Fick ny kompis på Bro Galoppbana. Den snällaste hingst jag träffat

...............

Min mailadress -  mwinbladh@hotmail.com

-----------------

Arkeologens eskapader

En museikvinnas memoirer eller 

Arkeologi och äventyr

En museiman lever inte gott på sin lön vilket dock kan uppvägas av resor och möten med intressanta människor såsom konstnärer, författare, filmskapare, ministrar, politiker och professorer. Ibland även arkeologer och kollegor från hela världen. Denna bok fokuserar inte på samlingar eller ens arkeologi utan försöker beskriva livet som intendent och hur själva arbetet kompliceras av intriger och ödesdigra politiska beslut.

En anställd som inte kan finna sig tillrätta på en myndighet som präglas av marknadsekonomi och målstyrning bör tänka sig för innan han eller hon vågar kritisera ledningen.

Sista delen av boken skildrar hur en vilsen intendent försöker finna nya vägar efter att ha tvingats lämna sitt arbete. I stället väntar mer bokskrivande, politik, resor och andra äventyr. Författaren misslyckas med att skapa sig ett nytt liv på Cypern, hamnar i farliga förbindelser och fördjupar sig i öns politiska konflikter.

Det s.k. Cypernproblemet ges här ett stort utrymme och får en extra laddning genom möten med människor som fört en mångårig kamp mot mörka krafter som inte vill ha ett fredligt och enat Cypern. 

Billigast på Bokus 159:-

https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Marie-Louise%20Winbladh

Läs nu omedelbart denna bok! Det har jag gjort

And in English as well


Adventures of an archaeologist

Memoirs of a museum curator

https://www.amazon.co.uk/Adventures-archaeologist-Memoirs-museum-curator/dp/1912935295

 

Being a curator of the Cyprus Collections in Stockholm has been both an adventure and a passion. This has implied meetings with artists, authors, filmmakers, ministers and politicians, and even archaeologists from all over the world. The work also included some problems, but these were never caused by the collections. Archaeological finds or pieces of art are always a source of joy and pride for a curator.

Moreover, the author presents the experiences of producing large exhibitions, working in storerooms, etc. Hence, the first part of the book can well be used as a handbook for museum curators.

The final chapter describes how a lost curator tries to find new ways after being forced to leave her job. Instead, more books, politics, travelling and other adventures await. The author fails to create a new life in Cyprus, ends up in dangerous relations and delves into the political conflicts of the island. The Cyprus problem is given a lot of space and gets an extra dimension through meetings with people who have struggled to achieve a peaceful and united island.

Published by AKAKIA Publications

publications@akakia.net

London 2020

www.akakia.net

 

Archaeology as a Weapon: Long-lasting legacies of colonialism and nationalism in Israel, Palestine, Cyprus and Greece

 

 Book Review

Archaeology as a Weapon

Marie-Louise Winbladh

Vernon Press, 2025, ISBN: 979-8-8819-0273-5, Series in Heritage Studies

By: Ghattas J. Sayej, Agder County Council, Norway - reviewed Autumn 2025.

Impact

Marie-Louise Winbladh’s Archaeology as a Weapon is a landmark contribution to critical heritage studies. It dismantles the assumption that archaeology is a neutral science, revealing how it has been instrumentalized to legitimize nationalist ideologies, colonial expansion, and territorial claims. The book’s impact resonates across multiple disciplines - archaeology, history, archaeogenetics, political science and museum studies - and it makes a significant contribution to debates on cultural heritage protection, particularly in conflict zones.

Winbladh’s documentation of looting, destruction, and ideological manipulation of archaeological sites in Israel/Palestine, Cyprus, and Greece is highly relevant to international legal frameworks and heritage ethics. Her call for a decolonized archaeology is both legitimate and urgent.

Review

Archaeology as a Weapon is structured into four regional chapters and is thoroughly illustrated and supported by hundreds of references. The author combines field experience with critical analyses, offering a compelling narrative that is both scholarly and accessible.

Winbladh’s central idea - that archaeology has been weaponized - is supported by many case studies, genetic research and institutional critique. The book is a valuable reference for those who are interested in cultural heritage, as well as students, scholars and politicians.

