Människohandel på Cypern 2012
Cypern, d.v.s. Republiken Cypern i landets södra del, är EU:s nya ordförandeland sedan någon vecka tillbaka. Man får gratulera. Detta lilla land med bara en miljon innevånare har i årtionden varit något av ett föregångsland i många avseenden, trots övermäktiga svårigheter i form av krig, invasioner och ockupationer.
Men Cypern har ett annat stort problem, åtminstone ur ett mänskligt – demokratiskt perspektiv. Handeln med unga kvinnor från fattiga länder blomstrar på Cypern. Människohandel för sexuella ändamål är riskfritt och ön har väldiga traffickingproblem. Unga utländska kvinnor har tillåtits komma in i landet på s.k. artistvisum som utövare i underhållningsbranschen. Visumet missbrukades ofta och kvinnorna tvingades in i prostitution. Samtidigt har myndigheterna valt att se bort eller att inte bry sig om vad dessa artistvisa har använts till. Till Cypern kommer årligen minst 4000 utländska unga kvinnor för att utnyttjas i sexindustrin, till en ö med bara en miljon invånare. I en rapport från USA om trafficking hamnar Cypern på samma plats som Afghanistan och Liberia. Även i dessa länder utnyttjas kvinnor och barn sexuellt och i slavliknande arbetsförhållanden.
De prostituerade kvinnorna på Cypern kom tidigare från östeuropeiska länder som Moldavien och Ukraina, men nu kommer de flesta offren i stället från t ex Filippinerna, Latinamerika, Marocko eller Syrien.
Skarp kritik har riktats mot Cypern, särskilt sedan EU-inträdet 2004, för att de inte gör något åt sina stora problem med trafficking. Landet har bra ekonomi och skulle kunna åtgärda detta problem om den politiska viljan fanns och i synnerhet som den cypriotiska brottsbalken kriminaliserar innehavande av bordeller. Lagen kringgås genom att verksamheten registreras som nattklubbar och kabaréer med dansare som täckmantel för prostitutionen och hallickverksamhet.
Europeiska människorättsdomstolen riktade kritik mot Cypern år 2010 för att de tidigare inte utrett ett traffickingvittnes plötsliga dödsfall. En ung kvinna avled i fängelset utan att någon ingrep, allra minst den närvarande polisen. De ofta mycket unga kvinnorna - flera bara tonåringar - från andra länder saknar de mest grundläggande rättigheter och de ansvariga går fria.
I den norra delen av Cypern är situationen ännu värre där ingen officiell lagstiftning mot trafficking existerar. EU:s regelverk tillämpas inte på norra Cypern eftersom det ockuperas av Turkiet. De ansvariga menar att man inte har några problem med trafficking eftersom prostitution är olaglig och därmed inte kan existera. Ett ganska praktfullt cirkelbevis. Korruptionen är utbredd och det finns överhuvudtaget ingen möjlighet att få hjälp för kvinnorna.
Sedan kasinon förbjöds i Turkiet 1998 har norra Cypern blivit ett populärt resmål för både spelsugna turkar, grekcyprioter och israeler. Den bördiga Mesaoriaslätten i öns mitt pryds av enorma tivoliliknande anläggningar med tvetydiga namn som ”Pussycat” och ”Playboy”. Bakom den sockrade fasaden döljer sig både bordeller och kasinon. De ser fullkomligt absurda ut i den öde och stäppliknande omgivningen. Dessa solkiga nöjespalats är många på den ockuperade delen av ön och de grova förtjänsterna därifrån hamnar inte ens på Cypern utan i nationalturkiska fickor.
Ryktet säger att de flitigaste kunderna kommer från Israel där organiserad prostitution är förbjuden enligt lag. Man berättar för mig om hela plan som chartras på helgerna av förmögna israeler som villig spenderar sina pengar på bordellerna. Vilket magnifikt hyckleri att överlåta sina synder på det lilla norra Cypern, medan samma synder är förbjudna i Turkiet och Republiken Cypern.
Republiken Cypern, EU-medlem sedan 2004, agerar inte för att minska efterfrågan på prostituerade och för att upplysa om situationen för de prostituerade till köparna. Det som skett hittills är ett resultat efter påtryckningar från EU. I det grekcypriotiska samhället finns en sorglig acceptans för prostitution, inte minst bland unga män med väl tilltaget bankkonto.
Det grekcypriotiska Cypern har i minst 150 år hävdat att de tillhör moderlandet Grekland och framhäver sin självklara rätt som en europeisk stat. Kanske för att på detta vis skaka av sig det kollektiva minnet av en flerhundraårig osmansk ockupation. De senaste decennierna har Republiken Cypern befunnit sig i framkant då det gäller ekonomi, sysselsättning, BNP och annat av fundamental betydelse. Men detta ger inte grekcyprioterna rätt att utnyttja sina medmänniskor till slavarbete och sexhandel. Området mänskliga rättigheter och alla människors lika värde verkar inte intressera dem och detta inbegriper inte bara människohandel och invandrare.
Republiken Cypern är EU:s nya ordförandeland. Kan vi hoppas att de tar sitt ansvar?
Marie-Louise Winbladh
Arkeolog, författare, forskare
Föreståndare för Cypernsamlingarna 1971-2001
http://cypernochkreta.dinstudio.se