Ridning i de katalanska Pyrenéerna oktober 2009

Min häst Magna var alltid intresserad av mat

Ridcentrum Can Jou

Den vackra medeltida kyrkan i Castelló

Svarta madonnan i samma kyrka


 

 

Rast utanför gammal byggnad med en katalansk flagga

Ännu en oförglömlig upplevelse till häst, denna gång i trakten av Barcelona.
Ridcentret heter Can Jou och ligger uppe i bergen i Katalonien, ca 400 m.ö.h. Byggnaderna ska vara från 1100-talet och de ser verkligen åldrade och gediget byggda ut med sina tjocka stenmurar. Utsikten är enastående och vi såg Pyrenéernas snötäckta toppar.

Min häst Magna och jag


Hästarna är andalusier och några korsade med arabiskt fullblod och enastående duktiga på att ta sig fram i svår terräng. Hästarna var välskötta och välnärda, vilket ju är det viktigaste. Jag hade önskat mig något piggare än mitt lilla vita sto, Magna, men jag skulle senare vara henne oerhört taxam för att hon stadigt och säkert bar mig och min värkande kropp i bergen och på stränderna.

Katalonien kryllar av vackra små medeltida byar med mycket gamla byggnader. Vi red på små gator och i gränder belagda med kullerstenar. Ingen reagerade på en lång rad med hästar som klapprade sig igenom de tränga gränderna mellan höga medeltidshus. I varje by fanns en katedral eller kyrka, de flesta säkert från 1100- eller 1200-talen. Naturen var bitvis oerhört vacker, åtminstone uppe i de katalanska Pyrenéerna och i de täta skogarna av korkek uppe i Alta Garrotxa. Mestadels red vi dock på väldigt hårt underlag, t ex grusvägar eller asfalt. Berglandskapet i Alta Garrotxa var mycket vackert med de snöklädda Pyrenéerna och vi kunde se bort mot gränsen till Frankrike.

Gränsen mot Frankrike

Vi red minst 6-7 timmar varje dag under 6 dagar och alla var väldigt möra då veckan var över. Alla åt och drack för mycket under överdådiga picnics och middagar, i synnerhet vinet var oförglömligt.