Svensk-Grekiska grävningar i Chaniá

En minoisk-mykensk stad på Västkreta?
Lyckad integration i minoisk tid.


Svensk-Grekiska grävningar i Chaniá
För snart 100 år sedan började Arthur Evans sina berömda grävningar av palatset i Knossos. Sedan dess har den minoiska kulturen alltmer tydligt framträtt i all sin komplexitet och skönhet genom fynd i byar, städer, helgedomar och palats. Framförallt de senare har väckt uppmärksamhet, eftersom de givit de mest glansfulla fynden. Av större intresse är lämningarna i byar och städer då de berättar mer om vardagens minoer.

Länge trodde man att de större palatsen och de viktigaste minoiska fyndplatserna fanns på östra delen av ön. Så - för drygt 30 år sedan - började de Svensk-Grekiska grävningarna i staden Chaniá på Kretas västkust och kom i ett slag att förändra uppfattningen om Kretas förhistoria i flera avseenden.

Dels vet vi nu att västra Kreta spelade en avgörande roll i den s k senminoiska tiden, dels har fynden från Chaniá tvingat arkelogerna att revidera sin uppfattning om Kreta under 12/1300-talen f Kr. Tidigare ansåg man att denna tid var en ”mörk tidsålder” då den minoiska kulturen ebbat ut och ön var allmänt isolerad. 1450 f Kr föll de stora palatsen, villorna, de flesta byar och städer och arkeologerna spekulerar ännu om orsaken. Byggnader brändes ned och dess innevånare tvingades fly. Ibland fick de med sig sina värdesaker. På andra platser tvingades de lämna allt till arkeologerna stora glädje 3500 år senare. Endast Knossos klarade sig, vilket kan betyda att de styrande där lyckades lägga under sig de övriga palatsen. Enligt en annan teori orsakades katastrofen av en stor jordbävning som drabbade hela Kreta - även den västra delen av ön. Men i så fall borde ju även några spår därav ha hittats i Knossos.

Grekerna i metropolen Mykene på fastlandet hade länge haft ögonen på det fabulöst rika Kreta, men ännu så länge nöjt sig med handelskontakter med sitt minoiska grannfolk. Kanske kände de sig osäkra på att kunna erövra hela ön med dess många palats och städer. Men efter 1450 f Kr behövde mykenarna bara samla sig till ett anfall - mot den minoiska hjärtpunkten i Knossos. Troligen var det också det som hände ca 1380 f Kr då Knossos brändes ned och aldrig mer blev detsamma. Ingen annan ort drabbades denna gång. Möjligen styrdes nu Kreta av mykenska härskare i Knossos vilket kom att prägla arkiektur, kultur, skrift och delvis religion under de närmaste seklerna.

Fynden i Chaniá visar att mykenarna fanns på ön från 1300-talet f Kr och att den minoisk-mykenska kulturen hade en höjdpunkt ända fram i 1100-talet f Kr. Enligt äldre teorier kom mykenarna till Knossos ca 100 år tidigare för att stanna en kort period och sedan lämna Kreta. I de flesta större palats fanns ett arkiv där skrivarna förvarade lertavlor med inventarielistor över förråd och egendomar. I äldre tid använde skrivarna det minoiska skriftspråket Linear A. Efter mykenarnas ankomst till Kreta övergick man till bokföring i Linear B, som är en form av grekiska. Det är av avgörande betydelse hur man daterar dessa Linear B-tavlor, vilka påträffats endast i Knossos och på Västkreta. De svensk-grekiska grävningarna i Chaniá har visat att Linear B-tavlorna därifrån skall dateras till 1200-talet f Kr. Det betyder att mykenare under denna tid bodde i Kydonia och sannolikt fanns de även i Knossos och på flera andra platser. Arkeologerna har - flera av dem motvilligt - tvingats inse att mykenarna fanns kvar på ett Kreta som blomstade under en period då man trodde att ön var stadd i förfall.

