Elli Christaki och hennes elever

Vi var 30 deltagare som avreste från Arlanda på morgonen 18/5. På flygplatsen i Saloniki mötte representanter från Kalamarias kommun, vilka stod som värdar för vår vistelse där. Vår lärare, Elli Christaki, fick en enorm och  stilig blombukett och alla var oerhört vänliga. Vi kördes i abonnerad buss till Kalamaria, en välskött och trevlig förort till Saloniki. Vi installerades i kommunens gästhem och blev alla oerhört imponerade av våra rum. Stora, fina rum och med en stor balkong. Ett litet pentry där man kunde göra kaffe. Invid hotellet ligger en taverna där vi åt varje dag. Själv åt jag bara fisk - färskare och godare än den jag ätit varje år i Chaniá på Kreta!

Lördag 19/5 började våra lektioner, vilka pågick varje dag utom söndag och måndag. Vår lärare i pontiska danser, Moisis, var en bestämd man och väldigt pedagogisk. Många grundsteg innan vi prövade på omál, tik och serenitsa. En kväll inviterade han oss till Pontiska Föreningen i Kalamaria, där barn, ungdomar och vuxna lärde sig att dansa. Alla var väldigt vänliga mot oss och vi dansade tillsammans. På väggarna fanns foton från det gamla fosterlandet i Mindre Asien samt äldre musikinstrument.
Vi fick även pröva danser från olika delar av Makedonien och Thrakien. Vår lärare Andreas var en ung entusastisk man, som gnistrade av dansglädje vilket förstås smittade av sig. Han höll ibland korta föreläsningar om dansernas historia och varifrån de kom samt vilka musikinstrument som är typiska för respektive region. Många av oss menade att danserna var ganska svåra eftersom det var många turer i snabb takt. Men syrtos kunde vi alla lära oss.

Söndag 20/5 for vi på utflykt till Sithonia på Chalkidiki, för att besöka en god vän till Dimitri Georgiadi som startad en anläggning för tillverkning av ekologiskt framställd olivolja. Ett enormt område täcks av odlingar, en örtagård, bostäder för arbetarna, ett hotell samt själva fabriken. Vi fick veta hur den fina kallpressade oljan framställdes på ett naturligt sätt, enbart med naturliga hjälpmedel och utan tidspress. Platsen heter LefkO, Organic Parc och ligger någon mil från Poligiros. I deras butik köpte vi sedan olivolja i vackra flaskor och andra produkter framställda på platsen. Färden gick vidare till havet och några av oss försökte bada i det bitande kalla vattnet. De klokare av oss huttrade under filtar på närmaste restaurang.


Måndag 21/5 for vi till Vergina för att se det nya museet där fynden från de berömda grävningarna är utställda. Jag hade läst den senaste informationen på Internet om Vergina, och kunde konstatera att gamla fakta kvarstår: sannolikt är det Filip II, pappa till Alexander, som ligger begravd i den mest praktfulla graven i Vergina. Museet är insprängt i den enorma s k tumulus (ung. jordhög) där de tre gravarna hittades. Gravarna finns ännu kvar och de föremål som hittades i dem är utställda i belysta montrar. Naturligtvis dominerar kransar m fl föremål i guld och silver. Mer intressanta är de små utsökt snidade figurerna i elfenben vilka prydde träkistor som nu multnat bort. De vackra väggmålningarna som ännu täcker väggarna i en del gravar får vi aldrig se eftersom gravarna är förseglade. Och väl är väl det.
Även grönskan och blommorna i Vergia var överväldigande. Fuktig grönska, lysande röda vallmofält, gula och violetta blommor mot de grönblå bergen. När de sista i gruppen vaskats fram ur museet så styrde vi mot Pella, som var en betydande stad under Filip II:s tid på 300-talet f Kr. Staden är mycket större än man kan föreställa sig och vi kunde se många intressanta detaljer. Som t ex de välbevarade vatten- och avloppsledningarna, vilka höll staden ren och försåg befolkningen med dricksvatten. Pella är annars mest känd för sina mosaiker, vilka nu är utställda i det lilla museet. Den makedoniska överklassen i Pella levde verkligen i uppseeväckande eleganta hus med flera rum samt öppna gårdar, omgivna av marmorkolonner. De låg till bords i matsalar där golven smyckades av utsökta mosaiker i olikfärgade runda naturstenar. Det lilla museet är fantastiskt fint med fynd från stenåldern och framåt. Föredömligt litet.
På kvällen for vi till byn Langadas för att få uppleva en märklig ceremoni. Människor som promenerar på glödande kol utan att känna smärta. Mängder av besökare hade samlats, även från andra delar av Grekland. Fotografer och TV-team. Så någon förtätad stämning fanns det inte plats för. Ceremonin inleddes med oerhört suggestiv musik - flöjt och gaida. Därefter anlände dansarna; en del i vackra dräkter och bärandes på ikoner med Konstatin och Eleni. En äldre man inte bara gick, han stod kvar och riktigt grävde med fötterna i kolhögen. TV fokuserade genast kameran på hans fötter. Efteråt var det många misstänksamma som ville få bekräftat att kolhögen verkligen avr glödande. Jo, det var den.  Denna ceremoni kallas för Anastenaria och förekommer enligt uppgift bara här i Langadas samt i Serres.



Torsdag 24/5 avlade vi besök hos borgmästaren i Kalamaria. Blev emottagna i hans stiliga tjänsterum och bjudna på mat. . Elli höll tal och överlämnade fina gåvor från Sverige. Det hela dokumenterades av en gammal kär vän Giorgos Logothetis som fortsatt sin journalistkarriär i Grekland!

På kvällen avslutningsfest med mat, musik och dans. Musiken var för mig väldigt ovanlig, med mycket bleckblåsare och trumma. Andreas och hans fru Ariadni dansade otroligt fint och det var roligt att se dem. Vi andra dansade också, allt möjligt från kalamatianos till kotsari.
Det svåra med sådana resor är att man bara vill ha mer!

Stockholm 20/6 - 01

Marie-Louise Winbladh
deltagare