Judisk kritik mot staten Israel
'I årtionden försvarade jag Israel från påståenden om apartheid men det kan jag inte längre.'
Så skriver den israeliske författare Benjamin Pogrund I den liberala israeliska tidningen Haaretz den 10 augusti 2023. Han fortsätter - 'I Israel bevittnar jag nu den apartheid som jag växte upp med i Sydafrika. Den israeliska regeringens fascistiska, rasistiska maktövertagande är den gåva som Israels fiender länge har väntat på.' Pogrund tillbringade årtionden med att kämpa mot apartheid som journalist i Sydafrika. Sedan han flyttade till Israel för två decennier sedan har han passionerat försvarat landet mot anklagelser om att det också är en apartheidstat. Men nu säger han att om Israel går vidare med planerna på att annektera delar av Västbanken måste han konstatera att landet har blivit en modern version av Sydafrika från apartheidtiden.
En annan kritiker är förintelsehistorikern Daniel Blatman som uttrycker bestörtning över hur snabbt Israel omvandlats till en stat med fascistiska förtecken. Han skriver att 'Israels regering har nynazistiska ministrar. Det påminner verkligen om Tyskland 1933' Kanske detta är något som bara en etablerad judisk forskare kan uttala och undkomma stämpeln antisemitisk som annars drabbar alla som nämner kritik mot staten Israel. Men det är ändå oerhört intressant att ett flertal judiska intellektuella, militärer, arkeologer, historiker med flera uttrycker skarp kritik mot Israels politik, regering och förtrycket av palestinier.
Blatman menar vidare att Israel idag befinner sig I en situation där korrupta politiker och dömda brottslingar måste underminera ett oberoende rättsväsende för att kunna sitta kvar. De riskerar även att bli avsatta av domstolen och hamna I fängelse vilket också är premiärminister Benjamin Netanyahus stora mardröm. Regeringens mål är att eliminera rättsväsendet och därigenom säkerställa dess position och politiska makt. 'I samma ögonblick som reformen av rättsväsendet går igenom kommer vi att befinna oss i en annan verklighet', säger han. I en tidigare artikel från 2017 menade Blatman att Israels hela rättssystem förvrängs för att tjäna en enda person vid makten på bekostnad av stabilitet och det demokratiska systemet i Israel. Han nämnde även att populism är ett politiskt system som kan leda till fascism eller till andra typer av auktoritära regimer som till exempel militärdiktaturerna i Sydamerika.
Demonstrationer med hundratusentals människor på gatorna är de största protesterna i Israels historia och orsakas av en planerad ändring av rättssystemet. De föreslagna ändringarna beskrivs som de mest omfattande sedan landet bildades 1948. Högsta domstolens inflytande begränsas kraftigt om lagen går igenom och de styrande partierna i Netanyahus regering får betydligt mer befogenheter och kontroll över rättsväsendet än de har i dag. Den sittande premiärministern kan inte tvingas bort från makten enligt ett lagförslag om redan röstats igenom. Kritiker menar att lagändringen i praktiken enbart handlar om att skydda Netanyahus position.
Högsta domstolen har länge varit impopulär hos den israeliska högern, som anser att domstolen inte gynnar dess politik. Domstolen har bland annat flera gånger dömt emot bosättare och ultraortodoxa – två grupper som utgör betydande inslag i Netanyahus regering. Ändringen av rättssystemet skulle innebära slutet för all form av insyn i landets rättsväsende.
'”Aldrig mer” är just nu i Palestina' är rubriken på en artikel av journalisten och författaren Oren Schweitzer, ättling till en överlevare från Förintelsen. Han är starkt kritisk till den nuvarande israeliska regeringen och menar att den omfattar en uttalat fascistisk politik och orienterar sig mot den totala etniska rensningen av Palestina.
Orden 'aldrig mer' har använts för att säkerställa att världen aldrig mer skulle acceptera ett så fruktansvärt brott som Förintelsen hända. Men Oren menar att sionister använder traumat från Förintelsen för att försvara israelisk apartheidpolitik. Vidare anser han att denna tragedi har utgjort ett ideologiskt försvar av den sionistiska rörelsen för att uppnå sitt mål att bygga en judisk nationalstat i det historiska Palestina. I praktiken har detta dock inneburit ett kraftfullt försvar av Israel och dess apartheidstat, den våldsamma bosättarkolonialismen I Palestina och fortsatta förtryck av palestinier. Oren menar även att judarnas traumatiska förflutna driver dem att upprepa samma brott som de själva en gång var utsatta för under nazismen.
Frasen 'aldrig mer' har fungerat som en ideologisk grund för Israels bosättarkoloniala projekt. Orden har använts för att avfärda kritiker - även inhemska judar - av Israel som de facto utmålas som antisemiter. Oren menar till och med att själva den israeliska staten och dess politik bör jämföras med nazismen. Israel grundades genom årtionden av militärt och statligt våld, samt fördrivning och gettoisering av den palestinska befolkningen. Han skriver att den israeliska regeringen mer liknar den nazistregim som hans familj flydde från och redogör för parallellerna mellan Israels ockupation av Palestina och den nazistiska regimen. Israeliska bosättare belägrade i slutet av februari 2023 staden Huwara och omgivande byar på Västbanken. Det extrema våldet föranledde till och med israeliska kommentatorer att jämföra händelsen med Kristallnatten, pogromerna mot tyska judar 1938. Efter de blodiga och våldsamma förföljelserna I Huwara uppmanade Israels finansminister, Bezalel Smotrich, militären att 'utplåna' staden.
