Cypern och Kreta. Arkeologi & konst  

Fick ny kompis på Bro Galoppbana. Den snällaste hingst jag träffat

...............

Min mailadress -  mwinbladh@hotmail.com

-----------------

Arkeologens eskapader

En museikvinnas memoirer eller 

Arkeologi och äventyr

En museiman lever inte gott på sin lön vilket dock kan uppvägas av resor och möten med intressanta människor såsom konstnärer, författare, filmskapare, ministrar, politiker och professorer. Ibland även arkeologer och kollegor från hela världen. Denna bok fokuserar inte på samlingar eller ens arkeologi utan försöker beskriva livet som intendent och hur själva arbetet kompliceras av intriger och ödesdigra politiska beslut.

En anställd som inte kan finna sig tillrätta på en myndighet som präglas av marknadsekonomi och målstyrning bör tänka sig för innan han eller hon vågar kritisera ledningen.

Sista delen av boken skildrar hur en vilsen intendent försöker finna nya vägar efter att ha tvingats lämna sitt arbete. I stället väntar mer bokskrivande, politik, resor och andra äventyr. Författaren misslyckas med att skapa sig ett nytt liv på Cypern, hamnar i farliga förbindelser och fördjupar sig i öns politiska konflikter.

Det s.k. Cypernproblemet ges här ett stort utrymme och får en extra laddning genom möten med människor som fört en mångårig kamp mot mörka krafter som inte vill ha ett fredligt och enat Cypern. 

Billigast på Bokus 159:-

https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Marie-Louise%20Winbladh

Läs nu omedelbart denna bok! Det har jag gjort

And in English as well


Adventures of an archaeologist

Memoirs of a museum curator

https://www.amazon.co.uk/Adventures-archaeologist-Memoirs-museum-curator/dp/1912935295

 

Being a curator of the Cyprus Collections in Stockholm has been both an adventure and a passion. This has implied meetings with artists, authors, filmmakers, ministers and politicians, and even archaeologists from all over the world. The work also included some problems, but these were never caused by the collections. Archaeological finds or pieces of art are always a source of joy and pride for a curator.

Moreover, the author presents the experiences of producing large exhibitions, working in storerooms, etc. Hence, the first part of the book can well be used as a handbook for museum curators.

The final chapter describes how a lost curator tries to find new ways after being forced to leave her job. Instead, more books, politics, travelling and other adventures await. The author fails to create a new life in Cyprus, ends up in dangerous relations and delves into the political conflicts of the island. The Cyprus problem is given a lot of space and gets an extra dimension through meetings with people who have struggled to achieve a peaceful and united island.

Published by AKAKIA Publications

publications@akakia.net

London 2020

www.akakia.net

 

 

 

 

 

After 3 years of hard work my book is finally published! I can't decide if it's worth reading but at least a lot of interesting information is provided... and the cover is rather attractive.

I have dedicated the book to archaeologists and friends in Northern Cyprus and Palestine.

It wasn't possible to add a pdf but here is some info -

https://vernonpress.com/book/2322

Archaeology as a Weapon: Long-lasting legacies of colonialism and nationalism in Israel, Palestine, Cyprus and Greece

by Marie-Louise Winbladh

 

“Archaeology as a Weapon” is a compelling critique of the intersection between archaeology, politics, and cultural identity. Exploring the lasting effects of colonialism and nationalism in Israel, Palestine, Greece, and Cyprus, the book reveals how historical and archaeological narratives are shaped, manipulated, and sometimes weaponized. […] the overall text, with meticulous research and a sharp analytical approach, challenges conventional perspectives and calls for a more ethical and decolonized approach to the study of the past.

Assoc. Prof. Hazar Kaba
Department of Archaeology, Faculty of Science and Letters
Sinop University, Turkey


 

 

 

The Mosaics of Khirbat al-Mafjar

Min artikel i MINERVA. The International Review of Ancient Art & Archaeology, April 2022  

Länk till artikeln - https://the-past.com/feature/the-palace-in-the-desert/

 

  

 

 .........

BOK OM KRETA

 

MANNEN FRÅN KRETA. Om kärlek, vendettor och hedersmord. Häftad. 312 sidor. Boken är rikt illustrerad med författarens teckningar. Utgivningsdatum 2021-02-18. https://www.bokus.com/bok/9789188263933/mannen-fran-kreta-om-karlek-vendettor-och-hedersmord/

När känslorna drabbar

Förälskelse kan driva en människa till märkliga och irrationella handlingar. Ett förhållandevis gott omdöme reduceras till smulor. Inte heller spelar det någon roll med intelligens när känslorna drabbar. Eller kan det bero på åldern, att man vet att det är sista gången och att det snart är försent? Den medelålders arkeologen och kvinnan i boken hade behövt denna bok för ett par decennier sedan.