Kreta heter ett land mitt ute på blånande djupet ..
Där hör man språk av skiftande slag, ty där finnas akajer,
ävensom modiga kreter i mängd och stolta kydoner ..
(Vid hemkomsten till Ithaka berättar Odysseus för sin hustru Penelope om Kreta. Odysséen 19, 175 f)

Chaniá hette i minoisk tid Kydonia och finns omnämnt i Odysséen. Grävningarna har visat att här bott människor ända sedan neolithisk tid i en obruten tradition fram till nutid, sånär som på en kort period efter bronsålderns slut. Gamla staden i Chaniá är i hög grad präglad av de olika folk som i senare tider styrt staden. Venetianarna styrde Kreta från 1200- till 1600-talen, då det ottomanska riket tog över. Kreta blev inte fritt från det turkiska väldet förrän 1898. Under andra världskriget ockuperades ön av nazisterna och Chania bombades svårt 1941. En venetiansk katedral från 1200-talet och en grekisk sockerdricksfabrik utplånades, där de låg på en kulle i Gamla Sta´n i stadsdelen Kastelli.  På 1960-talet började grekiska arkeologer undersöka området och man förstod ganska snart att en omfattande minoisk bebyggelse måste finnas under de moderna husen.

Under åren 1969-1987 har utgrävningar bedrivits som ett svensk-grekiskt projekt , medan det vetenskapliga och tekniska ansvaret vilat på en dansk arkeolog. Utgrävningarna har försvårats avsevärt genom att de ligger mitt bland venetiansk, turkisk och modern bebyggelse. För att gräva sig ned till minoiska lager ett par meter under gatunivån, så måste arkeologerna först gräva sig igenom turkiska och venetianska lämningar. Djupt anlagda husgrunder och brunnar från venetiansk tid t ex har skurit ned i lager från minoisk tid. Arkeologerna har kunnat fastslå att här bott människor från ca 3000 f Kr, men man har valt att stanna vid och helt frilägga bebyggelse från en central period i Kydonias historia: senminoisk IB, ca 1450 f Kr, då Kydonia i likhet med många andra platser brändes ned och förstördes. Något palats har ännu ej påträffats, men väl delar av en stadsbebyggelse med en stor elegant villa, omgiven av andra hus, gator och små torg. Villan innehöll 14 rum i två våningar och bredde ut sig över 225 m. Kanske bodde där en funktionär, anställd av palatsbyråkratin i Knossos, och med uppgift att övervaka leveransen av råvaror dit.

Livet i och kring de minoiska palatsen var strängt hierarkiskt. Flera av palatsen var omgivna av stora städer, som t ex Knossos, där själva staden kan ha haft mellan 15-20 000 invånare. Utspridda över ön fanns villor för tjänstemän, utsända av palatsen att hålla uppsikt över bönder, handelsmän och hantverkare i byar och städer, vilka förväntades leverera varor till de styrande. Vidare byggdes ett avancerat nätverk av vägar med vakttorn, vilket tyder på en centraliserad administration.

Knossos vidsträckta inflytande kan spåras t ex genom de många sigillavtryck av knossisk design som påträffats i flera minoiska samhällen, såsom i Kydonia. Kungen - eller någon annan hög funktionär - förseglade ett dokument med ett sigillavtryck från sin guldring för att ge dokumentet giltighet innan det nådde sin adressat.


Hus, gator och torg
I Kydonia kunde man endast gräva ut villan, det s k Hus I, fullständigt. Delar av fler, mindre hus, de s k Hus II,III och IV, är frilagda, men resten av dem ligger under omgivande gator. De minoiska huset skiljs åt genom två trånga gator, vilka utmynnar i ett litet torg som idag skuggas av ett stort träd. Utanför två av husen finns sittbänkar där minoerna kunde vila sig under heta sommardagar. Från den södra gatan gör besökaren entré i den stora villan över en stor tröskel och genom en ingångshall eller vestibul, där han kanske får vänta på audiens. Därefter går uppför tre stora trappsteg och visas han in i huvudrummet (C) genom någon av de båda dörrarna. Rum C är en s k minoisk hall med ett ljusschakt och ett förrum (A) i norra änden. Genom detta kunde ljus släppas in i huvudrummet som saknar fönster. Förrummet (A) och Rum C är avdelade genom en s k pelar- och dörröppning, vilket är ett annat typiskt minoiskt drag.

Idag syns bara dörrposterna, men i minoisk tid använde man sig av skjutdörrar och kunde på så vis avdela eller öppna rummet när man ville. Från en annan ingångshall (O) förde en trappa upp till andra våningen. Under trappan fanns ett förråd där minoerna förvarade stora mängder keramik som krossades vid katastrofen 1450 f Kr då murarna och trappan rasade ned.

