Brinnande byar och sotiga kolonner

Kreta sommaren 2007




Då jag som vanligt ligger i havet under en daglig simtur ser jag en tjock rökpelare resa sig i fonden mot bergen. Pelaren växer och blir ett stort moln. En kort stund efteråt det välkända smattret av helikoptrar som hämtar vatten ur havet för att släcka en av de otaliga bränder som ödelägger delar av Grekland denna sommar.  Turisterna på stranden är lyckligt omedvetna om vad som händer, men grekerna är förtvivlade. Stora delar av Grekland är bokstavligen utplånade. Värst drabbade är västra Peloponessos och den stora ön Evia öster om Attika och Athen. Jag läser den lokala tidningen nästan varje dag och rubrikerna med feta bokstäver ropar ut sina anklagelser mot en handlingsförlamad och likgiltig regering.
Myndigheterna anklagas för att vara paralyserad, feg, utan organisation och planering. Flygplan, helikoptrar och räddningspersonal flängde planlöst hit och dit från den ena elden till den andra. Drabbade byar kringrändes av elden i ’en brinnande tornado’, som en tidning beskrev situationen. Byborna fick ingen information genom vilka vägar de kunde rädda sig ut ur ’helvetet’. Hundratals byar på Peloponessos i framför allt Arkadien, Elis och Messenien, har bokstavligen utraderats från kartan.


Stora färgbilder med brinnande hus och skogar, sönderbrända och döda träd, uppgivna människor och bilvrak täckta av aska. Varje dag växer antalet döda och till sist räknar man 66 sönderbrända kroppar. Brandmännen har ett livsfarligt yrke och många av dem har dött under arbetet med släckningen. En av deras arbetsledare säger att de inte sovit på fem dygn och att arbetet utförs med övermänskliga krafter. Jag hoppar över siffror och statistik som redovisar antal kvadratkilometer förstörda olivträd och andra odlingar, skog samt de miljarder evro det kommer att kosta att ersätta allt som förstörts. Det som berör och stannar i minnet är enskilda människoöden. Samt deras hundratals utplånade byar enbart i landskapet Elis på Peloponessos. Och framför allt – vem, vilka är i stånd till så ofattbart onda handlingar? Till vem riktar sig dessa illdåd och vem, vilka vill man förgöra?

