Blogg

Stäng museerna om nödvändigt men bevara föremålen!

 

Nedanstående brev skickade jag till kulturministern hösten 2017. Självfallet kommer ingen att läsa detta men ärendet är diariefört och är därmed offentlig handling. (Kulturdepartementet har tagit emot ditt brev.  Diarienumret är Ku2017/02033/BREV.)

Om någon skulle vara intresserad i en fjärran framtid då ingen av oss finns kvar men då kanske samhället är mindre kulturfientligt.

 

 

"Kulturminister

Alice Bah Kuhnke

Drottninggatan 16

103 33 Stockholm

 

Ang. Medelhavsmuseet (Statens museer för världskultur (SMVK)

Stäng museerna om nödvändigt men bevara föremålen!

 

Hej!

Mitt namn är Marie-Louise Winbladh och jag är arkeolog, forskare och författare. Under drygt 35 år var jag intendent på Medelhavsmuseet (Statens museer för världskultur, SMVK), där jag under ca 25 år var ansvarig för alla samlingarna från Cypern, Grekland, Italien och Orienten.

Mitt brev syftar till en positiv åtgärd, dvs. ett försök att skydda en del av vårt kulturarv - Medelhavsmuseets unika samlingar och i första hand dess Cypernsamlingar.

Du kommer inte att ha tid att läsa mitt brev och jag beklagar att behöva belasta Dig med en detta, men det gör jag endast för att jag vill att min skrivelse ska förvandlas till offentlig handling och därmed tillgänglig för kommande generationer. De skrivelser jag tidigare riktat till chefer inom SMVK har aldrig beaktats. Dessutom - den situation jag beskriver angår alla eftersom verksamheten bekostas av statliga medel.

Medelhavsmuseet hyser världens största samlingar (ca 12 000 föremål) av cypriotisk skulptur och keramik, näst efter Cypernmuseet i Nikosia. De unika Cypernsamlingarna utgör ett kulturarv som tillhör oss alla. Ingen individ eller organisation kan göra anspråk på att få hantera dem efter egen bedömning. Föremålen måste bevaras för framtiden och utgöra ett arkiv för framtida forskare, studerande och allmänhet.

 

Under mina år på museet har jag producerat utställningar, organiserat arbetet i förmålsmagasinen, ansvarat för klimat och konservering, skrivit böcker, hållit föredrag och visningar och mycket annat. Såsom ansvarig för Cypernsamlingarna och de forskare som studerade dem, upprättade jag ett globalt nätverk för kollegor, forskare, arkeologer samt museer och andra institutioner. Ofta inviterades jag till andra länder för att föreläsa och presentera mina böcker.

Mitt arbete fokuserades i huvudsak på att värna om samlingarnas fysiska bevarande, ett tungt och svårt arbete under rådande omständigheter. Det var dock lika viktigt att göra bra utställningar för att delge skattebetalarna de rika samlingar som tillhör dem. Jag ansåg det vara av yttersta vikt att undervisa, informera och intressera vilket också lyckades. Det kallas folkbildning och har alltid varit mitt främsta syfte.

De överordnade tjänstemännen inom Statens museer för världskultur har inget intresse av värdefulla museisamlingar. De är byråkrater och administratörer. De vill ha lydiga underordnade, lojalitet och ”effektivitet”. Myndigheten SMVK vill inte inse behovet av specialkunskaper, fördelade på de olika museerna. Guider måste ha visningar inom områden där de saknar kompetens. Därmed hade de ingen möjlighet att förmedla relevanta kunskaper till betalande besökare. De flesta konservatorer har sparkats, dvs. de personer som är nödvändiga för att tillgodose vården av samlingarna.

Dessa åtgärder drabbar dock inte förvaltningen som under de 15 år SMVK existerat expanderat som om det gällt ett multinationellt företag.

En total nedmontering av kompetens och sakkunskap pågår oavbrutet inom SMVK. Professionalitet är liktydigt med likriktning och anpassning. Allt detta har ventilerats i media under de senaste 10 åren. Åtskilliga miljoner har spenderast på konsulter, utvärderinga, möten mm i stället för att fokusera på verksamheten.

Kunskap och erfarenhet har blivit en negativ belastning. Detta gäller dock ej i vår omvärld. I övriga Europa och resten av världen värdesätter man historia, museer och kunskap.

Museibesökarna vill ha intressanta utställningar där de kan lära sig något. De vill också ha en dialog med museimännen, vars uppgift är just att dela med sig av sina kunskaper till skattebetalarna. I stället förknippas nu alla utställningar med väldiga kostnader eftersom bristen på innehåll måste ersättas av en effektfull inramning. Gärna i guld.

Besökare är inte längre besökare utan kallas numer för kunder. De behandlas som kunder på varuhus där de förväntas spendera pengar.

Jag har arbetat som intendent på Medelhavsmuseet sedan i maj 1971 och har vikarierat både som museichef och 1:e intendent. Sedan 1970-talet såg jag som en viktig uppgift att se till att föremålen inte fysiskt förintades pga. bristande tillsyn och frånvaro av det som idag kallas föremålsvård.

 

I mars kom beskedet att Statens museer för världskultur kan tvingas stänga ett eller två av sina museer i Stockholm. SMVK har dränerats på så mycket kunskap och kompetens att nästan ingenting återstår av det som fanns före år 2000. Därför är det inte så viktigt att museerna i Stockholm finns kvar. Men samlingarna, i sht de unika Cypernsamlingarna, måste förvaras under betryggande omständigheter. Vi som har kunskaper och erfarenheter har ingen möjlighet att påverka detta. Det är därför framtiden måste upplysas om att denna varning en gång utfärdades.

Stäng gärna museerna men bevara samlingarna i acceptabla lokaler. Om beslut fattas att sälja ut samlingarna så kan jag bara vädja till er att i förväg berätta detta. Jag har ännu kontakt med forskar- och museivärlden över hela världen eftersom Cypernsamlingarna är så berömda. Jag är även aktiv arkeolog och forskare i Grekland. Museer världen över måste få möjlighet att förvärva föremålen om nu risk föreligger att de ska säljas eller kastas.

Inför hotet om flytt till Göteborg 1999 uppmanades jag av min dåvarande chef att mobilisera museer och olika institutioner världen runt. Gensvaret blev massivt. UD fick mottaga stora mängder brev och skrivelser. Cypern förklarade sig beredd att ta emot samlingarna. Korrespondensen finns arkiverad.