Strax nordväst om trapphuset fanns ett badrum (F) varifrån en avloppsledning förde under trappan och utmynnade i gatan. Lite längre norrut finner vi Rum D där arkeologerna gjorde fantastiska fynd. Kanske var villans kultrum inrymt där att döma av de dyrbara vaser som förvarades i ett skåp. Där fanns bl a tre hela stenvaser av en sort som av minoerna betraktades som föremål av hög status. Stenvaser gick ofta i arv i generationer eftersom de ansågs så värdefulla. Intill ligger Rum E som var magasin där matvaror och väldoftande oljor förvarades. Där hade även stått fyra enorma förrådskärl, s k pithoi, sannolikt fyllda med säd, olja eller vin. De stora rummen väster om den minoiska hallen var troligen bostadsrum.

Besökaren följer södra gatan och kommer strax fram till Hus IV, vägg i vägg med Hus I. Över en väldig tröskel kommer han in i en imponerande hall med stenlagt golv och en väggfast bänk. Strax utanför dörren mot gatan finns en annan stor stenbänk för den som inte får plats att vänta inomhus. Längst in i Rum B leder några trappsteg upp till andra våningen. Trappan är delvis begravd under murar från ett hus som uppfördes 200 år senare.

I ett mindre rum intill, Rum C, gjordes ett mycket märkligt fynd av en fot i terrakotta i halv naturlig storlek. Foten ser ut att vara klädd i en tunn sko och har ett hål som löper diagonalt från toppen och ut genom sidan. Fyndet är viktigt, men inte unikt. På andra håll har man funnit liknande fötter i par eller enstaka och forskare har diskuterat dess funktion. Mest berömda är ett fotpar från helgedomen i Anemospilia i Archanes. Utgrävarna tror att de tillhört en trästaty av en gudinna som varit uppställd i helgedomen och som brunnit i en katastrof, sannolikt en jordbävning. Men dessa fötter är större, vilar stadigare på marken och har ett hål upptill. kanske stort nog att fästa en staty. I Hus IV fann man vidare en kruka med brända oliver och en lertavla med Linear A.

Så inträffar den stora brandkatastrofen även i Kydonia och stadens hus raseras. Under utgrävningen påträffas överallt tydliga spår efter branden 1450 f Kr. Väggar, dörrar, skåp och möbler - all inredning av trä brinner och lämnar svarta spår i jorden. Kydonerna lämnar platsen i all hast, men hinner ändå få med sig en del värdesaker. Men stenvaser, fyllda förråd och fin keramik lämnas kvar och krossas av nedfallande murar. En del keramik blir svartbränd och stenvaserna spricker i hettan.. Obrända lertavlor med uppteckningar i Linear A bakas i branden och bevaras på så sätt till eftervärlden.

Kydonia överges, men bara tillfälligt. Ganska snart finner vi att människor åter installerat sig på platsen, om än i begränsad skala. De har rensat bland ruinerna och återanvänt en del rum i de äldre husen. Perioden omedelbart efter katastrofen kallas för senminoisk II och varar endast i drygt 50 år. Just detta faktum, att man i Kydonia kan påvisa en kontinuerlig bosättning ganska omgående efter katastrofen 1450 f Kr är en av orsakerna till att grävningarna här är så betydelsefulla.

Fynd från denna tid - senminoisk II - har endast kunnat påvisas i de större palatsen i Knossos, Mallia och Festos. Men Kydonia är det enda stället på Kreta där arkeologerna har kunnat klarlägga en stratigrafi (lagerindelning) för hela den senminoiska perioden. Från denna tid har man kunnat fastställa fem byggnadsfaser då husen förstörts men återigen byggts upp.

Under nästa period - senminoisk IIIA:2 eller ca 1350 f Kr  - kommer de stora förändringarna. En omfattande bebyggelse breder återigen ut sig över platsen, men nu ser husen helt annorlunda ut. De är av enklare slag, rummen är större och byggda i endast ett plan. Husen är i enstaka fall anlagda ovanpå de äldre från LM I. Den största byggnaden hade nio rum och användes till ca 1250 f Kr. I rummen hittades mycket keramik, bl a fragment av s k bygelkannor (oljekrus) med målade Linear B-tecken.

