Kustvandring på Kreta 6 och 13 oktober 2018
Två underbara veckor på Kreta med vandringar, bad varje dag och färsk fisk nästan varje dag... Nästan för bra! Första veckan deltog jag som volontär för att se och lära och andra veckan ansvarade jag för en "egen" grupp. Alla deltagare var otroligt trevliga och positiva. Och varför hände inte detta i ett tidigare liv när jag ännu orkade...
Dag 1 Paleochora
I Paleochora finns badstränder alldeles invid samhället, på västra sidan en lång sandstrand och på östra en klapperstensstrand. Ruinerna av den venetianska fästningen Selino (som gett namnet till Selino-distriktet) ligger nästan längst ut på halvön.
Kandanos, som man passerar på vägen till Paleochora, heter huvudorten i distriktet Sélino som ligger på sydvästra delen av Kreta och till vilket Paleochora hör.
På kvällen middag på Caravella nära hotellet. Alla åt fisk och både mat och lokalt vin (mkt billigare) enastående. Hotell On The Rocks väldigt bra och frukosten mkt riklig.
Dag 2. Vandring från Azogiréz till Anidri
Hotfulla väderrapporter om regn/blåst gjorde att vi avstod från ravin eftersom underlaget blir för halt om det regnar. Vi valde vandring på slät mark. Vår promenad börjar vid utkanten av Azogiréz. På en sluttning till höger ligger en rund tröskplats där folk förr tröskade säden på samma sätt som man gjort I tusentals år I Medelhavsländerna. En trösksläde med knivskarpa stenar, gärna flinta, drogs av oxar eller åsnor över spannmål på marken. Står ”aloni” på en skylt vilket är grekiska för tröskplats.
Man följer de blå och röda markeringarna ner till en bro över floden, som under sommaren är uttorkad. Bron är byggd I venetiansk stil 1914. Gå över bron och följ vägen genom tallarna mot det gamla klostret. Det hyser nu bymuseet, som visar föremål från den turkiska ockupationen under 1600 - sent 1800-tal samt från den tyska ockupationen under andra världskriget. Efter klosterkyrkogården klättrar vi upp till det tidigare skolhuset som lades ned 1980. Bakom skolan möter vi den första av fyra inhägnader. Viktigt att stänga alla grindarna som möter oss. Snart följer resterna av en gammal turkisk bosättning under tall-, oliv- och johannesbrödträd.
På en högre nivå klättrar vi till den heliga grottan, bebodd för 700 år sedan av 99 heliga kyrkofäder/ munkar som också använde klostret. Kyrkofädernas ledare sägs ha varit Johannes Döparen som egentligen föddes och verkade I Egypten för 2000 år sedan... I grottan finns även graven av den legendariska lokala prästen och hjälten Gabriel Papagrigorakis. Han lät inreda grottorna åt gamla, kvinnor och barn som gömde sig där under osmanernas ockupation ung. 1600-1800-tal. Till vänster om ingången till området finns en vit minnessten I marmor som berättar om fader Gabriel Papagrigoraki (1875-1930) och hans insatser. Man kan besöka två av grottorna. Den mindre grottan har en ranglig stege av rostig metall. Den större har uthuggna trappsteg I kalkstenen. Man behöver en ficklampa för att kunna se något I grottorna, mobilerna hjälpte inte...
Platsen I sig är ett ställe för begrundan och vila på en stenlagd mur som omger den öppna platsen. Kreta är fullt av historier om vedermödor från erövrande folk under hundratals år. Utsikten är fantastisk och omgivningen full av doftande kryddväxter. Vi plockade salvia, oregano och timjan.
Vägen fortsätter till byn Anidri där vi rastar. I byn längs huvudvägen finns en vattenkran med drickbart vatten där man kan fylla flaskorna även om vattnet inte är särskilt kallt. Mittemot ligger den lilla tavernan "Sto Scholio" (betyder “Den lilla skolan”), den tidigare byskolan.
