I april 2001 deltog jag i en arkeologisk kongress på Svenska Institutet i Athen.  Deltagare från ett flertal länder skulle diskutera KULTPLATSER OCH MYKENSKA FIGURINER.  Jag var inbjuden för att tala om figuriner i terrakotta, funna vid utgrävningar i Chaniá på Kreta. Flera av dessa är importerade från det grekiska fastlandet under 1200-talet f Kr och är ett av bevisen för att invandrare från fastlandet bosatte sig på Västkreta under den sena bronsåldern.

Svensk-Grekiska utgrävningar har pågått i Chania på västra Kreta under de senaste 30 åren. Där, under den moderna staden, låg för 3500 år sedan en stor och blomstrande handelsstad med kontakter runt hela Medelhavsområdet. Själva staden kan inte grävas ut eftersom den ligger under de moderna husen i Chaniá. Men utgrävningarna har frilagt en del av den minoiska bebyggelsen, där  fantastiska fynd gjordes. Fynden berättar framför allt vad som hände under den senare delen av den minoiska tiden (ca 1500-1100 f Kr) - hur människorna levde, hur de bodde och vad de tillverkade. Staden hade troligen även ett eget arkiv med listor över råvaror, livsmedel och egendomar. Sannolikt kan det moderna Chaniá identifieras med den omtalade forntida staden Kydonia. Många fynd därifrån är unika för hela Kreta. De flesta forskare menar också att ett minoiskt palats måste ha legat i närheten,  kanske av samma betydelse som de övriga palatsen på Kreta.

Undertecknad har deltagit i grävningarna sedan 1974 och fått publiceringsansvar för två viktiga fyndgrupper: figuriner i terrakotta från alla perioder samt de minoiska stenvasfragmenten. Figurinerna är delvis importerade från fastlandet och har använts i huskulten av mykenarna i Chania. 1983 gjordes ett osannolikt fynd, vilket jag fått på min lott att publicera. Fyndet utgöres av ett stort bemålat huvud i terrakotta och kan ha varit del av en kultstaty.
Stenvaserna tyder på en häpnadsväckande skicklighet i att utforma stenvaser, en teknik man sannolikt delvis lärt sig av egypterna. Handelskontakter med Egypten finns tidigt påvisbara på Kreta

 Utgrävningen är särskilt intressant då fynden visar vad som hände då mykenska kolonister från fastlandet  kom till Chania på 1300-talet f Kr. Deras närvaro på Kreta avsatte spår på många sätt – arkitekturen påverkades, keramik och figuriner importerades från fastlandet, kulten fick ett delvis nytt innehåll. Det viktigaste beviset för deras närvaro var att det grekiska Linear B användes av skrivarna efter 1350 f Kr - samma språk som deras kollegor skrev med på fastlandet. Mykenarna som kom till Kydonia var kanske bara ett fåtal, men de tillhörde en elit med stort ekonomiskt och politiskt inflytande.

Mykenarna uppförde två huskomplex, uppbyggda ca1350-1250 f Kr och alltså med en livslängd av 100 år. Det största huset hade nio rum och där hittades mängder av vasfragment. Ett av de mest sensationella fynden under utgrävningarna var upptäckten av en stor, fast och rund härd i Rum E. Den var konstruerad på samma sätt som de mykenska härdarna i palatsen på fastlandet i t ex Pylos och Tiryns. I de mykenska palatsen låg härden alltid i huvudrummet eller tronsalen, det s k megaron. Härden var där omgiven av fyra kolonner, vilka saknades i Kydonia.