I början av sommare hör vi olika teorier om dåliga ledningar, usel och ålderdomlig utrustning som inte blivit utbytt på över 30 år. Grekland har i år drabbats av åtminstone fyra-fem värmeböljor då landet låg på knä och stönade i en ofattbar hetta. Även tidigt på morgonen gick jag rakt in i ett torkskåp med högsta temperatur då jag öppnade dörren. De heta vindarna var inte uppfriskande, utan kändes obehagliga, ungefär som att stå framför en gigantisk hårtork. Havet gav ingen svalka; vattnet reflekterade hettan och slog tillbaka som het ånga. Det var intressant att se att man faktiskt överlever +45 grader i skugga och att t.o.m. en dator kan fungera. Men det var förfärligt att läsa om de arma bönderna och deras skördar som bokstavligen förintades i hettan. Under hela sommaren fanns inte längre inhemska tomater att köpa; de som fanns var fläckiga, ruttna och mjuka. Var jag än gick för att handla fanns bara importerade tomater från framför allt Holland. Men vem vill ha det när man är i Grekland? Vindruvor och annan frukt var sönderbrända. I månader efteråt skrev tidningarna om böndernas oerhörda ekonomiska förluster och om skulder de inte kunde betala. De var utlovade ersättning av en uppenbarligen likgiltig regering. Ny Demokrati är Greklands moderater och har aldrig utmärkt sig för att värna om bönder och arbetare. De styr Grekland, åtminstone fram till valet den 16 september.
I städerna drabbades svårt sjuka människor extra hårt. Luftkonditioneringen slogs ut och den offentliga sjukvården klappade ihop. TV rapporterade om barn som hade dött eftersom det inte fanns någon vård att få. Naturligtvis finns alltid privat läkarvård, men den är tillgänglig bara för den som kan betala. En god vän berättade för mig att privatläkare alltid finns beredda för politiker, präster och de förmögna. Men ett litet barn med medellösa föräldrar är utlämnad till offentlig sjukvård, antingen den fungerar eller ej.
Under den första värmeböljan i juni brann stora delar av områden kring Athen, bl a det stora berget Hymettos med sina stora grönområden, kyrkor och kloster. Då trodde många att bränderna berodde på utsliten utrustning från 1970-tal som de ansvariga på det utskällda statliga elverket inte orkat byta ut. Men i takt med att bränderna mångfaldigades stod det klart att de inte uppstått av en slump. Över hundra bränder kan inte bryta ut samtidigt inom ett begränsat område. De flesta orsakades troligen av människor som avsiktligt ville skada och orsaka kaos.  I ett par fall hade brandmän och polis funnit en mobiltelefon inlindad i trasor, indränkta med bensin. Ofta hittade man liknande trasor instoppade i träd. Naturen är sönderbränd av hetta och torka och de kraftiga vindarna spred elden och gjorde den extremt svårsläckt. Men vem, vilka?
Flera fantasifulla teorier kläcktes av regeringens sakkunnige. Rubrikerna informerar oss om en ’organisation av pyromaner’ som hotar landet. Naturligtvis är dessa pyromaner av främmande ursprung. En helt ny ’skogsterrorism’ är på väg att etablera sig. De har sitt säte i skogen och har som syfte att elda upp Grekland och störta regeringen. Alltså borde dessa ’terrorister’ utgöras av aktivister från det största oppositionspartiet PASOK. Sionismen är en annan tacksam syndabock, samt de arma kosovoalbanerna som anses ha ett ont öga till Grekland. Kosovoalbanerna har i åratal kämpat för autonomi eller självständighet gentemot de långt färre serberna, vilka naturligtvis fått stöd av grekerna, religionskompisar som de är. Turkiet är en given kandidat och varför skulle inte turkarna tacksamt göra allt för att förstöra ärkefienden? Någon hade hört att väldigt få turister just i år besökt Turkiet och varför inte påpassligt elda upp Grekland så att de i stället åker till grannen? Denna egendomliga hypotes drogs snabbt tillbaka eftersom den befanns helt sakna underlag. Människor jag talar med menar i stället att det nog är enstaka galningar, dvs individers verk, att landet delvis ödelagts. Ibland lyckas polisen fånga in några, men oftast inte. Ofta anklagas herdar för att elda marken för att få ny gröda åt sina får, men att tända eld i juni är alldeles för tidigt. Säger en man som säger sig veta. Andra menar att folk tänder eld eftersom de vill förvärva mark till billigt pris. Men bland bergen och avlägset belägna byar?
En tidning hävdar bestämt att de flesta eldsvådor uppstått av rent slarv. En artikel avslöjade en liten gumma som eldat sin ugn för att baka. Gnistor från ugnen hade tänt eld på torra kvistar i närheten och spritt sig med fruktansvärd hastighet. Därmed blev hon ofrivilligt orsaken till att den lilla byn Zacháro eller Sockerbyn på västra Peloponessos i princip utplånades och flera av byborna brändes ihjäl. I svensk TV kunde vi för något år sedan se en underbar dokumentär om samma by, som då bestod till en stor del av män i olika åldrar som gärna ville hitta kvinnor att gifta sig med för att byn inte alldeles skulle dö ut. Dokumentären beskrev hur männen gav sig ut på en organiserad bussresa för att kanske finna en partner. Där Zacharo tidigare låg, finns nu bara aska, husrester och brända olivlundar. De flesta människor påträffades förkolnade efter sina försök att fly. Utanför en annan by hade brandmännen hittat en kvinna med sina tre barn i famnen. Hennes äldste son låg en bit därifrån. Familjen hade försökt fly till just området kring Zacháro undan lågorna i sin egen by, men tagit fel väg och omringats av den häftiga branden. I två dagar härjade eldstormen i området kring Zacháro utan att något brandförsvar visade sig; inte heller fick människorna någon information om vilka flyktvägar som fanns.