Archaeology and Power

Winbladh situates archaeology within a global framework of colonialism and nationalism. Drawing on scholars such as Yannis Hamilakis, Rafi Greenberg, Israel Finkelstein, Susan Pollock, and Neil Asher Silberman, she explores how archaeology has been - and continues to be - used to construct national myths and suppress alternative histories.

The book also exposes the misuse of archaeogenetics to support racial purity narratives, while highlighting shared ancestry among groups such as Israeli Jews and Palestinian Arabs, Cypriots and Greeks.

 

Museums and heritage institutions are also examined for their role in perpetuating biased narratives and displaying looted artefacts.

Israel and Palestine

Chapter One critiques biblical archaeology’s role in legitimizing Zionist claims. Winbladh documents how settler organizations and evangelical Christian groups fund excavations in East Jerusalem and the West Bank, often violating international law and excluding Palestinian archaeologists. The excavation in Silwan, East Jerusalem, is presented as a case study in nationalist archaeology, where Zionist organizations such as Elad attempt to manipulate evidence to proclaim the discovery of “the City of David.”

Many excavations in Israel are promoted with the explicit aim of reinforcing a Jewish historical narrative. Several prominent Israeli scholars have criticized this nationalist archaeology, arguing that biblical narratives lack historical evidence. These critiques have been known for decades but remain largely ignored by the Israeli public and political establishment.

The author also addresses looting and highlights the role of the U.S. art dealer Hobby Lobby in supporting Zionism and smuggling artefacts from Iraq, Syria, Jordan, and Palestine - a scandal that underscores the ideological dimensions of the antiquities trade.

Chapter Two turns to Palestinian archaeology, noting efforts by some intellectuals to establish a direct link to the Canaanites as evidence of pre-Israelite presence - a narrative that does not fully reflect the complex realities on the ground.

Points requiring clarification

Page 101: The statement that “the Scrolls were removed from the Palestine Archaeological Museum in East Jerusalem… They are now exhibited in the Rockefeller Archaeological Museum in Jerusalem” is inaccurate. The Palestine Archaeological Museum is the Rockefeller Museum, located in East Jerusalem, whereas the Dead Sea Scrolls are exhibited in West Jerusalem at the Shrine of the Book.

Page 112: Glock and his students excavated the Neolithic site of Tell Jenin (1977-1984) and Tell Ti’innik (Tell Ta’anach) near Jenin in 1987. Glock was assassinated in front of his colleague Ghada Ziadeh’s house while visiting her in Birzeit.

 Page 113 - Note 9: Gaza is not Ashkelon. Ashkelon (Arabic: Askalan) is a separate city located in Israel, approximately 13 km north of the Gaza Strip.

 The chapter concludes by emphasizing DNA analyses that reveal a shared origin among Israelis and Palestinians - Jews, Christians, and Muslims alike.

Cyprus

Chapter Three examines how archaeology in Cyprus has been used to assert Greek identity while marginalizing Turkish Cypriot heritage. Winbladh critiques the legacies of British colonialism and the Turkish invasion, as well as the politicization of museum narratives. She documents also the looting of over 60,000 artefacts from Northern Cyprus since 1974, to finance rebel groups.

Greece

Chapter Four explores how Classical archaeology in Greece has been appropriated by far-right movements such as Golden Dawn. Winbladh analyses rituals at Thermopylae, the glorification of Spartan militarism against the Persians in 480 BCE, and the use of ancient symbols to promote racial purity.

Museums are criticized for ignoring Ottoman and Albanian contributions to Greek history, reinforcing narratives of Christian Greek superiority. The misuse of archaeogenetics is exposed as a tool for nationalist propaganda.

Ethical Imperatives

In her conclusion, Winbladh identifies recurring patterns across these regions: archaeology is used to assert national legitimacy, erase alternative identities, and suppress opposition. She calls for a decolonized archaeology - one that acknowledges shared histories, promotes ethical standards, and includes marginalized voices.

The book commends initiatives such as Emek Shaveh (based in Jerusalem) and Forensic Architecture (based in London), for promoting inclusive heritage and documenting destruction, while condemning the global antiquities trade and provenance fraud.