Andra spår av mykenarna på platsen är de två små figuriner i terrakotta som hittades på golvet nära härden. Av alla figuriner funna i Chaniá var det endast dessa två som var funna på den plats där de ursprungligen placerats. Kryssen på planen (fig. 4)nära härden markerar fyndplatsen för de två figurinerna. Analyser av leran visar att fem figuriner från Kydonia troligen var importerade från landskapet Argolis på Peloponnesos. Andra figuriner tillverkades lokalt i Kydonia men många påminner om de mykenska. Sannolikt hade figurinerna i sig inte nödvändigtvis någon religiös betydelse. Snarare var det placeringen av figurinerna som gav dem en viktig funktion. I palatsen på fastlandet lades figuriner vid den stora fasta härden i tronrummet (megaron) och vid dörröppningen. Kanske fanns de där för att de på magisk väg skulle skydda hemmet och dess härd. 
För att få veta om figurinerna är importerade eller ej, så analyserades de i en teknik som kallas för Optisk Emissions-spektroskopi. Fysikerna hettar upp ett litet lerprov som avger energi i form av ljus. Detta ljus fördelas i ett kvartsprisma och bildar ett spektrum, vilket registreras genom en skrivare på ett papper. Varje grundämne har sin speciella linje och man kan med hjälp av det spekrum som uppstår avläsa hur leran är sammansatt och därmed varifrån den kommer.  Intensiteten i varje spektrallinje (=grundämne) står i proportion till  mängden av detta ämne. Arkeologerna undersöker sedan lerans kemiska komposition och jämför den med lera från Kreta respektive det grekiska fastlandet.

Många viktiga fynd gjordes i minoernas och mykenarnas avfallsgropar från olika perioder. I en av dem från sent 1200-tal f Kr, hittades ett  fragment av ett stort huvud i terrakotta. Huvudet är tillverkat i den fina, vita lokala leran och har målade ansiktsdrag i rödbrun glänsande färg. Figuren har stora stirrande ögon under ett målat pannband eller diadem. Sannolikt har huvudet suttit på en kvinnofigur, knappt någon meter hög. Liknande figurer har hittats på kultplatser runtom på Kreta, en del av dem i högt belägna helgedomar, andra i palats och hus. Många menar att de föreställer gudinnor, men mera troligt är att de avbildar prästinnor som utför en rituell handling. De minoiska kvinnofigurerna är oftast gjorda i ett grovt, rödgrått gods och någon dekor går oftast inte att urskilja. I palatsen på det grekiska fastlandet har arkeologerna funnit kvinnofigurer, vackert dekorerade och i mindre skala. De har stiliserade anletsdrag, är rikt smyckade och har stora, uttrycksfulla ögon. Deras ansikten ser ibland ut som masker. I minoiska städer och hus fanns ibland små kultrum där en gudinna med ansvar för hem och förråd huserade. Till henne offrade man bl a figurer i terrakotta och keramikkärl. Kanske skall man se vår kydoniska dam i detta sammanhang.
Människornas tillfredsställde sina religiösa behov under ceremonier i olika typer av helgedomar. Heliga platser fanns i grottor och på bergstoppar, där riterna sannolikt utövades under bar himmel. Minoerna åkallade där en gudinna som förmedlade kontakt mellan högre himmelska makter och troende minoer. Hon hade makt att bistå dem med rika skördar och fruktbarhet.
Kulten utövades kanske i samband med en fest där minoerna hyllade växtligheten och dess pånyttfödelse varje vår i en evig livscykel som symboliserade livets seger över döden. De troende offrade stayetter av män och kvinnor i lera och brons, välformade stenvaser och matvaror. Figurinerna föreställer de offrande och uttrycker deras förhoppningar om välstånd,  hälsa och att för evigt befinna sig i gudens närvaro. Minoerna dyrkade också träd, heliga stenar och fetischer samt källor. Människans samhörighet med naturen var viktig.

Forskningen inom kult och religion har också varit omfattande och visar hur rik och komplex denna var samt hur lite vi ännu vet. Fortfarande pågår en debatt om hur man bör tolka de stora figurinerna i terrakotta från 1200/1100-talen f Kr, funna i helgedomar på bergstoppar samt i hus och palats. Den s k Gudinnan med Upphöjda Händer var kanske endast en prästinna, men kom att utöva ett stort inflytande och följde med minoerna då de utvandrade till Cypern.


Marie-Louise Winbladh