Kulturministern har nu offentliggjort att museerna får ”gallra” i samlingarna. Konsekvensen av detta blir att föremålen kastas. Detta kan nog förefalla förnuftigt och logiskt om man aldrig har arbetat som arkeolog eller på museum. Men - det är bättre att sälja föremålen än att förstöra dem. Och hur återvinner man 10 000-tas krukor i keramik? Tusentals år gamla. Kanske måste man ha arbetat länge inom museisektorn för att klart se att detta är mot allt förnuft.

Om nu museernas policy är att föremål hellre bör kastas än säljas då måste ju denna lag ändras!

Jag brukar alltid framhålla de ekonomiska konsekvenserna av olika händelser. Även så i detta fall då okunskap kan omvandlas i ekonomiska termer. Kunniga intendenter och konservatorer avskedades och deras kunskap och erfarenhet användes inte vilket är kapitalförstöring.

Jag har givetvis en omfattande dokumentation om detta som stöder min uppfattning. För 20 år sedan fanns ca 10 sakkunniga intendenter på Medelhavsmuseet. Idag finns en. Ingen med kunskap om Cypernsamlingarna finns kvar. Den siste lämnade SMVK då arbetsmiljön blev ohållbar.

Jag yrkar på att mitt brev diarieförs i analogi med mina övriga skrivelser till berörda myndigheter. Även om ingen läser mina brev så ska de finnas registrerade inför framtida behov och ev. intresse.

Stockholm den 29 september 2017

Med vänlig hälsning

Marie-Louise  Winbladh

Arkeolog, författare, forskare och reseledare

Intendent för Cypernsamlingarna 1971-2001

http://cypernochkreta.dinstudio.se

mwinbladh@hotmail.com"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Debatten om Världskulturmuseerna (SMVK)

 

 

 

VEM FRÅGAR OSS VAD VI TYCKER?! Utlämnade åt de råa marknadskrafterna existerar vi ännu ett litet tag innan vi slutligen vittrar bort i mörka förrråd...

Och snart kanske politikerna bestämmer att vi ska säljas. I så fall vill vi hem till Cypern som eg. inte har plats.

Läs Ola Wongs viktiga artikel här -

https://www.svd.se/ska-vi-smalta-salja-eller-spara-kulturarvet

Han är den ende som bryr sig då myndigheter och politiker vill kasta bort vårt kulturarv. Bokstavligen!

 

 

 

Bevara samlingarna eller gräv ner dem!

Vem orkar bry sig om museer i denna värld av terror och våld!? Och varför är det viktigt?

Kanske därför att även vårt samhälle drabbas av det som i övriga världen rubriceras som förnekande av fakta och kunskapsförakt. Detta är ytterst en demokratifråga och har sedan länge florerat inom museivärlden. Dessutom drabbar det i hög grad skattebetalarna som måste betala för kapitalförstöring i samband med misslyckad kulturpolitik.

Flera år av ekonomiska underskott gör att Statens museer för världskultur (SMVK) kan tvingas stänga två av sina museer i Stockholm.Kanske kan de återuppstå i ett senare skede då vårt samhälle är mer positivt inställt till kunskap. Många inlägg mot detta beslut har publicerats av forskare och journalister, men ingen av dem har haft närkontakt med de unika samlingarna.

Cypernsamlingarna på Medelhavsmuseet utgör ett kulturarv som tillhör oss alla. Föremålen måste bevaras för framtiden för framtida forskare, studerande och allmänhet. Detta angår alla eftersom verksamheten bekostas av statliga medel.

 

 

I magasinen förvaras oskattbara samlingar från äldre kulturer utan insyn. Det satsas stora summor på ”digitalisering” men vad gör man för de fysiska föremålen? Räcker det att se dem på en skärm?!

 

 

De överordnade tjänstemännen inom SMVK hade inget intresse av värdefulla museisamlingardå myndigheten bildades för 15 år sedan. De var/är byråkrater och administratörer. All sakkunskap avlägsnades medan administrationen i Göteborg och i Stockholm expanderat som om det gällt ett multinationellt företag. Ett ständigt problem för cheferna har förstås varit att verksamheten måste styras enligt de regleringsbrev från riksdag och regering man måste förhålla sig till. Men man behövde inte ha gjort sig av med all kompetens, inklusive de konservatorer utan vilka samlingarnas fysiska existens ständigt är hotad. Och nej, SMVK:s ledning har aldrig brytt sig om kunskap och har aldrig varit intresserad av att vårda de ”fantastiska samlingarna”.

Så har vi då föremålen. Ja, ska man överhuvudtaget behålla dem eller kanske till och med sälja dem som Marita Ulvskog föreslog 1999? Om samlingarna ska få finnas kvar, ska de vårdas eller få vittra sönder? Ord betyder tyvärr ingenting om det inte ligger handling bakom. Välvilliga löften saknar betydelse om kunskap och vilja saknas.

En lösning hade varit att lämna tillbaka föremålen till ursprungsländerna eller kanske gräva ned dem igen i jorden varifrån de flesta kommit.

  .               

 ...........

Museidebatten om Världskulturmuseerna (SMVK), där Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseet ingår, har flammat upp igen. Denna gång har vansinnet eskalerat så nu flyttas debatten även hit och mina resor finns i marginalen.  

Ola Wong i SvD har skrivit flera initierade, insiktsfulla och framför allt kunniga inlägg. Från SMVK har vi mest fått snömos och visioner. Som vanligt. 

Jag har skrivit mängder av artiklar, men man måste vara generaldirektör (GD), journalist eller professor för att få tillgång till spalterna. I och för sig logiskt, men ingen av skribenterna har decennier av erfarenhet i de mörka magasinen där 100 000-tals oskattbara föremål förvaras utan tillsyn eller vård. Underligt nog är det ingen som ens nämner föremål eller vikten av deras existens. I en lycklig forntid utgjorde de själva kärnan i museernas verksamhet. Numer är de mest i vägen eftersom det kostar pengar att förvara dem. Det räcker ju att de finns i en databas och på en bildskärm. Att originalen vittrar sönder intresserar ingen. Endast en journalist och en historiker verkar ha förstått detta.

Museibyråkraterna är bara intresserade av besökssiffror och budget. Och flashiga utställningar som bara retar upp besökare i sin totala brist på kunskap. 

Fortsättning följer! 

Var är allt förnuft och varför var allt bättre för 100 år sedan? Vad säger Cypernexpeditionen i sin himmel?! 

 

Tyvärr, Ann Follin, Ola Wong har alldeles rätt.

