Vad gör du hela dagarna?

Ja, mina vänner kan inte gärna veta att det går utmärkt att vara fullt sysselsatt hela dagarna även om arbetsmarknaden är kallsinnig.

Att lämna en arbetsplats där man levt större delen av sitt liv är ingen lätt sak, i synnerhet då detta inte sker frivilligt och då man ännu har oerhört mycket att göra. Ett stort antal arbetsuppgifter fick lämnas åt sitt öde. Men det är i sin ordning. På ett modernt och professionellt museum är det oändligt mycket viktigare med marknadsföring, IT, globala kontakter åt alla håll samt en fasad som ständigt måste underhållas. Dagligen brottas jag med ett uppdämt behov av att få använda mina kunskaper om Cypern, så nära knutna till de enorma Cypernsamlingarna på museet. I Sverige finns inget akut intresse för Cypern och det har visat sig omöjligt att få avsättning för böcker och artiklar om Cyperns arkeologi och historia.

Museet har idag ingen personal, kunnig inom ämnet Cypern. Ej heller finns någon med kunskap om Cypernsamlingarna och deras historia. De ansvariga försäkrar att samlingarna förvaras väl, men då museet saknar personal med kännedom om monterklimat, konservering, arkivmaterial och andra viktiga frågor, inger dessa uppgifter inget förtroende.

Man kan bara hoppas på Högre Makters omsorger.

För individen gäller att i stället fokusera på det som ännu känns meninsgfullt och roligt. Alla har inte möjlighet att investera i en ny fiol, men har man möjlighet är musik ett oslagbart medel mot många plågor. Jag övade i flera månader innan jag vågade söka mig till en amatörorkester, Stråk&Blås, som släppte in mig i en trevlig gemenskap. De är duktiga och för att hjälpligt kunna hänga med så måste jag öva. Helst flera timmar varje dag, eller åtminstone ett par.


En enklare och billigare hobby är pingis. Det finns inga klubbar för medelålders, så jag är nu medlem i en pensionärsklubb med underbara, pigga och trevliga pingisvirtuoser. Många är gamla elitgymnaster och de flesta har tävlat. Flera är 80+, men mer alerta än 25-åringar. En klar fördel är att nästan alla är farbröder... Utmärkt motion är det oxå eftersom det blir ett ständigt springande efter bollar.

Jag arbetar även ideellt i en förening som heter STOPP, där man hjälper människor vilka kränkts svårt i arbetslivet. Där finns oändligt mycket att göra och inga anslag får man från samhället. Mina egna erfarenheter under de sista åtta åren på min arbetsplats gör att jag känner det oerhört angeläget att driva dessa frågor. Det är gratis för chefer och kollegor att plåga sina underlydande och arbetskamrater. Dessa får ingen hjälp sedan de drivits bort från sina arbetsplatser. De söker sig till Föreningen STOPP där de får hjälp av oavlönade krafter.

Ridning är tveklöst det roligaste man kan göra, men även det dyraste. Att rida i andra länder är billigare. Då rider man i vacker natur och får nya vänner. Jag berättar om mina hästresor i en länk under "Andra intressen"

Skriva är ett ständigt behov, även om det känns mindre motiverat då förlagen endast tycks intressera sig för böcker de vet säljer bra. Undrar varför människor tycks föredra att läsa deckare samt böcker om mat, kakor, coaching och obskyra romaner. Det är mer effektiv att motionera än att läsa om bantning. Osv osv. Akademibokhandeln borde byta namn till Deckarhörnan e.dy.

Och vem bryr sig om Cypern och Kreta?

Måla och teckna kan alla göra. Man behöver inte göra utställningar, vilket dessutom är förfärligt dyrt. Det var i åratal min dröm att kunna göra detta på heltid, men nu räcker tiden inte till...

Trail i Kretas berg

 

Billy Diamond, en kär vän på Kreta

 

Berömd violaspelare, bosatt i Malmö

Med favoritsonen

Arbetet förgås men vännerna består...