Äntligen blev den av. Resan som vi talat om i nästan 2 år och som jag alltid drömt om.  Gustavo hade oxå drömt, men inte så länge som jag. Och varje gång vi försökte planera något så krympte hans semester till en ynka eftermiddag. Typ. Sommaren-98 ville Gurra åka till Portugal, S.t Petersburg och Grekland. Det blev en blåsig eftermiddag ute i Björkvik på Ingarö.
Nu var Gustavos projektanställning slut och när hans arbetsgivare på Boliden utnyttjat honom klart, så var han plötsligt ledig. En kväll tröttnade jag på hans Greklands-gnäll och ringde och beställde en resa. Vi valde Rhodos eftersom det var billigast. 1400:- för en vecka. Ospecificerat. Kunde bli kackerlacks-näste, men oxå tvärtom.
Nästa dag träffades vi på Fritidsresor och betalade. Gurra lyste lång väg och var nöjd. Jag fortsatte till museet för att övertala min chef att jag genast måste ha semester.

For på kvällen 25/5 och landade några timmar senare på ett lagom varmt Rhodos. Jublade när jag fick veta att vi skulle bo fint, nära Lindos och dess stadsgudinna Athena Lindia. Hotellet låg i en ö med andra lyxhotell, omgivna av pooler, restauranger och parkeringar. Ganska förfärligt och väldigt isolerat från normal beyggelse, men det var underbart med rena, fina rum. Lägenheten var stor och med en fantastisk balkong.
Nästa morgon travade vi iväg till en super market för att infånga frukostmat. Allt var förfärligt dyrt och grönsakerna obefintliga, men damen i affären var vänlig och älskade oss genast. Hon tyckte om skandinaver, eller eg. alla som inte var tyskar - de invaderde annars allt,var otrevliga och kaxiga.
Lite senare plöjde vi oss fram bland glänsande, feta tyskar och bleka, trista skandinaver. Gustavo ville klättra ned till de vassa och karga klipporna som låg nedanför hotellet. De utgjorde fantastiska formationer och måste ha vulkaniskt ursprung. Jag hoppade i det kalla vattnet, men badkrukan Gurra ville hellre titta på.




Framåt kvällen ville vi därifrån och var tvungna att beställa taxi för att komma in till staden Lindos. Medan vi stod och väntade, kastade jag mig över ett annat par i hopp om att kunna lura med dem i taxin. De såg väldigt sofistikerade och allvarliga ut men det stämde gudskelov inte alls. De hette Martyna och Johansson, alias Gubbjävel och var väldigt trevliga. Vi strövde några timmar i Lindos och åt sedan dyrt på en riktig turistsylta. Lindos är fortfarande vackert, men förstört och maskätet av turismen. Ljuvliga vitkalkade hus med fantastiska mosaiker av svarta och vita kiselstenar. Trånga gränder och kyrkor. Ovanför alltsammans på den höga akropolen vakar Athena Polias i sitt tempel på en av världens vackraste platser.
Så annorlunda då jag var här med en väninna julen 1973. Det var regnigt och kallt. Vi besökte templet och åt lunch strax nedanför - oliver, ost och bröd. Försökte värma oss i den vackra kyrkan där Panajia (Maria) bor och beundrade den silverinfattade ikonostasen.
Johanssons lockade försåtligt med oss till deras balkong där vi sedan hela veckan försökte trycka i oss så mkt sprit som möjligt. Vi bestämde oss för att snarast gemensamt hyra en bil, eftersom det var både dyrt och krångligt att åka buss. Martynas körkort var för gammalt, Johansson hade inget med sig, vi hade inga alls - men det gick bra ändå.
Nästa kväll promenerade vi till den närmaste byn - Pilonas - för att äta. Lång, trist väg till en liten rutten by. Men plötsligt fick jag syn på en skylt som utlovade mykenska gravar - den mest välskyltade nekropol jag sett - och jag kände mig plötsligt sjuk av längtan efter ruiner. Sprang iväg bland olivträden för att hinna före mörkret och fann en mängd fina och välbevarade kammargravar med bevarade dromoi på en sluttning. Restaurangen var oxå bra och vi åt fantastiskt.

