Afrodites Lustgård


En "installation" på Medelhavsmuseet sommaren 1995

Utställningen var öppen från maj till september 1995 och var i flera avseenden ett experiment. Besökarna fick möta en stor mängd föremål utan ett sedvanligt skyddande monterglas. Rummet pryddes av träd, kryddväxter och blommor, alla med anknytning till Cypern eller åtminstone Medelhasländerna. Trots sommarens relativa ljus, värme och höga luftfuktighet så visade det sig ändå vara för torrt och mörkt för de vackra och sällsynta växterna. Fikonträdet höll ut i en månad och bars därefter ut i procession. Vinrankorna blev med tiden allt gulare och slankigare. Timjan, basilika, lavendel, rosmarin, oregano - allt torkade och rummet började se ut som grekisk högsommar. Lite överraskande så klarade sig olivträden och myrten väldigt bra. De stora lagerträden stortrivdes och sköt hoppfulla skott mot spotlighten i taket.
Men minnet av prakten i början av säsongen lever ännu kvar. Då doftade liljorna, och anemoner och rosor glödde i varje hörn. En väl dold bandspelare gav ifrån sig havsbrus med tillhörande måsar, vemodiga herdeflöjter, massor av fågelsång och enstaka hundskall för sömniga besökare. Cypern är känt för sitt rika fågelliv, beroende på att miljontals småfåglar mellanlandar där på sin långa färd från Norden och till Afrika. För att betona detta hade vi lånat tre uppstoppade fåglar från Riksmuseet, som var ytterst tillmötesgående och lånade ut turturduva, rödbena och trädgårdssångare.
Det hela kröntes av guider som var iförda uppsydda kopior av antika dräkter från det samtida Grekland. Både guider och dräkter växlade och de vackra kläderna var mycket uppskattade bland besökarna. Guiden var även vakt och bevakade noga utställningen, vilket är en förutsättning för att man skall kunna placera föremål "i det fria".

I hörnen och på tempelmuren fanns kärl med libanesiskt rosenvatten samt små fat med brinnande rökelse. Många besökare vittnade om den känsla av frid och medelhavs-stämning som fick dem att länge sitta ned och försjunka i tankar, inramade av väldoft och vågskvalp. Detta var även tanken bakom installationen - att förmedla en känsla av ett heligt rum, lika mycket som att förmedla kunskap om ett arkeologiskt förflutet.
Inne på det "heliga området" fanns en stor modern skål med heligt rosenvatten för guiden att bestänka besökarna med. Det heliga vattnet läckte emellertid ut och fick med tiden avnjutas mer symboliskt.

En liten offerplats föddes snart på själva kultområdet och fick spontana offergåvor i form av granatäpplen, rödmålade påskägg (som höll i flera månader), torkade rosor, säd och annat gott.

Flera av de ursprungliga växterna tröttnade alltså efter hand, men vi fyllde på med det som för tillfället fanns att tillgå. Tjänsterum och kafé tömdes på grönt för att ge Lustgården en värdig inramning.

Utställningen visades dagligen på museets öppettider och antalet besökare varierade kraftigt mellan 5 och 40 personer. Uppmärksamheten i media var medioker, men det blev ändå några artiklar, fler notiser samt några radiointervjuer. Lustgården användes också som bakgrund och inramning i bl a ett TV-program om religion. I en stor cyprisk dagstidning kunde cyprioterna redan fem dagar efter öppnandet läsa en ganska stor artikel med rubriken "Afrodite i Stockholm"!!


Utställningen eller "installationen" byggdes upp i museets s k salong en trappa upp. Den var ingen exakt rekonstruktion av en forntida helgedom. Snarare ville den ge en idé om hur det kan ha sett ut inom ett visst område på en cyprisk kultplats för ca 2500 år sedan. Det är nästan omöjligt att åstadkomma en kopia av en sådan plats, då endast grundmurarna är bevarade av utgrävda helgedomar och inga egentliga rekonstruktioner gjorts.