År 2000 uppstod ett paradigmskifte då Statens Museer för Världskultur bildades, ett socialdemokratiskt prestigeprojekt. En skärande kontrast mot den tidigare verksamheten blev alltmer tydlig. Kunskap och erfarenhet betraktades med förakt och museimännen kände att de mest var i vägen. De intendenter som lyckades klamra sig kvar försökte förgäves hävda att föremålen, samlingarna väl ändå måste stå i fokus för museernas verksamhet? Det löste man raskt genom ett påbud att alla föremål skulle ”digitaliseras” (en mer korrekt benämning är att upprätta elektroniska databaser). I magasinen förvaras nu oskattbara samlingar utan någon som helst insyn. Det satsas stora summor på ”digitaliseringen” men vad gör ni för de fysiska föremålen? Räcker det att se dem på en skärm?!

Och ja, all sakkunskap avlägsnades medan administrationen i Göteborg och i Stockholm svällde till otymplighet. Vilket är logiskt; då ledningen saknar kunskaper är det mer praktiskt att sådan saknas på museerna så att inte intendenterna och andra kan komma med sakkunnig kritik.

Ett ständigt problem för cheferna har förstås varit att verksamheten måste styras enligt de regleringsbrev från riksdag och regering man måste förhålla sig till. Men man behövde inte ha gjort sig av med all kompetens, inklusive de konservatorer utan vilka samlingarnas fysiska existens ständigt är hotad. Och nej, Världskulturmuseernas ledning har aldrig brytt sig om kunskap och har aldrig varit intresserad av att vårda de ”fantastiska samlingarna”.

Jag brukar alltid framhålla de ekonomiska konsekvenserna av olika händelser. Även så i detta fall då det fatala föraktet för kunskap även det kan omvandlas i ekonomiska termer. Kunniga intendenter och konservatorer avskedades och deras kunskap och erfarenhet användes inte vilket är kapitalförstöring.

Sedan har vi då föremålen. Ja, ska man överhuvudtaget behålla dem eller kanske till och med sälja dem som Marita Ulvskog föreslog 1999? Om samlingarna ska få finnas kvar, ska de vårdas eller få vittra sönder? De utgör ett svensk kulturarv även om de kommer från andra länder.

Ord betyder tyvärr ingenting om det inte ligger handling bakom. Välvilliga löften saknar betydelse om kunskap och vilja saknas.

.........................

 

En exkluderande myndighet

För en tid sedan beskrev Ola Wong i SvD faran av den politisering som sedan länge drabbat kulturlivet. Denna politiska målstyrning är tydlig även inom museivärlden. De flesta bortser från att detta även innebär slöseri med skattemedel och fysisk förstörelse av föremål.

För drygt 15 år sedan uppstod en ny myndighet likt en fågel Fenix ur det förgångnas aska, ett socialdemokratiskt prestigeprojekt. I myndigheten ingår 4 statliga museer och dess ledning tillämpade omedelbart målstyrning och marknadsanpassning. Självutnämnda "experter" hade en hög uppfattning om sina meriter, vilka till stor del bestod av administrativa erfarenheter samt en förmåga att prata länge och mycket om ingenting.

Idag ställs det nya krav på museichefer. Tidigare var vetenskapliga meriter viktiga. Idag behövs personer med ledarskapsförmåga.”

Det överordnade kravet är att vederbörande är en god ledare.”

Det mesta hände alltid väldigt fort, utan förvarning eller information. Prestigefyllda planeringsmöten där människor utan kunskaper berättade hur ett museum egentligen skulle drivas. Administratörer som aldrig producerat en utställning eller arbetat tungt och troget med föremål i dammiga magasin berättade hur det egentligen skulle gå till. Erfarna museimän hade varit alldeles för länge på samma arbetsplats och inte förstått att det nu var dags för det berömda paradigmskiftet som ska inleda en ny era. De politiska målen är museernas ledsagare på vägen till en bättre och mer professionell värld.

De anställda fick veta att de måste följa med sin tid samt att de förväntades följa regeringens direktiv om hur de ska inrikta verksamheten samt till vilka målgrupper de skulle vända sig. Ledningen hade upptäckt att de lever i ett så kallat mångkulturellt samhälle och att svenska medborgare även består av människor från andra länder, ja, till och med världsdelar.

Som vanligt måste allt predikas av någon utomstående för att vara värt att begrundas. Mångkultur har blivit lika innehållslöst inom kulturvärlden som integration inom politiken. I myndighetens policy ingår bl a att värna om utlandsfödda m fl. Desto märkligare då att de anställda med utomeuropeisk bakgrund behandlas nedlåtande och exkluderande (sic!).

För att kväsa missnöje bland personalen ordnades dyra lekstugor med inhyrda konsulter, vilka framhöll att ”alla människors förmåga, kompetens, och utvecklingsmöjligheter ska tas till vara i arbetslivet” och på så sätt “stärka människans ställning i arbetslivet för att öka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.” Under ett antal år beordrades de underlydande deltaga i en tidsödande cirkus som expertisen döpt till Växtkraft. Olika projekt landet runt arrangerades för att ”stärka människans ställning i arbetslivet och på så sätt öka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.” Kalaset betalades av Socialfonden och Integrationsfonden. Europeiska unionen och Sverige satsade hårt på att ”alla människors förmåga, kompetens, och utvecklingsmöjligheter ska tas till vara i arbetslivet.”

En konsultfirma hade utarbetat ett program för personalen för att alla på sikt ska må och arbeta bättre. Sammankomsten kallades för konferens och inleddes av en mängd analyser av viktiga områden, till exempel omvärldsanalys, nulägesanalys, kompetensbehov och kompetensutvecklingsplaner. Denna cirkus pågick under minst ett års tid i regi av ett företag skulle hjälpa de anställda, eller snarare cheferna, att ”Inventera och utvärdera sitt humankapital”.

De underlydande är ett humankapital. Ett kapital förräntar sig inte om man inte investerar eller förvaltar det väl. Denna fläkt från världen utanför SMVK kostade flera 100 000:- av externa medel.

Under lång tid ersattes konkreta resultat av vaga löften och egendomliga visioner från Ledningens sida. De nya ledarna hade nolltolerans inför motsägelser. Så småningom förstod museimännen att Ledningens ultimata önskan var att utplåna all samlad erfarenhet och kunskap. Många frågade sig hur man motiverade denna situation ur en krass ekonomisk aspekt. Decennier av samlad kompetens blev plötsligt värdelös eftersom den tillhör det förflutna. Den tillfördes ej myndigheten i samma ögonblick den föddes, utan följde så att säga med i boet.