Vi rastade en dryg timme och njöt av en underbar lunch under en jättestor platan. Muren runt den öppna platsen hade inslag av uråldriga kvarnstenar.
Intill tavernan ligger den bysantinska kyrkan Aghios Georgios med fina fresker från 1323. Kyrkan är omgiven av en ganska stor kyrkogård med monument I marmor.
Härifrån kan man fortsätta till själva Anidri- ravinen som är liten men vacker. Flera av oss i Grupp 1 upplevde den som lite jobbig då man måste klättra en del och på ett ställe ta sig nedför en sladdrig repstege och ett rep med knutar.
Vid slutet av ravinen ligger den magnifika Gialiskari-stranden med kristallklart vatten i Libyska havet. Här finns även en taverna med väldigt bra lunchmat men personalen var fåtalig och Grupp 1 vänta länge. En promenad från denna strand till Paleochora tog en dryg timme.
Dag 3 Vandring i Aghia Irini
Vädret bra och äntligen kunde vi besöka en ravin som dessutom överträffade våra förväntningar! Ravinen är 8 km lång, delvis stenlagd och lättgången. Naturen är magnifik med höga berg, skog med barrträd, plataner och johannesbrödträd. I början av ravinen reser sig ett gigantiskt klippblock nära stigen. Där har någon inrättat ett litet miniatyrkapell med en ikon i en fördjupning i klippan. Vi läser Johannes Teologenpå den bleknade ikonen. Framför honom finns ett bord utformat av ett stenblock, men några ikoner och en oljelampa.
Det är oerhört välordnat längs denna vandringsled med vattenkranar, sittplatser för picnic och rena toaletter. Bitvis lite klättring, kuperad terräng. Efter ytterligare en timme är det ljust och det blir varmare och varmare. Hela ravinen ligger i skugga och det blir en behaglig vandring. Vi förundras över enorma träd, vars rötter slingrar sig som bläckfiskarmar eller stora klor runt stenarna.
Någon har berättat att träden suger ut fukt ur stenarna eftersom det är så torrt sommartid och de flesta vattendrag är uttorkade. Vid sidan av stigen ser vi också mycket vild oregano och timjan. Vid ravinens slut finns en mycket trevlig taverna där vi tog dryckespaus, men man kunde oxå äta. Efter en ganska lång vandring på asfalt kom vi fram till den lilla fiskebyn Soughia, numer en fullpackad turistort. Vi fann en liten taverna vid stranden och alla åt gott. Stranden består av obekväma runda stenar och nästan ingen skugga finns men alla badade ändå. Efter ett par timmar tog vi båten hem till hotellet.
Alla måste nu förse sig med kontanter före avresa Loutro där inga bankomater finns!!
Dag 4. Vandring Marmara – Aradena – Marmara – Loutro
Försedda med frukostpaket tog vi stor båt till Loutro kl. 7 på morgonen. Framme I Loutro kl. 9. På båten fanns ett bra kafé högst upp på soldäck där vi åt frukost medan solen gick upp.
Onödigt vackert. I Loutro släpade vi våra väskor till hotell Daskaloyannis som oxå är väldigt bra. Ingen hiss men man får hjälp att bära om man frågar. Frukosten enastående, t.o.m riktig apelsinjuice. Vi satt ute och åt med båtarna kluckande nedanför. Utsikten betagande med berg och båtar.
Efter kaffe for vi med liten gul båt (ligger nedanför hotellet) till Marmorstranden. Vi vandrade en timme uppför Aradena- ravinen där några av oss vände. 4 personer valde att fortsätta men gick inte hela ravinen utan tog en annan väg tillbaka till Marmorstranden.