Vi utgick från en modell som baserades på ruinerna av en helgedom i den antika staden Idalion på centrala Cypern. Där fanns i arkaisk och klassisk tid flera berömda tempel som uppförts åt bl a Afrodite och Apollon. Det lilla "rummet" med statyerna i museet gestaltade en "förgård" i Apollo-templet i Idalion, som ledde in till det heligaste rummet med altaret. På "förgården" i originaltemplet fanns mängder av skulpturer, s k votivgåvor, som placerats där som gåvor åt guden. Där fanns även stora behållare i kalksten för heligt vatten. Det var viktigt för besökarna att rena sig innan de beträdde det allra heligaste med sina böner.

"Förgården" på museet avgränsades genom låga murar, inramade av olivträd, lager, blommor och kryddväxter som vi tror fanns på Cypern under antiken. Innanför "murarna" fanns skulpturer av kalksten och terrakotta (votivgåvor), som var gåvor till gudar som dyrkades på platsen. De föreställer cyprioter av båda könen och har tidigare aldrig ställts ut. Besökarna möttes av en leende arkaisk kvinna, iförd kläder som är en kopia av en grekisk dräkt från antiken. Hon var högst levande och visade besökarna runt samt svarade på frågor om föremål och blommor.


Den cypriska helgedomen var med största sannolikhet omgiven av träd, buskar och blommor av ungefär samma slag som ännu växer på Cypern.
Cypriska helgedomar var oftast belägna ute på landsbygden och var inga tempel i traditionell mening. De bestod av ett heligt område, avgränsat av en mur ett s k témenos. Innanför denna kunde det finnas kultbyggnader där man förvarade föremål som användes i ritualerna. Där fanns ett altare, omgivet av offergåvor som oftast bestod av skulpturer föreställande offerbärare, krigare, präster eller prästinnor, ryttare eller tjurar. På altaret brändes offergåvor. Ibland fanns heliga träd i små byggnader.

Ritualen utövades under bar himmel och innehöll dans och musik. Musikanter spelade på dubbelflöjt och lyra, samt slog på tamburiner. Prästerna var ibland iförda tjurmasker för att på magisk väg få del av tjurens kraft och styrka. De troende dansade runt de heliga träden och ruskade dess grenar i väntan på gudens epifaní eller uppenbarelse.
Träd, blommor, fåglar och rökelse spelade en viktig roll i ritualen och ett besök i en cyprisk helgedom måste ha varit en upplevelse även för de fysiska sinnena. Många votivgåvor föreställde säkert ägaren själv och genom att sätta upp en bild av sig själv i templet ville den troende symboliskt försäkra sig om gudens ständiga beskydd.

Det är ganska troligt att cyprioterna mycket tidigt - kanske redan under 3000-talet f Kr - dyrkade en fruktbarhets- och Modergudinna. Arkeologerna har funnit skulpturer av gravida kvinnor samt kvinnor som sitter på en stol och föder barn. De har även funnit modeller av runda hus med en mängd rekvisita som tyder på att en helig byggnad avbildats. Cyprioterna har i alla tider försörjt sig huvudsakligen på jordbruk och åkrarnas fruktbarhet förknippades med kvinnornas fruktsamhet. För den forntida cyprioten var det livsviktigt med åkrarnas, människornas och djurens fruktbarhet och fortlevnad. En Modergudinna kunde fungera som garant även för ett liv efter detta. Mycket tyder på att en uråldrig Modergudinna så småningom fick namnet Astarte efter sin orientaliska syster Inanna eller Ishtar, med rötter i det gamla Mesopotamien. Alla tre var Fruktbarhets- och Kärleksgudinnor. Långt senare kom hon att heta Afrodite, som ju var kärleksgudinna i den grekiska mytologin. Säkert har denna dyrkan av en Fruktbarhets- och Kärleksgudinna levt kvar i en tid då kristendomen ersatte hedendomen på Cypern. Det är nog ingen slump att kulten av Jungfru Maria är särskilt stark på Cypern.