En av museicheferna utnämndes plötsligt till chef över ännu ett museum, helt utanför vederbörandes kompetensområde. Museimännen och forskarvärlden chockades svårt, men informerades om Chefens eminenta egenskaper som ledare och strateg, visioner och idéspruteri. Därför behövdes ju inte heller några sakkunskaper. Staten spar ju då pengar på både utbildning och erfarenhet. Det gäller bara hitta rätt person. Med ledaregenskaper.

Detta är ju väldigt intressant. Någon som har utbildning inom ett område blir automatiskt expert inom en helt annan disciplin eftersom hon är ”visionär.” Man törs knappt tänka på vad som skulle hända om detta blev rutin även inom andra delar av samhället och inom andra yrkesområden.

Men personalen på alla de inblandade museerna morrade dovt i kulisserna och missnöjet stegrades. Det blev nu nödvändigt att anlita fler konsulter som kostade skattebetalarna väldigt mycket pengar. Konsulterna hävdade med skärpa att cheferna måste bättra sig om museerna ska ha en chans.

Museimännen var upprörda över den totala bristen på demokrati inom hela myndigheten och Ledningens patologiska behov av kontroll. Detta var något nytt för de flesta av dem och fick en fullkomligt förlamande effekt på verksamheten. De förundrade sig över att kontrollbehovet var så mycket viktigare än utställningar och annat som kan komma besökaren till del. Ledningen krävde bl a absolut lojalitet och hotade med sämre lön om detta ej infriades.

Ekonomin har alltid varit ett problem för alla kulturinstitutioner. Det är inget nytt och därför borde Ledningen från början ha varit mindre benägen i sitt exempellösa slöseri med skattemedel. Man behöver inte ha klippkort till andra världsdelar för att lära sig lite om museer. Man behöver inte heller trycka tusentals foldrar i fyrfärg om en ytterligt tunn verksamhet. Det förefaller som om Ledningen försökte dölja bristen på innehåll i sin verksamhet med en stilig förpackning.

Det undgick inte de anställda att nya ekonomiska svårigheter passade Ledningen ganska väl. Nu kunde de obehindrat göra sig av med kritisk och kunnig personal utan att behöva beröras av större protester. Människor utan yrkeserfarenhet saknar kunskaper att kritisera eftersom de inte förstår. Utan att riskera något kan Ledningen sparka obekväma personer och anställa nya lojala.

Riktigt besvärligt blev det när erfarenhet och kunskap ansågs vara ett hinder för effektivitet. När lojalitet mot en överordnad är ett mått på kompetensen.

Det blev alltmer tydligt hur Ledningen berikade sig själv utan hänsyn till samlingarna och museernas fortsatta existens. En mycket illuster skara av professorer, diplomater och forskare undertecknade en artikel i Svenska Dagbladet i avsikt att försöka rädda samlingarna i kraft av sina meriter och sin kompetens. Men dessa protester bemöttes med arrogans och okunnighet.

Ledningen har under alla år varit ängsligt angelägen om att vara politiskt korrekt i rädslan för att inte uppfylla de politiska målen och därmed mista anslag. Det är egendomligt att se hur man försöker få samlingarna att vara ”korrekta” och på ett artificiellt sätt anpassa varje liten utställning till politiska riktlinjer.

En del av problemet är kanske politikernas ökade makt över kulturinstitutionerna och deras styrelser. Sakfrågor och museernas bästa blir mindre viktiga än politiskt motiverade lojaliteter.

Visste ni förresten att museibesökare inte längre får kallas så? Numer ska de benämnas kunder enligt myndighetens direktiv.

 

Skadad Cyperngubbe

 

Cyprus is no democracy or

RoC shame on you!

Reading about the discrimination of Filmmaker and Director Panikkos Chrysanthou in CM of 27/4 I need to react.

As the curator of the Cyprus Collections in Stockholm for decades, I have visited Cyprus many times since the 1970's, mainly for work. Since 1974 I have also been following the negotiations associated with the CyProb. Later on, I also wrote many articles about the conflict, translated to Greek by the embassy.

From early on, I was frustrated about the discrimination of Turkish-Cypriots who also are Cypriots. Too many Greek-Cypriots have yet not understood this since they are unaware of their own history. Many times I have in vain tried to inform some Greek-Cypriotes that their countrymen on the other side are not Turks.

I now understand that the cultural services of the ministry of education have committed an act of serious misconduct. They have made it impossible to Chrysanthou to show his films, not only making distribution impossible but have also banned it from Cypriot TV and Cypriot cinemas.

Where are the real Cypriotes with a democratic disposition and sense of justice? Or perhaps they fear to step forward since RoC is no longer a democracy but a democrazy?

Filmmaker Panikkos Chrysanthou has made more than most to throw light upon the tragic CyProb and to illustrate this unnecessary conflict from both sides. Besides, his films are beautiful and poetic pieces of art.

But why show this to the Cypriotes since these films are not convenient to the politicians.

Many years ago, the ”president” Tassos Papadopoulos, had instructed the minister of education not to allow the “Akamas” film to be shown. Mr Papadopoulos who was and old notorious member of the EOKA-B, some even call him a fascist. And what has he done to solve the CyProb? Anyone?

2010 I published my last book about Cyprus in Swedish. The title is Love, Cult and War and has a rather extensive chapter on the history of modern Cyprus, i.e. from 1878 - 2004. The Cyprus Embassy in Stockholm tried to persuade me not to write about politics. They knew that I had a critical opinion about the role of Greece and the Greek-Cypriotes. On the other hand I got a very unpleasant letter fom the Turkish Embassy. They were furious since I had written about the Turkish invasion, instead of calling it a “peace operation”. It seems that I'm only tolerated by the Turkish-Cypriotes...

In 2014 I started to travel to the occupied areas of Cyprus with archaeologists and other groups. I was immediately invited to the Cyprus Embassy in Stockholm for a talk. The present ambassador was very upset about my work and refused to listen to my explanation. To my consternation I soon realized that not even he knew about the history of his own country. For almost 2 hours he made a kind of lecture, consisting of the usual propaganda. It was no use to intervene.



Filmmaker begins hunger strike over discrimination

http://cyprus-mail.com/2017/04/27/filmmaker-begins-hunger-strike-discrimination/?hilite=%22panicos%22

Director  Chrysanthou, began a hunger strike on Thursday as a protest over discrimination and exclusion in the field of cinema.