Ravinen är väldigt djup och hela vägen kan man vandra i en behaglig skugga. Hela ravinen är ganska lång och tar ungefär tre timmar innan man når mynningen vid Marmorstranden som är liten men fantastisk. Den är full av kiselstenar och på ena sidan inramad av enorma kalkstensklippor med djupa grottor. Turisterna trodde förr att de vita klipporna av kalksten var marmor. Högst upp på en klippa ligger en liten taverna som heter Dialeskari efter det gamla namnet på platsen. Numer finns trätrappor på baksidan och även en klunga med små hus man kan hyra om man vill bo på denna öde plats. Vi åt en härlig lunch på tavernan, inte dyrt. Veckans bästa efterrätt enligt gästerna; små munkar med sesamfrön och honung (=loukomades). Efter lunch och bad gick några av oss till Loutro. Vandringen inte helt lätt och 2 av oss vände då man måste klättra uppför en ganska brant och dåligt märkt “stig”med vassa klippor. De vita markeringarna svåra att urskilja. De avlöstes av bättre blåvita innan vi kom upp på en väg med massor av getter. Till höger nere vid bukten ligger den moderna lilla byn Phoenix. Sista biten lätt att hitta, genom lundar och förbi en imponerande ruin av ett venetianskt fort med vakttorn, bör vara senast 1600-tal. Turkarna kom ju då till Kreta.
På kvällen enkel men god middag på Blue House. Färdiga rätter, mkt vegetariskt. Tar kort. Inne I köket en utställning med urgamla jordbruksredskap mm samt hjälmar och vapen från WW2.
Loutro fick sitt namn från det grekiska ordet för "bad" för de många gamla baden som finns i området. Detta är platsen för den antika staden Phoenix (Finikas), som var en viktig hamn i hellenistisk och romerska tid, ca 2000 år sedan. Idag finns inget kvar av antika Phoenix utom namnet bevarat av den lilla byn i bukten väster om Loutro. Senare använde arabiska pirater Loutro för att attackera de skepp som seglade söder om Kreta. Venetianerna lyckades köra ut araberna och befästa Loutro med ett litet fort, se ovan. I området finns även rester av bysantinska kyrkor.
Staden etablerad på platsen för dagens Loutro var en gång känd som Phoenix, ett ställe namn som fortfarande bevarats i den närliggande byn Phoenix. På en udde I Loutro ligger "Koules", det osmanska/turkiska fortet ovanför byn, som byggdes efter upproret 1866 och var ett försök av turkarna att kontrollera området och hamnen i Loutro.
Många av våra resenärer använde dagen till att utforska de vackra omgivningarna. Andra tog båten till Sweet Water Bay för att bada. Två av oss hyrde kanot och paddlade runt. Gästernas slöa guide sorterade kvitton, köpte båtbiljetter och besökte restauranger.
På kvällen oförglömlig middag på Taverna Strati en bit ovanför byn. Trevligt ställe dekorerat med gamla verktyg och folklore.
Dag 6. Vandring från Marmara – Aghia Roumeli
Från Marmara-stranden leder en märkt stig in på E4-spåret som vindlar diagonalt västerut genom ett staket. Stigen lite jobbig I början med stenar och ganska brant, tyckte några av oss. Därefter går man en väldigt vacker stig på slät mark och med utsikt över havet. En ofta väldigt varm vandring på ca 2 timmar och 30 minuter till den lilla kyrkan Aghios Pavlos. Sista delen en behaglig vandring genom en tallskog. Bra rastställen. Då vi kommit ut ur skogen finns skyltar att följa.
Vi hasar mödosamt genom sanden och ned till kyrkan Aghios Pavlos där en taverna finns. Inget stort utbud men de har underbara kalamari (stekt minibläckfisk) och veg. sallader. Efteråt härliga bad på en svartgrusig strand. Vi besökte även den oerhört vackra lilla bysantinska kyrkan med ännu synliga fresker. Det korsformiga kupolkapellet byggdes på 1100-talet för att hedra aposteln Paulus som enligt den kyrkliga traditionen döpte kristna där vid ett stopp under sin resa till Rom. Från Aghios Pavlos är det ca 1 timmes 15 minuters promenad till aghia Roumeli, ofta på stranden. Sista kilom. ganska jobbiga då vi går I sanden. Ett par ställen man måste klättra. I utkanten av Aghia Roumeli, förbi en campingplats, hittar vi en taverna med drycker och bra toiletter. Vi hade tid över även för ett bad innan vi tog båten hem till Loutro.