28/4 for vi iväg på morgonen med nosen mot Rhodos stad. Härlig känsla att bara fara iväg och lämna den unkna hotellmiljön. Första stoppet gjorde vi i den stora byn Archangelos. Försökte besöka kyrkan som var stor och vit och bebodd av vita duvor. Såg ut som en stor tårta. Men det var städdag och en mängd vänliga små kärringar höll på att städa ut påsken. De spolade hela innandömet med vatten och vi avstod från ett besök.
Väl framme i Rhodos ville jag ta ut pengar och skulle ffg använda mitt plastkort. Men det var svårare än jag trott, och endast Commercial Bank förbarmade sig över mig. Vi strövade sedan länge i Gamla Sta´n och beundrade de vackra byggnaderna och gatorna från tidigt 1500-tal. Vandrade längs Riddargatan med de olika ordnarnas vapenpå dörrarna. Jag noterade att många myndigheter nu var inhysta där - Riksantikvarieämbetet(?) och andra museala funktioner. Sokratesgatan med allt förfärligt turistpyngel, men alla greker var trevliga. Talade med en grek som kunde perfekt svenska utan att ha bott här. Vi uttalade ömsesidig beundran för våra utmärkta språkkunskaper. Så många vackra miljöer, palats och ingen tid att måla. Stadsmuren från olika perioder oxå imponerande. Och all grönska, ännu fräsch. Tog oss in i Stadsbiblioteket, en söt liten byggnad med dyrgripar i dammiga vitrinskåp. Studenter satt och läste, med franska fönster öppna mot en liten patio där Gurra hittade blommande rigani.

Men vi tröttnade på den dammiga sta´n och fortsatte ut på landet på västkusten. For mot Ialyssos där jag visste att det fanns utgrävningar, men jag hittade dem inte. Hamnade i stället på Filerimos-kullen nära Trianda. Åt en god lunch i gräset och tittade sedan på den vackra byzantinska klosteranläggningen. Invid klosterkyrkan fanns resterna av ett senklassiskt tempel och lite längre bort en liten kyrka med fresker från 1400-talet. Alldeles övervuxna av grön mossa och förstörda. Överallt hade man tidigare grävt ut minoiskt mm, men vi såg ingenting. Bara massor av grönt, vackra cypresser och en vidunderlig utsikt. I klostret hittade Gustavo ett grekiskt brudpar och självklart tog han tillfället att antasta bruden.

Vi korsade ön och stannade i byn Psinthos för att äta middag. Blev en storslagen upplevelse. Ägaren - som hade stor mustasch och hästsvans - skröt om allt, inklusive sitt friterade bröd, men det var verkligen gott. Kotletter, sallader, hemkört gott rödvin. Byns gubbar glodde på oss länge och när de tröttnat fortsatte de att diskutera kriget i Kosovo. Kvällen avslutades sedvanligt med balkongsprit.
Nästa dag hade vi tänkt hälsa på hos profeten Ilias, men vägen var för dålig och vi avstod. Kaffepaus i en annan liten rutten by, där vi grälade med varann - alla med alla. Fortsatte inåt landet och fann en enslig kyrka vid en väg nära byn Apolona. Den var låst med ett snöre så vi gick in och jag gjorde min sedvanliga önskan och tände ett ljus.Vårt mål var nu Kamiros och vägen dit gick på knagglig åsnestig. For i långsam takt (20 km) 2,5 mil på 2 timmar. Johansson körde och spann förnöjt som en katt hela vägen. Han gillade verkligen läget, medan Martyna tyckte den knagliga vägen var jobbig. Vi rastade vid en flod som sakta flöt fram i en ravin. Fascinerande landskap med klippor, skog, blommor och det strömmande vattnet. Vadade i det strömmande vattnet som inte alls var kallt.

Ruinstaden Kamiros från hellenistisk-romersk tid var oxå en stor upplevelse, större än jag väntat. Kunde gått där i flera dagar och begrundat hur folk levat. Efter några timmar styrde vi mot kusten igen för att äta. Hamnade på fint ställe vid havet, men det var svindyrt. Vi började gräla igen om att äta eller inte. Johansson och jag var sura och de andra åt. Jag tog en promenad och surade klart. Avslutade dagen med en tur söderut till ännu en borg från korsriddartiden - Monólithos. En smal väg ledde upp till ruinerna av en ofattbart vackert belägen borg, som balanserade högt uppe på en bergskam. Förstår inte hur de kunde klättra omkring där i sina tunga rustningar. Hann precis begrunda den gudomliga solnedgången innan ljuset släcktes. Blev oerhört sentimental av allt det vackra och försökte förgäves ringla mig runt stackars Gustavo. Hittade oxå en fin liten kyrka mitt bland ruinerna, säkert anlagd mkt senare. Därinne tände vi ett ljus åt Aghios Panteleimonas.

