Artikel 1995

Cyperns rika och sällsamma kultur har länge fängslat arkeologer och andra forskare. Turismen har även ökat allmänhetens intresse för den lilla ön i sydöstra Medelhavet, även om alltför få besökare är medvetna om de tragiska händelser som satt sin prägel på Cypern under de senaste decennierna.
   Cyprisk arkeologi har under senare år hamnat i fokus för ett alltmer växande intresse hos forskare och allmänhet. Öns belägenhet, unika kultur och intressanta fynd gör att cyprisk kulturhistoria berör många skilda områden och ämnen. Många kulturer och folk har strömmat igenom och avsatt spår på ön. Trots detta bevarade de forntida cyprioterna på ett sällsamt sätt sin integritet och särart inom konst och konsthantverk. De lyckades omforma de främmande impulserna och anpassa dem efter cyprisk smak; den berömda "cypriska karaktären". En klädsam konservatism har också medfört att vissa traditioner ännu lever på ön i konsthantverk, seder och språk.
   Cypern är ungefär tre gånger så stort som Gotland och såsom ö ett avgränsat kulturområde. Cyperns läge i korsningen mellan tre världsdelar har alltid präglat den politiska och kulturhistoriska utvecklingen på ön. Ön har under olika perioder erövrats av folk både från öst och väst, bl a av mykenska greker från fastlandet, assyrier, egypter, perser, araber, korsriddare och turkar. Cypriskt konsthantverk, framför allt keramik, var starkt influerad av det grekiska alltsedan 1200-talet f Kr. Då fanns grekiska kolonister på ön, som slagit sig ned i olika städer där de ägnade sig åt handel och konsthantverk. Mykenarna hade tidigare exporterat keramik till Cypern, som sedan 1500-talet f kr översvämmats av vackra vinserviser från det mykenska Grekland.
   Cypern var en fri nation under knappt 100 år på 600-talet f Kr, då konst och kultur blomstrade som aldrig förr. På 300-talet f Kr befriades ön från den persiska ockupationsmakten av Alexander den Store och hans armé. Men Cypern blev nu istället en del av den s k hellenistiska kulturen. Den cypriska konsten hade sedan länge förlorat kontakten med sina rötter i sin iver att efterlikna den grekiska.
   Cypern hade under forntiden - liksom i modern tid - en stor strategisk och politisk betydelse, men var även en handelsled mellan öst och väst. Cypern kom därigenom att fungera som en kulturell förmedlare mellan olika länder.
Kulturellt har ön ofta bestått av en västlig del öppen för inflytande från Grekland och sydvästra delen av nuvarande Turkiet, samt en östlig del av mer orientalisk karaktär.
   I Sverige är den märkliga cypriska kulturen relativt okänd, trots att det var svenska arkeologer som för drygt 60 år sedan lade grunden till den cypriska arkeologin. Den legendariska svenska Cypernexpeditionen företog utgrävningar på ön 1927-31 och gjorde fantastiska fynd. Gravar, kultplatser, tempel, ett palats och en teater, mängder av keramik, skulptur och vapen i koppar. De fynd som fördes till Sverige 1931 kom att utgöra en viktig grund när Medelhavsmuseet bildades 1954.