 Conclusion

Archaeology as a Weapon is courageous and intellectually rigorous work that confronts the discipline’s political entanglements. It is essential reading for students, scholars, and policymakers engaged in cultural heritage in conflict zones.

Winbladh’s scholarship is meticulous, her critique fearless, and her message unequivocal: archaeology must serve truth, not power.

.............

After 3 years of hard work my book is finally published! I can't decide if it's worth reading but at least a lot of interesting information is provided... and the cover is rather attractive.

I have dedicated the book to archaeologists and friends in Northern Cyprus and Palestine.

It wasn't possible to add a pdf but here is some info -

https://vernonpress.com/book/2322

Archaeology as a Weapon: Long-lasting legacies of colonialism and nationalism in Israel, Palestine, Cyprus and Greece

by Marie-Louise Winbladh

“Archaeology as a Weapon” is a compelling critique of the intersection between archaeology, politics, and cultural identity. Exploring the lasting effects of colonialism and nationalism in Israel, Palestine, Greece, and Cyprus, the book reveals how historical and archaeological narratives are shaped, manipulated, and sometimes weaponized. […] the overall text, with meticulous research and a sharp analytical approach, challenges conventional perspectives and calls for a more ethical and decolonized approach to the study of the past.

Assoc. Prof. Hazar Kaba
Department of Archaeology, Faculty of Science and Letters
Sinop University, Turkey


 

..........

Detta inlägg må vara gammalt men är ännu aktuellt så det får vara kvar lite till...

Statens museer för världskultur (SMVK)

har överträffat sig själv - igen! På Medelhavsmuseet fanns en enda (1)! sakkunnig person kvar, en museipedagog. Alla övriga med någon sakkunskap har lämnat skeppet, de flesta eftersom där inte går att åstadkomma något.

Idéer kvävs, kunskap ogillas, allt likriktas och styrs av dem som inget kan och mobbningen kvarstår. 

En kvarvarande kunnig person har förflyttats och nu finns ingen kvar. 

Men kärnverksamheten har under de senaste 20 åren bestått av administration som utförs av skrämmande okunniga tjänstemän som anlitar konsulter och scenografer för att dölja att de inget kan.

Marknadsföring är tidens mantra men om där inget finns att saluföra?! 

Statens museer för världskultur (SMVK) säger sig vilja arbeta för demokrati och mot rasism. Ändå är det precis detta de ägnar sig åt - att förfölja oliktänkande och undertrycka alla åsikter som inte är sanktionerade uppifrån. Vad värre är, man saknar helt intresse för de skattebetalare som avlönar dem. Service och information gentemot allmänheten är frånvarande.

.......

Ny artikel - som nu blev än mer aktuell

Det politiserade museet

Publicerad: 7/10 2020 i tidningen Kulturen

https://tidningenkulturen.se/utgavor/kulturens-kronikor-debatt/23898-det-politiserade-museet

Museihaveri

Har länge väntat på att få byta ut nedanstående sorgliga text som jag hade hoppats skulle bli inaktuell. Men texten är mer relevant än någonsin. Det arma museet heter numer Medelhavet och där händer i stort sett ingenting. Bra att man uppmärksammar Syrien men i övrigt är idétorkan total. I min blogg ovan har jag lagt ut ett brev till kulturministern som dock ingen kommer att läsa. Skulle inte ministern jobba extra som programledare?

Kunskapsnivån på museet står på minus då mellanchefer och annat otyg knappt vet vilken del av världen föremålen kommer ifrån.

 

Saknaden efter ett museum...

Nu har det hänt, det som vi varit oroliga för de senaste 15 åren efter bildandet av SMVK, den förra socialdemokratiska regeringens egen Titanic. Ledningens måttlösa slöseri med skattemedel har givit resultat. Nu föreligger ett hot om nedläggning av bl a Medelhavsmuseet. 

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/tva-statliga-museer-kan-tvingas-stanga/

Detta framkallar en stor sorg hos oss som under decennier bidrog till att göra museet till en oas i stadsöknen, en källa till kunskap, inspiration och idéer. Vi producerade utställningar, böcker, föredrag. Museet blev en mötesplats för alla. Fram till år 2000 e Kr då Lojalitet, Politisk Målstyrning och Marknadsföring ersatte kunskap.