Men mest av allt rasar tidningarna över regeringens passivitet och den totala bristen på organisation. Brandmännen tvingades rusa från den ena branden till den andra, planlöst och desperat. I åratal har brandförsvarets chef påtalat bristerna och att de är katastrofalt underbemannade. Tidningarna anklagar både socialistpartiet PASOK och det nu regerande konservativa Ny Demokrati för en magnifik nonchalans inför brandfaran. Journalisterna jämför ett väl fungerande brandförsvar i hela Europa där man också sett till att det finns djupborrade brunnar med högt tryck även i de mest avlägsna bergstrakter och  med tillräckligt mycket vatten för att släcka stora bränder. I Grekland finns – ingenting. Byborna var helt utelämnade åt sig själva då bränderna rasade kring dem. En bonde blev omskriven då han släckte branden med vin när vattnet tog slut och därmed räddade sitt hus. En annan sprutade på sig själv och klarade sig. Många människor dog då de försökte släcka elden eftersom ingen hjälp fanns att få.
Överallt fick journalisterna intrycket att den enda hjälpen byborna kunde vänta sig var uppmärksamhet från journalister och deras kameror. Då TV och tidningar rapporterat om mänskliga katastrofer tvingades myndigheterna att agera och brandmän skickades ut, men då var det i de flesta fall försent.
En journalist berättar att hans team körde hundratals km om dagen för att besöka de drabbade byarna. Endast en gång stötte de på en av regerringens Mercedes som visar att någon i sin stora nåd besökt en bränd by.
Demonstrationer organiseras nu i Greklands båda största städer för att allmänheten offentligt ska få utlopp för sitt missnöje med regeringen.
En arg journalist hade frågat en amerikansk soldat på permission om de hade eget brandförsvar på sina baser i Grekland. ’Men javisst’, hade soldaten svarat. Varför kunde inte USA visa sin oändliga välvilja genom att ställa sin personal och sina helikoptrar till förfogande? Lite senare talade jag med en väninna, gift med en grekisk officer i marinen och hon bekräftade detta. USA har inte bidragit med något för att hjälpa Grekland att släcka bränderna. Ingen av de många helikoptrar eller andra resurser på de amerikanska baserna i Grekland hade ställts till förfogande. Man utnyttjar grekiskt territorium, har i det förflutna varit delaktiga i ett flertal illdåd gentemot Greklands befolkning, men är kallsinning då värdlandet bokstavligen brinner upp. Kanske fanns det mer intressanta saker att diskutera då premiärminister Karamanlis besökte Bush medan bränderna ännu förödde Grekland. Därför är grekerna så tacksamma över all den hjälp de fått från många europeiska länder, t ex Norge, Frankrike och Italien. Anmärkningsvärt eftersom förfärliga bränder ödelagt delar av syditalienska Kalabrien. Alltid är det fattiga landsändar som drabbas.
För drygt tre år sedan arrangerade Grekland de olympiska spelen, och omvärlden insåg med förvåning att landet klarade av denna jättelika organisation och gjorde det t.o.m. i tid. Men ingen vågade skriva att detta skedde till priset av flera gästarbetares liv. De tvingades arbeta dag och natt, drabbades av olyckor och invalidiserades om de nu alls överlevde. Ingen brydde sig om dem eller betalade försäkringar och sjukvård. I samband med OS riktades förstås intresset mot den berömda tempelplatsen i Olympia på Peloponessos. Denna vackra plats med Zeustemplet och andra byggnader, löparbanan och förstås den ständigt gröna lunden, den s.k. Alsos som betyder just ’lund’ och ramar in hela området. Kulturministern besökte nådigt platsen och konstaterade förtjust, journalisterna skrev att han t.o.m. jublade, att tempelplatsen inte tagit någon skada alls. Detta retade upp folk som inte ville förstå att en offentlig person kunde glädja sig mitt i denna ’katastrof av bibliska mått’, som en tidning uttryckte sig. Det var inte ens sant att Olympia klarat sig. En helsida med färgbilder visade svedda marmorkolonner mot en fond av brinnande skog. Den olympiska lunden Alsos, tillägnad Zeus fader Kronos,  ligger i aska. Högst upp på en kulle fanns ett altare där man under antiken offrade åt gudarna innan de olympiska spelen började. Ett annat foto visade brandmän som besiktigade museet med de vackra skulpturerna från tempelgaveln. Inför OS hade Olympia begåvats med ett alldeles eget brandförsvar som i fortsättningen skulle sättas igång varje dag under brandfarliga sommarmånader för att platsen skulle vara säker. Men denna utfästelse orkade man inte infria och när personalen försökte sätta igång systemet under sommaren i år så fungerade det ej. Eftersom elströmmen sattes ur funktion flera timmar varje dag i hela landet så fungerade inte heller ’det helt säkra’ systemet i Olympia.
Kunde de inte ha övat lite extra i juni när redan stora områden kring Athen brann för fullt?!
Myndigheterna försäkrade före branden att ’Olympia är helt säkert. Vakterna och brandmännen vet precis hur de ska ingripa för att rädda dessa ruiner med världsrykte.’  Men då elden nådde Olympia, dröjde det en hel timme innan några få brandmän fanns på plats och de förmådde inte släcka branden. En brandman säger att all grönska kring tempelplatsen är utplånad.