Under den s k cypro-arkaiska tiden, ca 700-450 f Kr, uppfördes en mängd helgedomar över hela Cypern. De fylldes med offergåvor av bedjande män och kvinnor eller av tjurstatyetter, beroende på vilken gud som dyrkades. Många invandrare fanns nu på Cypern och hade kommit hit från Främre Orienten, Egypten eller Grekland. De förde ofta med sig främmande gudar och kulter, vilket förstås påverkade Cyperns religiösa liv. Orientaliska fruktbarhetsgudinnor fick under en senare tid heta Athena, Demeter och Afrodite. Syriska och fenikiska himmels-och ljusgudar kom att heta Apollo, Herakles eller Zeus. Ofta är de nästan omöjliga att skilja åt. Den cypriske Apollon var beskyddare av skog och natur, och heliga hjortar tog sin tillflykt till hans tempel i den antika staden Kourion.

Guden eller Gudinnan avbildades sällan. I stället dyrkade man en fetisch i form av en helig sten eller en trädstam, där man trodde att Guden bodde. Möjligen kan statyetter av nakna kvinnor föreställa gudinnan Astarte. De har hittats i gravar och helgedomar från ca 1200 f Kr och 500-tal f Kr. Skulpturerna av praktfullt klädda kvinnor föreställer sannolikt Gudinnans prästinnor eller offerbärare. De är iförda en lång tunika och har ibland en mantel över axlarna. Ofta har de en mängd smycken på sig och en mössa eller ett diadem över det svarta håret. Såsom deltagare i riten var de säkert hårt sminkade och tungt parfymerade.

I museets utställning fanns skulpturer från flera cypriska orter där helgedomar funnits. De är utgrävda av den legendariska Svenska Cypernexpeditionen, som arbetade på Cypern 1927-1931. Medelhavsmuseet har världens största samling av cypriska antikviteter, efter Cypernmuseet i Nikosia. Vi visar här föremål som normalt annars inte ställs ut. Några kvinnostatyetter i terrakotta kommer från Mersinaki på västkusten där man på 400-talet f Kr dyrkade Athena Och Apollon. En av figurerna håller en skål med frukt och en liten fågel; kanske en duva som var Afrodites heliga fågel. Ett stort fyrspann med hästar i terrakotta var förmodligen en gåva åt Athena, som avbildas bakom ett annat fyrspann. Några statyetter i kalksten kommer från staden Kition på östkusten, där fenikerna på 800-talet f Kr uppförde ett tempel åt stadens skyddsgud Melqart. Han kom senare att heta Herakles och avbildades även på Cypern med lejonskinn och klubba, precis som sin grekiske kollega. Några av skulpturerna från Kition avbildar guden själv, medan andra föreställer offerbärare. De dateras alla till 400-talet f Kr.
En tredje grupp av skulpturer kommer från palatset på borgklippan i Vouni på nordvästkusten. I Vouni fanns ett tempel ägnat åt Athena, men dessa skulpturer i kalksten hittades i själva palatset där de stått vid en trappa samt i ett speciellt rum. De flesta föreställer unga kvinnor med konstfulla frisyrer och iförda plisserade dräkter och veckrika mantlar. De måste också ha varit offergåvor och kommer från 400-talet f Kr.

Skulpturerna ramades in av träd och växter som under antiken hade en symbolisk betydelse för kult och religion. Vi försökte återskapa en flora så lik som möjligt den som fanns på Cypern under antiken. Av naturliga skäl tvingades vi byta ut vissa växter mot nutida besläktade arter. Fikon, oliver och vin var och är nödvändiga för Medelhavsländernas folk. I utställningen kommer att finnas träd av oliv, fikon, lager, myrten, granatäpple, en dadelpalm samt rosmarin, lavendel, murgröna och timjan. Anemoner och andra av säsongens blommor kommer också att finnas i utställningen och efterhand bytas ut. Blommor och doftande växter var av stor betydelse inom kulten. Anemoner och narcisser användes som offergåvor.


Marie-Louise Winbladh, Cypernsamlingarna



 

Vasmålningar på cyprisk keramik. 5/400-tal f Kr. Förställer kvinnor/prästinnor som deltager i en rit. De håller i och luktar på lotusblommor.