Oren skriver vidare att jämförelsen mellan Gaza och Warszawa inte är ny men tål att upprepas. År 1940 upprättade nazisterna Warszawas getto för att isolera och fängsla judar i den polska staden. Nazisterna begränsade invånarnas rörlighet och nekade judarna som bodde där tillräckligt med mat, vatten, hälsovård, energi och förnödenheter. Den israeliska regeringen genomför inte systematiska massavrättningar av palestinier men parallellerna mellan Warszawas getto och Gazaremsan är slående kusliga. Den israeliska ockupationen av Gaza begränsar kraftigt den palestinska befolkningens rörelsefrihet, förhindrar bostadsbyggande samt förnekar dem tillgång till grundläggande behov.
I Washington Post I maj 2016 redovisas ett tal av en israelisk toppgeneral på kvällen innan Förintelsens minnesdag. I sitt tal framhävde generalmajor Yair Golan, biträdande stabschef för Israels försvarsmakt, att han såg 'motbjudande trender' i dagens Israel som han jämförde med nazisttidens Tyskland och Europa på 1930-talet.
Ungefär samtidigt avslöjades att en israelisk soldat hade skjutit och dödat en sårad palestinier i huvudet, en handling som människorättsaktivister kallade en gatuavrättning och som israeliska militära åklagare kallade dråp. Men många israeler kallade dock soldaten en hjälte. Efter att soldaten åtalats samlades tusentals israeler i Tel Aviv för att hylla hans handlingar och kräva att han skulle släppas. En del av folkmassan skrek 'Död åt araberna!' och trakasserade journalister.
Premiärminister Benjamin Netanyahu fördömde generalmajorens tal som 'upprörande' och 'ogrundat' och sade att generalen nedvärderade Förintelsen. Israels kultur- och idrottsminister, Miri Regev, hävdade att Golan borde avgå.
I sitt tal framhävde generalmajor Yair Golan bland annat att -
'Om det är något som skrämmer mig med minnet av Förintelsen så är det att identifiera de motbjudande tendenser som inträffade i Europa som helhet, och i Tyskland i synnerhet, för cirka 70, 80 och 90 år sedan, och hitta bevis för dessa trender här, bland oss, 2016. Det finns inget lättare än att hata dem som är annorlunda; det finns inget lättare än att så rädsla och terror; Det finns inget lättare än att bete sig som djur, anpassa sig och vara självrättfärdig. Det är värt besväret, och till och med nödvändigt, för Förintelsens minnesdag att vara en dag för nationell självrannsakan. Och i vår nationella självrannsakan måste vi inkludera fenomen som är mycket störande.' Haaretz-kolumnisten Chemi Shalev skrev om generalen: 'Det är svårt för mig att avgöra om han är modig eller dum eller möjligen båda.'
Även andra israeliska militärer har blivit kritiserade av Israels högerfalang. Försvarsminister Moshe Yaalon angreps på liknande sätt av sin högra flank efter att han sagt att de som stöder soldaten som sköt palestiniern i huvudet 'inte stöder våra lagar och värderingar'.
I konflikten mellan Israel och Palestina är det mer uppenbart än kanske någon annanstans att arkeologi alltid har varit politik. Israel använder arkeologiska fynd i ett politiskt och ideologiskt sammanhang som teoretiska bevis för det judiska arvets betydelse över palestinska kopplingar till landet. Kulturarvet är av enorm betydelse och utgör en del av palestiniernas identitet i en begränsad och ockuperad tillvaro. Hundratals platser i Palestina har plundrats under åren av ockupation och en illegal handel med kulturföremål har pågått i stor skala. Sedan oktober 2000 har omistliga kulturarv i Palestina drabbats av bombanfall som orsakat förödelse. Belägringar, utegångsförbud och militära avspärrningar har hindrat palestinska myndigheter från att skydda kulturarvet
När staten Israel bildades 1948 användes Bibeln till att hävda judarnas anspråk på landet. Den bibliska världsbilden upprätthålls genom att judiska och kristna fundamentalister i över hundra år finansierat ”utgrävningar” samt med ensamrätt tolkat fornfynden. Den bibliska arkeologin har blivit en ultrareligiös, amerikansk specialitet, präglad av bedrägerier och forskningsfusk. De viktigaste finansiärerna av grävningarna i Jerusalem är Shalem Center och Elad, två organisationer på högerkanten, som öppet arbetar med att fördriva palestinier.
Israel är en ockupationsmakt och Internationell rätt anser att det är landets plikt att bekämpa illegala utgrävningar och att bevara och skydda det palestinska arvet. Palestinas fall stöds av Unesco, resolutioner från FN:s säkerhetsråd och Haagkonventionen från 1954, ett internationellt fördrag som fungerar som en ram för att skydda kulturarvet i tider av väpnad konflikt.
Israel anses av många vara en militariserad ockupationsmakt med USA som dess viktigaste bundsförvant, handelspartner och främste vapenleverantör. Mängder av amerikanska vapen och utrustning har gjort Israel till en högteknologisk krigsmakt. Utan detta stöd skulle ockupationen av Palestina varit omöjlig.