During a news conference at the end of Ledra Street, where he is staging  his hunger strike, he called for the cultural services of the ministry of education to deal with the problems he is facing as a director, which, as he says, concern the very structure of the system in which Cypriot cinema is produced.
Chrysanthou referred to his film “Akamas” and the financial debt of €180,000 he is called to repay, for which he blames the cinema advisory committee of the ministry of education and culture.

The ‘Akamas’ film left me with €180,000 of debts, due to deliberate delays in payment, administrative measures, breach of the cogeneration contract and a ban on the film. The state officials violated the principles of the law,” he explained.

The government did not take direct action to stop the film production but it made it very difficult for its successful completion by withdrawing crucial funds and severely limiting its market potential by making distribution almost impossible and by banning it from Cypriot TV and Cypriot cinemas. The government was also reported to have attempted to censor a specific scene in the film by using its funding as a pressure for censoring the filmmaker said.

The Cyprus president at the time, Tassos Papadopoulos, had instructed the minister of education not to allow the “Akamas” film to be shown Chrysanthou said. “This was an unprecedented scandal, not only because the president of the republic was involved in a censorship case but also because the decision was taken before the film ended and before anyone saw it”.

Moreover, Chrysanthou wondered what was the purpose of the exclusion of art films? “Follow the money as the British say, and perhaps you’ll find an explanation. All I can say is that this action favors certain individuals and excludes others” he asserted.

Besides “Akamas”, Chrysanthou’s documentary “Our Walls” was shown across Europe and although it received very positive reviews, it was banned in Cyprus both from CyBC and the Turkish Cypriot BRT TV. The documentary, which was excluded from the field of cinema, was first published in 1993, several years before the opening of the barricades, at a time when the relations between the two communities were minimal and the bias was at a peak.

It is recalled that the most recent film by  Chrysanthou was the “The Story of the Green Line”, which premiered at Nicosia’s K-Cineplex in March and the public’s response was massive. The film’s story focused on bonds formed between Turkish Cypriots and Greek Cypriots.

 

Din Rubrik

Exempeltext. För att ändra till din egen text, klicka på knappen med en penna på sig.

Et factum est in tricesimo anno in quarto mense in quinta mensis cum essem in medio captivorum iuxta fluvium Chobar aperti sunt caeli et vidi visiones Dei in quinta mensis ipse est annus quintus transmigrationis regis Ioachin factum est verbum Domini ad Hiezecihel filium Buzi sacerdotem in terra Chaldeorum secus flumen Chobar et facta est super eum ibi manus Domini et vidi et ecce ventus turbinis veniebat ab aquilone et nubes magna et ignis involvens et splendor in circuitu eius et de medio eius quasi species electri id est de medio ignis et ex medio eorum pinnis eorum in quattuor partibus et facies et facies autem bovis a sinistris ipsorum quattuor et facies aquilae ipsorum quattuor et facies eorum et pinnae eorum extentae desuper duae pinnae singulorum iungebantur et duae tegebant corpora eorum et unumquodque coram facie sua ambulabat ubi erat impetus spiritus illuc gradiebantur nec revertebantur cum ambularent et similitudo animalium aspectus eorum quasi carbonum ignis ardentium et quasi aspectus lampadarum haec erat visio discurrens in medio animalium splendor ignis et de igne fulgor egrediens et animalia ibant et revertebantur in similitudinem fulguris coruscantis cumque aspicerem animalia apparuit rota.

Undrar vad som kommer härnäst?

 

För ett par veckor sedan upptäckte jag några ondsinta svarta fläckar på golvnivå i mitt sovrum. Svartmögel. Otäckt och farligt med arga sporer som far omkring och sprider sjukdom. Bad- och sovrum måste rivas. Lägenheten ett möbelförråd med en miljon böcker överallt. Samt tavlor och en stor stensamling från hela världen. Inget vill man ju vara utan. Inget får kastas.

Dessutom ett ömsint försäkringsbolag som vägrar befatta sig med detta. Huset är byggt kring 1980 och alldeles för gammalt. Trots Brf-försäkring med dyrt tillägg.

Ett fanatiskt pingisspelande under 6 år har fördärvat min rygg och jag har fått order om avhållsamhet om jag inte vill hamna i rullstol. Så nu spelar jag bara 2 ggr/vecka, i ren frustration.

Men vad är detta jämfört med flyktingfrågan och de arma romerna som fryser på våra gator? Och Putin Psykopat som försöker starta WW3 med USA i Syrien, där han låtsas hjälpa Assad, en annan psykopatkollega.



Bäst att fly till Turkiet där det ju är lugnt och skönt. Åker snart dit för att måla ännu ett dussin tavlor för att fylla på alla förråd under sängen... Säkert finns det kurder där som kanske behöver hjälp, tänkte försöka starta insamling i den grupp jag ska åka med. Undras om PKK tar emot åldrande damer?

Din Rubrik

Tänka sig, evig snuva mitt i sommaren! Nästan 14 dar nu och fortfarande förkyld. Immun mot vitlök och annat nyttigt. Orkar inte ens måla, trots att dagarna ännu är varma och ljusa. Stod inte ut i veckan utan cyklade till pingishallen där hårda matcher väntade. Självklart fick jag massor av stryk, men det var roligt ändå. Svettig, febrig men nöjd.

Och hur intressant var nu detta... Kanske roligare att Grekland fått ny kvinnlig premiärminister - Vassiliki Thanou. Thanou är Högsta domstolens ordförande och kommer att leda en övergångsregering fram till nyval den 20 september. Ni som är intressserade av Grekland, följ Torsten Rönnerstrand på FB, han är alltid uppdaterad, kunnig och snabb.
Tänka sig, en kvinna, i detta machotupparnas paradis...

Fiol, fiol, fiol......

 

 

Kom hem för några dagar sen från Härjedalen där jag varit på orkesterläger i en vecka, fullkomligt fantastiskt! Väldigt tufft schema i år, vi spelade nästan hela dagarna. Till min oerhörda förvåning och för 1:a ggen märkte jag att mitt övande nu ger resultat, jag kunde nästan hänga med även i svåra stycken. I övrigt var maten den största upplevelsen, frukosten bäst med utsikt över älven Ljusnan. Mindre kul var att jag blev fullkomligt uppäten av knott, mygg o a elände. Kliar fortfarande en vecka efteråt. De var väl hungriga eller trötta på lokalt blod.