Den Svenska Cypernexpediotionen gråter i sin himmel. 

 

Nu har det gått 13 år sedan jag måste lämna museet och man kan tycka att det är dax att lägga detta bakom sig. Men det handlar inte bara om min situation utan om utvecklingen av arbetslivet i ett större sammanhang. Ofta talar jag med unga människor med 30 år kvar till pension. De uttrycker frustration och oro över en situation där ambitioner och kunskap bemöts av misstänksamhet och aggressivitet. En ung psykiater planerar att lämna Sverige för Norge, där situationen är bättre och där man tar mobbning på stort allvar. I Sverige styr marknaden och ekonomismen.

Min och museets f.d. chef Sanne Houby-Nielsen har återigen utmärkt sig. Hon har beslutat att en professur knuten till Nordiska museet inte ska återbesättas.

 

Gammal vän från Cypern. Hänvisad till ett ovisst öde i hybriden Statens museer för världskultur, även kallad Världs-kulturmuseerna ...

 

Under drygt tre decennier arbetade jag som intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm och såsom ansvarig för de berömda Cypernsamlingarna där. Under en avlägsen guldålder producerade jag utställningar, skrev böcker, assisterade utländska forskare och ansvarade för museets väldiga magasin. Föreläste och lanserade böcker utomlands. 

Jag föreläser ännu gärna om de ämnen jag behärskar (se lista), kombinerat med spännande diskussioner. Jag är också verksam som författare och forskar inom de områden där jag tidigare arbetat, nu närmast det minoiska Kretas sena bronsålder.

 

Har deltagit i utgrävningar i staden Chaniá på västra Kreta. Har skrivit om dem här - Minoer och mykenare på Västkreta. De Svensk- Grekiska utgrävningarna i Chaniá, Stockholm 2000.

Alla arkeologer, verksamma i de Svensk-Grekiska utgrävningarna i Chaniá, är ständigt upptagna med publiceringen av de utgrävda fynden. Volym 5 är under tryckning och därefter återstår endast 2 band... 

Ladyn från Kydonia, ett av de fynd jag publicerat

Att lämna en arbetsplats där man levt större delen av sitt liv är ingen lätt sak, i synnerhet då detta inte sker frivilligt och då man ännu har oerhört mycket att göra. Dagligen brottas jag med ett uppdämt behov av att få använda mina kunskaper om Cypern, så nära knutna till de enorma Cypern-samlingarna på museet. I Sverige finns inget akut intresse för Cypern och det har visat sig omöjligt att få avsättning för böcker och artiklar om Cyperns arkeologi och historia.

Det känns dystert att många viktiga arbets-uppgifter ännu återstår att göra, men de kommer inte att bli åtgärdade. Museet har idag ingen personal, kunnig inom ämnet Cypern. Ej heller finns någon med kunskap om Cypernsamlingna och deras historia.

De ansvariga försäkrar att samlingarna förvaras väl, men då museet saknar personal med kännedom om monter-klimat, konservering, arkivmaterial och andra viktiga frågor, inger dessa uppgifter inget förtroende.

Man kan bara hoppas på Högre Makters omsorger. Men då en sådan stavas kultur-minister så kommer okunniga människor att fortsätta demontera både verksamhet och samlingar. Det finns många duktiga människor som ser och förfäras, men vågar inget säga. En kritisk röst innebär alltid att man förlorar sitt arbete.

 


Britter visiterar cyprioter på 1950-talet

Redan 1974, då Turkiet invaderade Cypern, inleddes mitt intresse för öns samtida historia. Under åren har jag läst böcker i detta ämne och även skrivit en del i media, framför allt om kulturarvsfrågor.

Under senare år har jag rest runt på Cypern och intervjuat grekcyprioter vilka berörts av kriget, både gamla EOKA-kämpar och folk i byarna. Därvid har jag fått en helt annan uppfattning om Cypernproblemet än den officiella grekcypriotiska.

Kärleken till Cypern består dock, även om det inte är möjligt att avsätta den i publikationer eller utställningar.