Kreta är en del av Europa men den sociala kontrollen i avlägsna byar påminner om något helt annat. Hedersmord, tvångsgifte, vendettor och blodshämnd är vanliga. Att inleda en relation med en gift man på Kreta är livsfarligt. Något som en svensk, välutbildad kvinna borde förstå.

Vissa ögonblick i livet är omöjliga att beskriva. Försöker man ändå, blir det gärna pekoral. Men om nu verkligheten uppfyller alla krav på romantik - hur förhåller man sig då? Hur ska man beskriva en varm månskensnatt på Kreta, blomdoft och en förestående skilsmässa från en älskad person? Som dessutom spelar luta och sjunger hjärtslitande. Improviserar dikter på temat avsked och kärlek, till och med om en arkeolog?

Är det verkligen kärlek, den som kallas oövervinnelig? Hur ska en kvinna veta när hon bara vet att längtan driver henne att ständigt återvända till Kreta där människors tragiska livsöden återspeglas i en vacker och dramatisk natur.

Men kan denna dystra såpa vara rolig? Jo, faktiskt. Läsaren får ta del av märkliga situationer på byfester och kaféer där den s.k. machokulturen ofta tar sig drastiska och dråpliga uttryck. Det är ju tur att de inte kan läsa detta.

Författaren är arkeolog och har arbetat många år som intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm i 30 år. Där producerade hon utställningar, publicerade böcker och mycket annat. Hon har deltagit i utgrävningar i staden Chaniá på västra Kreta samt på senare år även anlitats som arkeologisk guide av Historiska Resor.

............

Läs också Populär arkeologi

 

https://www.facebook.com/populararkeologiPalatset i öknen

Hishams palats vid Khirbat al-Mafjar, februari 2022

.......

https://www.facebook.com/populararkeologi

En tidning om människans ursprung och vår tidiga historia. Där finns min artikel Arkeologi på Cypern och myten om den rena rasen

 ............

Artikel om mina hästmålningar i tidskriften Kentaur   http://www.kentaurmagasin.se/

 "Arkeolog, ryttare och målare

 Hon vill inte kalla sig konstnär, men nu ställer hon ut sina akvareller i höst. – Jag vill förmedla min ständiga läng­tan efter hästar.

MARIE-LOUISE WINBLADH har all­tid varit passionerad hästälskare och ryttare. I ungdomen arbetade hon flera år på Brodda stu­teri i Skåne där hon motionsred galoppörer och körde travhästar i de vackra bokskogarna.

– Då lärde jag mig också myck­et om hästens anatomi, berättar hon.

Nu ställer hon ut sina akva­reller av hästar under oktober och november. Men hon är inte konstnär till yrket, utan arkeo­log.

– Jag har regelbundet deltagit i utgrävningar i Chania på Kreta, där jag också målat hundratals akvareller.

På Kreta har hon även ridit en hel del och upptäckt en ras som enligt grekerna bara finns på Kreta.

– Den kallas Mesará-rasen ef­ter en stor slätt på Kreta. Häs­tarna var småvuxna, envisa, snabba och ganska ilskna. En av dem vägrade stanna i galoppen och jag fick rådet att rida rätt ut i havet...

MARIE-LOUISE HAR OCKSÅ arbe­tat många år som intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm och anlitas som guide av Histo­riska resor.

- Jag tvekar att kalla mig konst­när, snarare vill jag förmedla de intryck jag fått från mina resor och av de hästar jag mött och arbetat med. Och min ständiga längtan efter hästar eftersom jag inte längre kan rida då jag skadat ryggen."

...........

Nya målningar 2022. Hästar och landskap

Akvareller

 

 

 

 

 

Oljemålningar

 

 

 

 

 

 

 

 

HÄSTMÅLNINGAR  säljes till högstbjudande!

Hästar, akvarell

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HÄSTAR OLJA

 

 

 

 

KRETA, Olja 

 

                                              Hamnen i Chaniá, Kreta

 

Loutró, Kreta

Loutró, Kreta

 

Tolo, söder om Nauplion

 

 

Cypern

 

 

Akvarell

 

Cypern

 

Cypern 

 

 

 

 

 

 

 

Statens museer för världskultur (SMVK)

har överträffat sig själv - igen! På Medelhavsmuseet fanns en enda (1)! sakkunnig person kvar, en museipedagog. Alla övriga med någon sakkunskap har lämnat skeppet, de flesta eftersom där inte går att åstadkomma något.