Åkte bil hem med en cellokollega och besökte Leksand på vägen. Promenerade i de vackra miljöerna och stannade länge i kyrkan och en klunga äldre hus i närheten, de äldsta från 1500-talet. Största upplevelsen blev dock ett kafé där vi stannade för lunch. Jag upptäckte att man placerat stora kakfat i ett rum med gårdagens tårtor och MAN FICK ÄTA HUR MKT MAN VILLE! GRATIS!!! Vilket jag gjorde och blev oerhört illamående. Såg någon äta tårta på Hornsgatan igår och illamåendet håller i sig....

Så fort jag kom hem blev jag fruktansvärt förkyld och har inte orkat gå ut alls, dvs jag har bott på balkongen. Ganska hög feber och hosta. Hemskt taxam att det kom nu och inte på kursen.

Är sur för att jag inte kan måla, inte många dar kvar nu innan mörkret faller. Har jobbat med höstens Cypernresor i stället, ja, vad ska man göra.

Stafettpinnen går vidare

En liten aktuell betraktelse över sakernas tillstånd

 

Överintendenten för Statens museer för världskultur (SMVK), går vidare som styreskvinna för Nordiska museet i början av nästa år. Överintendenten (ÖI) har under de senaste veckorna orsakat en del rubriker, framför allt i Göteborgs-Tidningen.

En f.d. anställd inom SMVK gläder sig åt forna kollegor som nu kanske kan invänta en ljusare framtid och ett bättre arbetsklimat. Å andra sidan - ett oerhört slöseri med skattemedel och andra resurser hade kunnat besparas oss om departement, tjänstemän, politiker och andra ansvariga hade lyssnat tidigare. Museianställda som trakasserats och förföljts i åratal ej inräknade. Människoliv åtnjuter ingen högre kurs på marknaden. Men lidande kan även det omsättas i pengar.

Undertecknad hade varit anställd på Medelhavsmuseet i 35 år, innan SMVK:s ledning blev min överman. Myndigheten tvingades medge att det inte fanns några anmärkningar på mitt sätt att arbeta. Men museichefen kunde inte tolerera någon med större kunskaper och erfarenhet än hon själv. Då jag tvingades avgå blev det en oerhörd förlust för museet, kunskapsmässigt och ekonomiskt. Men makten har ingen logik och en Visionär måste hållas på gott humör.

New public management (NPM) och målstyrning är en nygammal styggelse i vårt samhälle med fruktansvärda följder, både ekonomiska och mänskliga. En skräckens utopi som länge varit här. NPMhar länge tillämpats på den offentliga sektorn, vilken enligt våra politiker bör efterlikna marknaden trots de mänskliga offer som krävts.

Denna politiska målstyrning är tydlig även inom museivärlden. Vårdsektorn handlar om människor och är under alla omständigheter viktigast. Men museisektorn innefattar också människor och framförallt oskattbara föremål. Båda kategorierna vanvårdas. Inget märkligt i detta, men det handlar även om stora summor av våra skattepengar.

För drygt 10 år sedan uppstod i museivärlden en ny organisation likt en fågel Fenix ur det förgångnas aska, ett socialdemokratiskt prestigeprojekt. I den nya myndigheten ingår 4 statliga museer och dess ledning tillämpade omedelbart målstyrning och marknadsanpassning. Självutnämnda "experter" hade en hög uppfattning om sina meriter, vilka till stor del bestod av administrativa erfarenheter samt en förmåga att prata länge och mycket om ingenting. En kommitté formerade sig för att ombesörja förlossningen av en ny organisation - Statens museer för världskultur. Upprepade gånger fick de anställda ta del av Organisationens uppfattning om en bra chef. Nya ledare måste rekryteras och nu måste de alla omvärdera gamla ideal och föreställningar.

Idag ställs det nya krav på museichefer. Tidigare var vetenskapliga meriter viktiga. Idag behövs personer med ledarskapsförmåga.”

Det överordnade kravet är att vederbörande är en god ledare.”

Jämför detta med dagens ovanstående rubriker om ÖI för SMVK.

I början av 2000-talet präglades verksamheten av prestigefyllda planeringsmöten. De politiska målen var museernas ledsagare på vägen till en bättre och mer professionell värld.

Ett oändligt antal chefskurser, betalda med skattemedel, förändrade inte situationen. ”Ledare” skickades på dyra kurser utan resultat. Medelhavsmuseet hade en Chef, sedermera SMVK:s ÖI, som systematiskt motarbetade all delaktighet, blev irriterad över synpunkter och bara informerade sina överordnade om vad hon gjorde. Chefen menade även att ocensurerad samvaro var skadlig för Organisationen och dess mål.

De nya ledarna hade nolltolerans inför motsägelser. Så småningom förstod museimännen att Ledningens ultimata önskan var att utplåna all samlad erfarenhet och kunskap. Många frågade sig hur man motiverade denna situation ur en krass ekonomisk aspekt. Decennier av samlad kompetens blev plötsligt värdelös eftersom den tillhör det förflutna. Medelhavsmuseets dåvarande chef utnämndes för 10 år sedan till chef över ännu ett museum, helt utanför vederbörandes kompetensområde. Museimännen och forskarvärlden chockades svårt, men informerades om Chefens eminenta egenskaper som ledare och strateg, visioner och idéspruteri. Därför behövdes ju inte heller några sakkunskaper. Staten spar ju då pengar på både utbildning och erfarenhet. Det gäller bara hitta rätt person. Med ledaregenskaper.

Men personalen på alla de inblandade museerna morrade dovt i kulisserna och missnöjet stegrades. Det blev nu nödvändigt att anlita fler konsulter som kostade skattebetalarna väldigt mycket pengar. Museimännen var upprörda över den totala bristen på demokrati inom hela Organisationen och Ledningens patologiska behov av kontroll. Detta var något nytt för de flesta av dem och fick en fullkomligt förlamande effekt på verksamheten. De förundrade sig över att kontrollbehovet var så mycket viktigare än utställningar och annat som kan komma besökaren till del. Ledningen krävde bl a absolut lojalitet och hotade med sämre lön om detta ej infriades.

Ekonomin har alltid varit ett problem för alla kulturinstitutioner. Det är inget nytt och därför borde Ledningen från början ha varit mindre benägen i sitt exempellösa slöseri med skattemedel. Det förefaller som om Ledningen försökte dölja bristen på innehåll i sin verksamhet med en stilig förpackning.

Ledningen har under alla år varit ängsligt angelägen om att vara politiskt korrekt i rädslan för att inte uppfylla de politiska målen och därmed mista anslag. Det är egendomligt att se hur man försöker få samlingarna att vara ”korrekta” och på ett artificiellt sätt anpassa varje liten utställning till politiska riktlinjer.