Dag 7 Vandring i Imbros-ravinen
Nästa morgon 9.30 tog vi stora båten till Chora Sfakíon. Vi gjorde många båtresor vilket uppskattades av gästerna. Landskapet är hänförande och de stora båtarna häpnadsväckande rena och snygga, t.o.m toiletterna. Alltid en bar där man köper kaffe och glass.
Området Sfakiá ligger öster om Lefká Óri. Landskapet är bergigt och delvis otillgängligt med djupa raviner och klyftor. Chora Sfakíon är huvudorten i Sfakia med ett knappt 500-tal invånare. För hundra år sedan var invånarantalet mer än det dubbla. Chora Sfakion var då en betydande hamn, speciellt som det då inte fanns en direkt vägförbindelse med norra Kreta. Chora Sfakíon är känd för sitt starka motstånd mot både anfallande venetianer och osmanska turkar. De ogenomträngliga Vita Bergen i norr i kombination med den klippiga sydkusten hjälpte lokalbefolkningen att kämpa mot alla som invaderade. I Anopolis, en by nära Chora Sfakíon, föddes en av de mest berömda kretensiska revolutionärerna, Daskalogiannis. Så hette även vår båt.
Vi framkomsten måste vi återigen släpa våra väskor in till byn och uppför en backe till hotell Stavris där vi lamnade väskorna. Därefter tid för kaffe i hamnen. Kl. 11 blev vi hämtade av vår buss som körde oss till Imbros och ravinen. Då Grupp 1 gick där var det kallt, dimmigt och regnigt trots att vi bara befann oss på 500 m.ö.h. Denna gång var det varmt och soligt så våra varma kläder behövdes inte. Ravinen var full med folk, även barn och den är både vacker och lättgången.
Genom Imbros-ravinen flydde flera av de allierade styrkorna i slutet av maj 1941 efter att ha förlorat slaget om Kreta. Nära 20 000 trupper flydde från norra delen av ön genom Imbros till Komitades och Chora Sfakion där de hämtades av fartyg för vidare transport till Egypten. Omkring 13.000 klarade sig till Egypten. Resten blev krigsfångar hos tyskarna eller flydde upp i bergen. Ättlingar till veteraner från Australien och Nya Zeeland vandrar genom Imbros-ravinen varje år till deras minne.
Vi går länge i en uttorkad flodfåra innan vi kommer fram till den riktiga ravinen med ovanligt branta klippväggar. Efter ungefär halva vägen öppnar sig en liten glänta med rastplats. Ravinen mynnar ut på sydkusten i närheten av byn Komitades, ett stort område med spridda hus, tavernor och en busshållplats. Vi gick igenom byn till Taverna Ostria. Stället är prydligt och rent och sköts av en ung man och hans föräldrar som lagar mat. Alla åt den kretensiska nationalrätten Dakos, som kan liknas vid en grekisk bruschetta. Den anrättas med en skorpa bakad på kornmjöl, som heter Paximadi. Dakos består av grovhackade tomater, olivolja, oregano, salt. Man smular fetaost över skorporna och toppar med färsk oregano och ytterligare ett par matskedar olivolja. Väldigt gott, tyckte vi och vanvettigt nyttigt. Efter lunch kom vår buss och körde oss till Chora Sfakion som vi oxå gillade. Jag visade en affär där några köpte bergste (malotira), raki och olivolja. Några gick till stranden som ligger i utkanten av byn. På kvällen en underbar middag på Three Brothers.
Nästa dag hemresa och vi åt frukost kl.7. Bussen kom punktligt kl. 8 och vi var ca 9.30 på flygplatsen. Gott om tid, men då slapp vi oxå de förfärliga köerna som är en skandal i Chania.
Copyright © All rights reserved.