Idéer kvävs, kunskap ogillas, allt likriktas och styrs av dem som inget kan och mobbningen kvarstår. 

En kvarvarande kunnig person har förflyttats och nu finns ingen kvar. 

Men kärnverksamheten har under de senaste 20 åren bestått av administration som utförs av skrämmande okunniga tjänstemän som anlitar konsulter och scenografer för att dölja att de inget kan.

Marknadsföring är tidens mantra men om där inget finns att saluföra?! 

Statens museer för världskultur (SMVK) säger sig vilja arbeta för demokrati och mot rasism. Ändå är det precis detta de ägnar sig åt - att förfölja oliktänkande och undertrycka alla åsikter som inte är sanktionerade uppifrån. Vad värre är, man saknar helt intresse för de skattebetalare som avlönar dem. Service och information gentemot allmänheten är frånvarande.

.......

Ny artikel - som nu blev än mer aktuell

Det politiserade museet

Publicerad: 7/10 2020 i tidningen Kulturen

https://tidningenkulturen.se/utgavor/kulturens-kronikor-debatt/23898-det-politiserade-museet

Museihaveri

Har länge väntat på att få byta ut nedanstående sorgliga text som jag hade hoppats skulle bli inaktuell. Men texten är mer relevant än någonsin. Det arma museet heter numer Medelhavet och där händer i stort sett ingenting. Bra att man uppmärksammar Syrien men i övrigt är idétorkan total. I min blogg ovan har jag lagt ut ett brev till kulturministern som dock ingen kommer att läsa. Skulle inte ministern jobba extra som programledare?

Kunskapsnivån på museet står på minus då mellanchefer och annat otyg knappt vet vilken del av världen föremålen kommer ifrån.

 

Saknaden efter ett museum...

Nu har det hänt, det som vi varit oroliga för de senaste 15 åren efter bildandet av SMVK, den förra socialdemokratiska regeringens egen Titanic. Ledningens måttlösa slöseri med skattemedel har givit resultat. Nu föreligger ett hot om nedläggning av bl a Medelhavsmuseet. 

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/tva-statliga-museer-kan-tvingas-stanga/

Detta framkallar en stor sorg hos oss som under decennier bidrog till att göra museet till en oas i stadsöknen, en källa till kunskap, inspiration och idéer. Vi producerade utställningar, böcker, föredrag. Museet blev en mötesplats för alla. Fram till år 2000 e Kr då Lojalitet, Politisk Målstyrning och Marknadsföring ersatte kunskap.

Den Svenska Cypernexpediotionen gråter i sin himmel. 

 

Nu har det gått 13 år sedan jag måste lämna museet och man kan tycka att det är dax att lägga detta bakom sig. Men det handlar inte bara om min situation utan om utvecklingen av arbetslivet i ett större sammanhang. Ofta talar jag med unga människor med 30 år kvar till pension. De uttrycker frustration och oro över en situation där ambitioner och kunskap bemöts av misstänksamhet och aggressivitet. En ung psykiater planerar att lämna Sverige för Norge, där situationen är bättre och där man tar mobbning på stort allvar. I Sverige styr marknaden och ekonomismen.

Min och museets f.d. chef Sanne Houby-Nielsen har återigen utmärkt sig. Hon har beslutat att en professur knuten till Nordiska museet inte ska återbesättas.

”Har inte längre råd med en professor

Museets nya chef (styresman), Sanne Houby-Nielsen, anser att man inte längre har råd med någon professor, hon har uppenbarligen övertygat också de nämndledamöter som förra året såg det som självklart att Hallwylska professuren skulle återbesättas, men som nu inte vill ha den kvar.
En av förklaringarna till att professuren avskaffas med hänvisning till ekonomi kan vara att nya styresmannen är lite extra ängslig när det gäller just pengar."

Läs mer här - 

http://universitetslararen.se/2015/11/11/tack-for-visat-intresse/

Gammal vän från Cypern. Hänvisad till ett ovisst öde i hybriden Statens museer för världskultur, även kallad Världs-kulturmuseerna ...

 

Under drygt tre decennier arbetade jag som intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm och såsom ansvarig för de berömda Cypernsamlingarna där. Under en avlägsen guldålder producerade jag utställningar, skrev böcker, assisterade utländska forskare och ansvarade för museets väldiga magasin. Föreläste och lanserade böcker utomlands. 