En del av problemet är kanske politikernas ökade makt över kulturinstitutionerna och deras styrelser. Sakfrågor och museernas bästa blir mindre viktiga än politiskt motiverade lojaliteter.

 

 

Mobbning i statens tjänst 
Om maktmissbruk i museivärlden 

Ett par månader har gått sedan boken kom ut. Jag hade förstås inte väntat mig något av detta; i dessa tider är framgång att vänta bara om man är Ung, Kändis eller gjort Skandal. Men det har kommit en del reaktioner. Utdrag ur senaste mailet idag nedan -

"Hej Marie-Louise!

Jag heter xxx och har just läst din bok "Mobbing i statens tjänst". Jag vill bara berätta för dig att jag är väldigt glad över att du skrev boken. Jag har/är själv utsatt för en liknande situation. Arbetar på xxx sedan 14 år och där har man infört NPM med förödande effekter på verksamheten och på personalens hälsa och uppträdande mot varandra. Din bok hjälper mig att få ihop bilden över vad det är som händer och varför det sker. Det är så oerhört värdefullt att få igenkänning för absurda händelser och förståelse för hur något så märkligt och befängt kan hända 

Ett stort tack för att du har delat med dig av dina upplevelser"

Här är en annan kommentar av Töres Theorell, professor emeritus vid Karolinska Institutet och vetenskaplig rådgivare vid Stockholms universitet.

”Det [boken] är ju en svidande och välskriven kritik av ett alltför vanligt fenomen i svensk statsförvaltning. Man bara gapar när man läser detta."

Men att ledargruppen trots en mängd objektiva data "vinner" är ju det mest obegripliga. Däremot är det ju lätt att konstatera att din berättelse knappast kan vara påhittad från början till slut eftersom så många andra har givit liknande uppgifter till dagspressen om hur ledningen fungerar. När man läser slutskedet i förloppet tänker man hela tiden att rättvisan till slut måste segra men så blev det ju inte. Men kanske till slut ändå någon gång.”

 

Min pressrelease nedan -

"Maktkamp och myter

Här kommer lite dramatik ur en hård verklighet. Denna berättelse innehåller det mesta i form av intriger, onda gestalter som lurar i skuggorna, verbala överfall, fega medlöpare och en ovanligt vacker miljö. Lojalitet mot Makten bestämmer vem som ska sparkas ut eller stanna kvar.

Ett litet museum med oskattbara samlingar i vacker miljö. Anställda som hängivet strävar att förmedla kunskaper till allmänhet och skolklasser. Ett politiskt beslut som kastar allt över ända. En kulturinstitution som förvandlas till ett brutalt bemanningsföretag. Kunskaper ersätts av marknadsföring och administration. Lojalitet mot Överheten blir ledstjärnan.

Men allt är inte dystert. Makten blir oavsiktligt komisk när den anser sig ha monopol på både sanning och kunskap trots den uppenbara motsatsen. Osaliga äro de som menar att Makt och Pengar är det viktigaste i våra liv. De som mer än något annat är rädda för barnet som menar att ”Kejsaren är naken”.

I förbifarten föröder de ansvariga några människoliv och åstadkommer stor materiell förstörelse. Men framåtskridande, utveckling och visioner måste få kosta, så detta får vi acceptera. Även när det innebär ett skräckvälde i miniatyr och storm i ankdammen.

Detta kunde vara en liten detalj i marginalen om det inte vore så att dessa personer kostar oss väldigt många skattekronor. I förbifarten föröder de några människoliv och åstadkommer en hel del materiell förstörelse. Men framåtskridande, utveckling och visioner måste få kosta, så detta får vi acceptera. Makten föröder och förstör men resultatet av dess mödor är endast negativa.

I boken beskrivs vad som händer när en ny statlig organisation bildas samt följderna av ett nytt sätt att styra. Verksamheten präglas av en alltmer stelnad hierarki. Strukturen liknar ett fenomen hämtad direkt från näringslivet, den s.k. New public management som numer anses vara ett effektivt styr- och kontrollsystem i arbetslivet."

 

Boken beställes billigast hos Bokus

http://www.bokus.com/bok/9789198237047/mobbning-i-statens-tjanst-om-maktmissbruk-i-museivarlden

 



 

 

Mina akvareller och oljemålningar

 

 

 

Äldre verk finns redan på min hemsida, men de syns bättre på dessa nätgallerier. Ovanstående oljor är från Halland i juli. Bodde en vecka på Katrinebergs folkhögskola med 20 andra målare. Härlig upplevelse även om det var svinkallt och blåste...

http://www.konstkvarteret.se/user/pictures.php?uid=1512

http://www.gallerinet.se/information

Krisen i Grekland ur cypriotiskt perspektiv

Cyprus Mail är en daglig tidning på Cypern och är hyfsat oberoende av regeringen. 

Loucas Charalambous är en duktig journalist som kunnigt och aggressivt angriper det mesta som är galet på Cypern. Han är en av de få som öppet kritiserar Grekcyp för de övergrepp mot Turkcyp som begåtts alltsedan 1950-tal. Självfallet hotas han av fascister och andra trivsamma högerelement. Han har kommenterat krisen i Grekland i flera artiklar och är väldigt kritisk till Tsipras m fl. Lite väl vasst, kan man tycka, men Cypern är ju oxå hårt drabbat. Grekcyp har alltid hävdat sina starka band till "Moderlandet" Grekland och Grekland tog med sig 2 cypriotiska banker i fallet.
Loucas Charalambous skriver under rubriken Tales from the Coffeeshop och allt han skriver är läsvärt. Hans kritik av kyrkan, oerhört stark på Cypern, är underhållande.
http://cyprus-mail.com/2015/07/19/if-greek-deal-is-a-coup-they-should-pray-for-more/
http://cyprus-mail.com/2015/07/12/pensioned-off-at-33-no-wonder-greece-is-bankrupt/

Viss, Guardian är förstås viktig, men Cyprus Mail är närmare sina källor.

 .....................

Här en artikel om kriget 1974 - http://cyprus-mail.com/…/were-we-all-bewitched-on-july-15-…/

Alla vet väl numer att Turkiet hade ganska lite att gör med den turkiska invasionen 1974. Det hela började med fascistjuntan i Athen, USA, CIA (Kissinger, who else?) och Storbritannien, som ännu annekterar 3% av Cyperns yta utan att betala något. Däremot tär de på öns ynka vattenreserver och trakasserar cyprioter när det passar dem. Turkiets nuvarande ockupation beror däremot på Sultan Erdogan, understödd av USA. Än så länge.