Byn Artemida drabbades hårt med sina 16 döda.  En av dem som lyckades rädda sig berättar: ’Jag vände mig om och skrek åt dem som var kvar på fältet. ’Vi måste härifrån! Vi måste köra igenom elden för att rädda oss!’ Men ingen följde efter mig, alla var paralyserade av skräck! Brandmännen försökte använda en vattenpost men det kom inget vatten! Någon gjorde korstecken och bad den Heligen Spyros att rädda oss. Några av oss kastade oss in i en jeep och gasade för fullt in i elden. Det var som att köra rakt in i helvetet. Vi var rädda att fönstren skulle spricka, att däcken skulle smälta. Vi kunde inte andas, men körde för fullt och lyckades rädda oss.’
Greenpeace i Grekland uttalar sig också om en ekologisk katastrof i eldens spår. Experter menar att de områden som tidigare drabbats av eld nu inte längre går att rädda; inget kommer att växa där i framtiden. De berättar om bergskedjan Taygetos som drabbades av bränder under flera dagar år 1998, och nu brinner samma område mindre än tio år efteråt. En ekologisk organisation i Patras säger att ’det inte finns någon räddning för de områden som brunnit två gånger. Men detta gäller inte bara skogarna, utan även sällsynta blommor och andra växter. Skogsområden i Taygetos hyste även ett stort bestånd av igelkottar, vildkaniner, sköldpaddor och rävar. Och åtminstone tidigare levde här även en art av vildkatter. Allt detta är nu förstört för all framtid’
Enstaka galningar, eldsvådor och naturkatastrofer kommer nog alltid att finnas. Men tragedier går att förebygga genom en fungerande organisation som kan hantera eländet konkret än att lägga skulden på andra. Då räddas inga människoliv eller olivträd.
En journalist hävdar bestämt att bränderna alltid ökar i antal under pågående valperioder. Utan att citera någon kunde jag själv läsa mig till hur bränderna i politikernas tal förvandlades till argument i den politiska valdebatten. Stora gräl utbröt om problem med brandförsvaret funnits under den tidigare PASOK-regeringen eller om allt nu ska vältras över på Karamanlis och hans högerparti. Något ansvar vill ingen ta på sig; ännu mindre utlova konkreta förändringar för att undvika kommande katastrofer.
Än mer cyniskt är att läsa hur landets politiker är upptagna av de kommande valet den 16 september. Politiker som reser runt och valtalar, löften sprids, smockor utdelas till konkurrenterna. Premiärministern själv besökte Bush i USA och väckte uppståndelse eftersom han på ett möte i Pentagon dykt upp i tjock kofta(!) bland sommarklädda amerikanska officerare. Grekiska tidningar kommenterade surt att Bush uppträtt offentligt i tröja med luva efter 9/11-katastrofen. Ville Karamanlis visa att de var tröj-mates? Lite konstigt att journalisterna biter sig fast i en sådan detalj, men det visar också hur oerhört impopulär regeringen är. Ändå konstigare att den grekiske premieärministern inte kommenterade utebliven hjälp med brandsläckning från USA.
Ingen verkar bry sig om att bönderna ännu inte fått några pengar för sina förstörda grödor i juni. Säkert kommer garantier att utlovas om ersättning för brandoffer och grödor, bara man röstar på ’rätt’ parti. Precis som hemma i Sverige. Raseriet mot premiärminister Karamanlis och hans okänslighet inför brandoffren påminner starkt om kritiken mot Göran Persson efter tsunamikatastrofen för några år sedan. Men ingen minister fick kritik för att ha gått på teatern efter katastrofen. Det fanns inte så många teatrar att gå på här; de flesta stängdes eftersom landssorg rådde.
Även i Grekland har människor noterat klimatförändringarna och konstaterar överraskande att ’vi får skylla oss själva; det är vi människor som åstadkommit detta.’ Här känns också växlingarna så dramatiska. Ena dagen +35 grader i skuggan. Ett par dar efteråt kyliga morgnar, moln, regn och kraftiga vindar. I början av september varnar metereologerna för snö bland bergen i norra Grekland. Skyfall har redan orsakat stora problem i Thessaloniki.
Den 7/9 läser jag till min häpnad att EU-komissionens ordförande Barroso har besökt förstörda platser på Peloponessos och konstaterat att ’Greklands problem är även Europas problem.’ Han uttalade sig även om det gemensamma kulturarvet och allas vårt ansvar inför detta. En vacker tanke. Kanske grekiska politiker borde gå på en EU-organiserad kurs i organisation och kulturminnesvård?
Angår brandkatastrofer i Grekland en svensk publik? Ja, jag tror det. Det handlar inte bara om drabbade människor i ett avlägset land utan även om vackra och viktiga platser, besökta av turister under hundratals år. För att inte tala om alla svenskar som åtminstone sommartid är bosatta i Grekland, mer eller mindre i riskzonen för de områden som brunnit i år.

Grekland i september 2007
Marie-Louise Winbladh
Författare, arkeolog

Mardröm på fastlandet. Det såg likadant ut sommaren 2008 0ch 2009.