Sista bilburna dagen bestämde vi oss för att bara slöa. Landade först i den stora och trevliga byn Laerma där vi skrev kort och handlade mat. Hamnade efter lite letande i en sandig bukt (Glistra) med rent men iskallt vatten. Vi försökte mobba Gurra till att bada, men nej. Åt en god lunch, promenerade på klipporna. Efter ett par timmar blev Martyna och Gustavo som vanligt rastlösa och undrade vad som skulle hända härnäst. Johansson och jag stönade uppgivet, men gav efter inför övermakten. For på utflykt och hamnade i en sovande, utsökt vacker liten by (Genadio). Gick runt på kyrkogården i byns utkant och beundrade de mer eller mindre vackert utstyrda gravarna, översållade med tygblommor, foton och marmorduvor. For sedan mot öns yttersta sydspets, varifrån man vanligen kan åka bil ut till Prassonisi (Den Gröna Ön). Men en storm hade för ett par år sedan svept undan den lilla sandremsan mellan öarna och nu kunde man bara simma dit. Vi åt glass och beundrade den oändliga stranden, men omgivningen var ändå ganska trist. Platt sand, fula hotell och ännu fulare turister.

Skyndade oss hem eftersom Johanssons skulle på mass-kalas. Gurra och jag hamnade i stället på hotell-fest av den värsta turist-sorten. Orkester spelade grekisk turistmusik och vackra rhodensiska ungdomar försökte locka upp likgiltiga, övermätta och feta turister att dansa. Mitt i allt det otäcka var det ändå ganska kul. Vi klädde upp oss och kände oss jättestiliga. Gurra var så snygg att jag kände mig sjuk. Folk tilltalade oss lite ängsligt och trodde vi var italienare.

Vår näst sista dag gick Gurra och jag hela dagen i Lindos. Det råkade vara 1/5 och det mesta var stängt. Här firade man 1/5 ordentligt. På hotellet - ett riktigt kapitalistnäste - hängde en magnifik blomsterkrans och folk önskade varandra ”god 1/5”. På alla hus i Lindos hängde oxå vackra kransar och många affärer var stängda. Vi skyndade oss upp mot akropolen och slog oss in eftersom det oxå eg. skulle stänga. Hade velat måla, men hann nu bara gå igenom tempelområdet ordentligt. Vi åt vår proviant på en blommande klippavsats nedanför akropoen och  med utsikt över havet. Så mycket vackert att man borde ha dött. Överallt blommade den röda vallmon och mängder av andra örter och blommor.

Vi vandrade nedåt genom gränderna och fann en väldigt liten kyrka med vackra målningar. Och förstås den vackra Maria-kyrkan med mosaikgolv och silverikonerna. Samt en fantasifull skildring av helvetet på kortväggen som jag alldeles glömt. Det var redan väldigt varmt och vi undrade hur det skulle bli i augusti. Satte oss vid en avskild vik för nu ville Gustavo bada. Ett tillfälle så unikt att han ville bli noga dokumenterad. Med solglasögon och sandaler i vattnet. En härlig dag.
På kvällen skulle vi avfiras av Johanssons och vi promenerade till Kalathos, en liten by ännu längre bort. Verkade stendött tills Martyna fick syn på en karl på en herrtoilett. Dvs han stirrade upp på oss genom dassfönstret. Vi gick runt byggnaden och fann ett härligt gubbkafé med några män som satt och åt. Egentligen var allt stängt, men ägaren ordnade ändå en enkel måltid åt oss och det var fantastiskt. Intill låg en grododling (eller var de vilda?) som kväkte väldigt högt. Månen var rund och stor. Allt var väldigt romantiskt och Martyna och jag försökte få våra karlar att känna detsamma. Men karlarna pratade hellre med varandra, medan Martyna och jag gick bakom dem och morrade.

Sista dagen - 2/5 - badade vi, slöade lite och promenerade i omgivningen. Vi surade över att det överallt fanns skyltar med prohibited area, och bestämde oss för att inte se dem. Klättrade över berget och ned på andra sidan mot havet. En fantastisk strand, helt öde. Gick tillbax längs havet över klipporna och beundrade dess formationer.
Blev som vanligt vrålhungrig, handlade massor av mat och vi lagade en jättelunch för att orka med hemresan. Hade väldigt trevligt, drack vin och Martyna berättade historier om Gubbjävel. Hon gav oss en flaska polsk vodka i present, som sedna Gurra fick med sig till Bolivia som exotiskt minne.
Förfärligt behöva åka därifrån men vi bestämde oss för att komma tillbax.
Hemresan blev väldigt jobbig och flera timmar försenad. Folk låg och satt i klasar på flygplatsen. Ingen info om avgång eller orsak till förseningen.