Jag föreläser ännu gärna om de ämnen jag behärskar (se lista), kombinerat med spännande diskussioner. Jag är också verksam som författare och forskar inom de områden där jag tidigare arbetat, nu närmast det minoiska Kretas sena bronsålder.

 

Har deltagit i utgrävningar i staden Chaniá på västra Kreta. Har skrivit om dem här - Minoer och mykenare på Västkreta. De Svensk- Grekiska utgrävningarna i Chaniá, Stockholm 2000.

Alla arkeologer, verksamma i de Svensk-Grekiska utgrävningarna i Chaniá, är ständigt upptagna med publiceringen av de utgrävda fynden. Volym 5 är under tryckning och därefter återstår endast 2 band... 

Ladyn från Kydonia, ett av de fynd jag publicerat

Att lämna en arbetsplats där man levt större delen av sitt liv är ingen lätt sak, i synnerhet då detta inte sker frivilligt och då man ännu har oerhört mycket att göra. Dagligen brottas jag med ett uppdämt behov av att få använda mina kunskaper om Cypern, så nära knutna till de enorma Cypern-samlingarna på museet. I Sverige finns inget akut intresse för Cypern och det har visat sig omöjligt att få avsättning för böcker och artiklar om Cyperns arkeologi och historia.

Det känns dystert att många viktiga arbets-uppgifter ännu återstår att göra, men de kommer inte att bli åtgärdade. Museet har idag ingen personal, kunnig inom ämnet Cypern. Ej heller finns någon med kunskap om Cypernsamlingna och deras historia.

De ansvariga försäkrar att samlingarna förvaras väl, men då museet saknar personal med kännedom om monter-klimat, konservering, arkivmaterial och andra viktiga frågor, inger dessa uppgifter inget förtroende.

 

Statens museer för världskultur (SMVK) tillkom år 2000 e Kr då även ett paradigmskifte ägde rum. Ingen plats finns längre för kunskaper och respekt för oskattbara föremål. Vi var många som befanns "övertaliga". Numer saknas viktig kompetens inom flera områden. Marknadsföring och IT har tagit vår plats.

Först nu - nästan 15 år efter det att Världs-kulturmuseerna (SMVK) bildades - har de anställda samlat mod för att ge uttryck åt sin frustration över Ledningens vanstyre, slöseri med statliga medel samt trakasserier av de anställda. Men ingen vågar naturligtvis framträda.

Läs mer i artikel från GT 29 dec 2014

Vem har ansvar? Svar: Ingen kommentar!

http://www.expressen.se/gt/kultur/vem-har-ansvar-svar-ingen-kommentar/

GT 15/12 2014

"Här försvinner de kritiska rösterna" | Kultur GT

http://www.expressen.se/gt/kultur/har-forsvinner-de-kritiska-rosterna/

samt

"Museichef anklagas för toppstyrning"

http://www.metro.se/nyheter/museichef-anklagas-for-toppstyrning/Hdznlo!rgSr9MYnz7JNStiP6QCX6A/

eller

Museichefs ledarskap beskrivs som ”terrorvälde”

http://omni.se/start/546b2690-eb70-48c8-93ee-e8565b5f8f7c

Mest intressant av alla artiklar är ändå denna -

Chef efter chef har flyttats till Stockholm | Kultur GT

http://www.expressen.se/gt/kultur/chef-efter-chef-har-flyttats-till-stockholm/

Man kan bara hoppas på Högre Makters omsorger. Men då en sådan stavas kultur-minister så kommer okunniga människor att fortsätta demontera både verksamhet och samlingar. Det finns många duktiga människor som ser och förfäras, men vågar inget säga. En kritisk röst innebär alltid att man förlorar sitt arbete.

 


Britter visiterar cyprioter på 1950-talet

Redan 1974, då Turkiet invaderade Cypern, inleddes mitt intresse för öns samtida historia. Under åren har jag läst böcker i detta ämne och även skrivit en del i media, framför allt om kulturarvsfrågor.

Under senare år har jag rest runt på Cypern och intervjuat grekcyprioter vilka berörts av kriget, både gamla EOKA-kämpar och folk i byarna. Därvid har jag fått en helt annan uppfattning om Cypernproblemet än den officiella grekcypriotiska.

Kärleken till Cypern består dock, även om det inte är möjligt att avsätta den i publikationer eller utställningar.