Bland det mest sensationella var upptäckten av en stor, fast och rund härd i Rum E. Den var konstruerad på samma sätt som de mykenska härdarna på fastlandet - fylld med jord,  inramad av runda stenar och täckt av stuck. I rummet fann man tre olika härdar ovanpå varandra och förstås på olika nivåer. Det beror på att huset brändes ned flera gånger - kanske orsakat av jordbävningar - och därefter återuppfördes med en ny härd som användes ända in i 1100-talet f Kr.

Ett annat mykenskt drag är de två små figuriner i terrakotta som hittades på golvet nära härden. En av dem befanns dessutom vara importerad från Argolis där Mykene ligger. Under denna period märks även en ökad import av mykensk keramik och det mykenska inflytandet når sin kulmen under 1200-talet f Kr. Men keramik exporteras även åt andra hållet: på fastlandet har man funnit mängder av stora bygelkannor, dekorerade med stiliserade bläckfiskar och med ett innehåll av parfymerad olja.

Genom analyser har man funnit att de flesta av dessa oljekrus kom från Västkreta. Nu finns även en lokalt tillverkad keramik i Kydonia av utsökt kvalitet. Koppar och skålar i gräddvitt gods med fint tecknad dekor i ljusbrunt och orange. Även här är det mykenska inflytandet märkbart. Den kydoniska keramiken blev snabbt populär och spreds inte bara över Kreta, utan även till fastlandet, Cypern, Syditalien och Sardinien.

Många viktiga fynd gjordes i minoernas avfallsgropar från olika perioder. I en av dem från sent 1200-tal f Kr, hittades ett  fragment av ett stort huvud i terrakotta som delade grop med flera vasfragment, dekorerade med Linear B-tecken. Huvudet är tillverkat i den fina, vita lokala leran och har målade ansiktsdrag. Sannolikt har det suttit på en kvinnofigur, kanske någon meter hög. Liknande figurer har hittats på kultplatser runtom på Kreta, en del av dem i bergshelgedomar, andra i palats. Många menar att de föreställer gudinnor, men mera troligt är att de avbildar prästinnor som utför en rituell handling.

De minoiska kvinnofigurerna är oftast gjorda i ett grovt, rödgrått gods och någon dekor går inte att urskilja. I palatsen på det grekiska fastlandet har arkeologerna funnit kvinnofigurer, vackert dekorerade och i mindre skala. De har stiliserade drag, är rikt smyckade och har stora, uttrycksfulla ögon. I minoiska städer och hus fanns ibland små kultrum där en gudinna med ansvar för hus, hem och förråd huserade. Till henne offrade man bl a figurer i terrakotta och keramikkärl. Kanske skall man se vår kydoniska dam i detta sammanhang.

Några slutsatser man kan dra av fynden från Kydonia är att staden var en betydande minoisk plats, åtminstone den viktigaste på Västkreta. Ännu väntar vi på palatset, som bör ha funnits där att döma av de många fynden av Linear A-tavlor. Endast palats och andra viktiga platser hade egendomar av den storleken att det lönad sig att anställa skrivare och hålla ett arkiv i ordning. Kanske var Kydonia rentav ledande under den s k mykenska tiden, ca 1350-1150 f Kr då minoer och mykenare verkar ha levt sida vid sida och utbytt idéer om keramikproduktion, arkitektur, religion mm.

Det mykenska inflytandet i Kydonia var starkt att döma av arkitekturen och den runda härden, den stora keramikimporten och fynden av de importerade mykenska idolerna samt inskrifterna med Linear B. Platsen var också en betydande hamn för export och import att döma av de omfattande fynden.

För drygt tio år sedan bytte man ut de gamla, turkiska (!) avloppsledningarna under gatorna kring utgrävningsområdet. Arkeologerna blev då tvungna att utföra en ny grävning, eftersom nya fynd uppenbarade sig. Man fann då ett avgörande bevis för Kydonias betydelse: fem lertavlor med Linear B-inskrifter, alltså mykensk grekiska. De är de första Linear B-tavlorna man överhuvud taget funnit utanför palatset i Knossos (funna där av Evans för snart 100 år sedan) och hittills de enda med s k säker stratifikation - dvs man vet exakt hur de skall dateras.

Hamnen i Chania

 

Utgrävningen mitt i Chaniá

 

Amfora från ungefär 1450 f Kr