Politik och bokskrivande

År 2010 kom min bok Cypern: kärlek, krig och kult och är slutsåld sedan länge. Vem hade kunnat tro det? Inte alla de förlag som inte ville ha manus, som till sist antogs av Sekel Förlag i Lund. Heder åt dem.

Nu är boken översatt till turkiska på initiativ av min gode vän Ümit Aröz, turkcypriot och läkare i Köpenhamn. Han har oxå betalat översättningen.

Boken skulle blivit publicerad för längesen på förlag Arkeoloji ve Sanat Yayınları, Istanbul, men i manus finns en del politiska betraktelser som har orsakat en del oreda hos censuren. 

Var det nån som tyckte att Turkiet är en demokrati?

Ja, inte jag!

 

Ett minoiskt palats på Västkreta?

Svensk-grekiska utgrävningar i Chaniá

Igår fick jag ett spännande mail från Erik Hallager, ledare för de Svensk-grekiska utgrävningar i staden Chaniá på Västkreta. Det är nu dax att publicera Vol. V i den långa serien av böcker som redovisar alla fynd från utgrävningarna. Det är långa mellanrum mellan de olika volymerna och jag hinner glömma vad allt handlar om. Jag publicerar minoiska stenvaser och mykenska figuriner, oerhört intressanta fynd.

 

                   

 

Varje gång jag sätter mig med detta arbete så kommer tankar och minnen från alla säsonger på Kreta. Den mättade stämningen under genomgången varje dag efter grävningen. Den fuktiga hettan i museets trädgård. Den hopplösa kampen mot elaka skorpioner och kackerlackor. Den spända förväntan inför kvällen då de flesta av de kvinnliga arkeologerna hade träff med någon yngling från trakten (vi var unga på 70-talet...)

Mer info finns på hemsidan under Artiklar Kreta.

 

I Kydonia (Chaniá) har människor bott under 5000 år ..

Arkeologerna har kunnat fastslå att här bott människor från ca 3000 f Kr, men man har valt att stanna vid och helt frilägga bebyggelse från den viktigaste perioden i Kydonias historia: senminoisk IB, ca 1450 f Kr, då Kydonia i likhet med många andra platser på Kreta brändes ned och förstördes.

 Något palats har arkeologerna ännu inte funnit i Chaniá - kanske ligger det under moderna hus och gator i närheten. Men de många fynden av lertavlor med inskrifter talar för att här legat ett palats eller åtminstone en viktig administrativ byggnad. Det var endast på sådana platser egendomarna var så stora att det krävdes skrivkunnig personal att föra inventarier över allt. Fynden i Chaniá visar att mykenarna fanns på ön från 1300-talet f Kr och att den minoisk-mykenska kulturen här blomstrade ända fram i 1100-talet f Kr. I äldre tid använde skrivarna det minoiska skriftspråket Linear A. Efter mykenarnas ankomst till Kreta övergick man till bokföring i Linear B, som är en form av grekiska.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Måla, måla, måla...

 

Plötsligt fick livet ett helt nytt innehåll. Har inte målat olja på flera år men har nu börjat igen. Började öva på min balkong med att måla av vår vackra gård. Målade av blommor jag fått. For sen på kurs i friluftsmåleri i Halland och allt exploderade. Orgier i blommor och landskap. Stretade mot kyla och blåst vid havet. Upptäckte att jag faktiskt kunde.

Har man väl börjat så vill man inte sluta. Måste passa på innan mörkret faller ännu tätare. 

Köpte häftgrund igår för att måla över misslyckade tavlor, ett tips från min lärare Bosse Blomén. När grunden torkat ska man kunna måla på nytt, få se om det funkar. 

Ovanstående tavla återger Kretas sydkust. Ska snart lägga in nya alster.

 

Grekland, Kreta och Cypern

 

Dessa tre platser formade mitt liv. Är då inte Kreta och Grekland samma land? Kretensarna själva tycker inte det, i alla fall dem jag pratat med. Några menar t.o.m. att ön är en del av Främre Orienten. Inte geografiskt, men mentalt.

Och varför försöka göra en blogg av detta, vem bryr sig om ett par öar och ett land som nu befinner sig i kaos? Ja, har man ingen att diskutera med är det frestande att kasta sig ut i rymden i en presumtiv dialog med andra. FB är nog bra, men där drabbas en stackars vänkrets som redan fått nog av reklam för mina böcker som ingen vill ha och mina resor som ändå lockar resenärer. 

Intressant var att idag läsa om ett försök till grekisk statskupp från vänster. Den grekiske energiministern hade samlat sina kompisar för att iscensätta ett Grexit utan regeringens vetskap. Arme Tsipras, hur länge ska han orka.

En blogg ska fokusera på ett ämne har jag läst, något jag inte kommer att hålla mig till. Det finns alldeles för mycket att ventilera.

Politik med fokus på Cypern                            

Öden och äventyr på Kreta                                           

Arkeologi och utgrävningar                         

Museer och vad har vi dem till?                  

 

Galenskaper och skvaller inom museivärlden     

Mobbning och hur man gör smulor av kolleger  

 

Måleri - hur man kommer igång efter många års träda    

Musik - finns det något viktigare?                                   

Möjligen lyckan över att få bli farmor                                  

Fiol och hur man hanterar den som Usel Amatör              

Pingis - pensionärens paradis                                                                 

 

<a href="http://www.blogglista.se/"><img src="http://www.blogglista.se/button.php?u=Cypern" alt="blogglista.se" border="0"></a>

 <!-- TopBlogArea.se START --><a href="http://www.topblogarea.se/kultur_historia/" title="Kultur & Historia bloggar"><img border="0" src="http://www.topblogarea.se/tracker.php?do=in&id=29115" alt="Kultur & Historia bloggar"></a><!-- TopBlogArea.se END -->

<a href="http://www.favoritlistan.se/" title="Länkkatalog">Favoritlistan.se</a>

<!-- Begin BlogToplist tracker code -->

<a href="http://webbhotellen.org/" title="Webbhotellen.org">Webbhotellen.org</a><br>

<a href="http://www.blogtoplist.se/resor/" title="Resor & Turism">
<img src="http://www.blogtoplist.se/tracker.php?u=33025" alt="Resor & Turism" border="0" /></a>

<a href="http://bloggping.com"><img src="http://image.bloggping.com/b.png" border="0" alt="bloggping"/></a>

 http://www.lankkatalog.net/