Ett urval av artklar om Statens museer för världskultur (SMVK) i december 2014
Vem har ansvar? Svar: Ingen kommentar!
http://www.expressen.se/gt/kultur/vem-har-ansvar-svar-ingen-kommentar/ Publicerad 29 dec 2014
De senaste fyra åren har Sanne Houby-Nielsen varit på utlandsresor i 247 arbetsdagar, över ett arbetsår. På jobbet i Göteborg har hon inte ens varit två gånger i månaden.
I tre artiklar har GT-kulturen granskat hur chefen för Statens museer för världskultur sköter sitt jobb. Sedan dess har jag förgäves försökt få kontakt med den som är ansvarig.
Sanne Houby-Nielsen är chef för fyra museer, tre i Stockholm och ett i Göteborg. Verksamheten styr hon med järnhand. Medarbetarenkäterna vittnar om mobbning, kritiska röster tystnar eller slutar och tio höga chefer har sagt upp sig sedan hon blev chef för myndigheten.
GT-kulturens Lars Nicklason har intervjuat ett 20-tal medarbetare, före detta medarbetare och skyddsombud och bilden är samstämmig av en organisation som präglas av toppstyrning in i minsta nivå och där många av de kritiska rösterna inte vågar framträda med namn på grund av risk för repressalier. Medarbetarenkäterna vittnar om lågt förtroende för ledningen, "maktkoncentration", "terrorvälde" och "bristande transparens". 48 procent anger att det finns mobbning eller diskriminering på arbetsplatsen.
Överintendenten håller själv inte med om den bild medarbetarenkäterna ger (läs Lars Nicklasons intervju med Houby-Nielsen på GT.se/KULTUR). Men den som ska se till att myndighetschefen sköter sitt jobb borde rimligen vara bekymrad över enkätresultaten.
Statens museer för världskultur är en enrådsmyndighet. Det innebär att Houby-Nielsen ensam inför regeringen ansvarar för verksamheten. Jag mejlar till kulturdepartementet och ber att få en intervju med kulturministern eller annan ansvarig person för att höra hur granskningen av myndigheterna går till.
Svar på mejl från Alice Bah Kuhnkes pressekreterare Kristoffer Talltorp: "Frågor om myndigheternas löpande verksamhet ska tas direkt med berörda myndigheten, i det här fallet Statens myndighet för världskultur. Som minister får man inte ha synpunkter på detta."
Jag mejlar igen, meddelar att vi pratat med Houby-Nielsen, men ber att få reda på vem som är ansvarig för att myndighetschefen sköter sitt jobb.
Talltorp igen: "Kulturdepartementet har löpande kontakt med alla våra myndigheter om hur de uppfyller sina uppdrag ... I övrigt har vi inga kommentarer om hur myndighetschefen uppfyller det löpande arbetet på myndigheten."
Jag mejlar igen och undrar vad departementet tittar på. Hur mycket pengar som går till resor? Till taxi? Till representation? Är det rimliga summor?
Svar från Talltorp: "De samtal vi har med myndigheterna är inget som departementet vill kommentera utan det förs med varje myndighet."
Noll insyn alltså i den skattefinansierade myndighet där hälften av alla anställda upplever mobbning eller diskriminering och anställda pratar om "terrorvälde". Vem ska en stressad och drabbad personal vända sig till annat än media när transparensen är noll? Hur ska allmänheten kunna lita på att skattepengarna används rätt?
Jag hade många frågor jag ville få svar på. Jag ville bland annat veta om det är okej att en myndighet som enligt regeringsförordningen ska ha sitt säte i Göteborg har en chef som inte ens är på plats i Göteborg två gånger i månaden.
Talltorp igen: "Myndigheten har sitt säte i Göteborg och vi har inga planer på att ändra det framöver."
Men varför har då Houby-Nielsen under sina år som överintendent flyttat chefsfunktion efter chefsfunktion till Stockholm? I dag är Världskulturmuseets chef Karl Magnusson den enda av de åtta i ledningsgruppen som har sitt kontor på Södra vägen 54 i Göteborg.
Den förre överintendenten bodde i Stockholm, men jobbade fyra dagar i veckan på kontoret Göteborg. Under hela 2014 gjorde Houby-Nielsen enbart 19 resor mellan Bromma och Landvetter, hon var alltså inte på sitt riktiga kontor ens två gånger i månaden.
Till utlandet reser överintendenten desto hellre.
2010 då hon i maj började sitt jobb var hon på resande fot minst 32 dagar. Resmål: Köpenhamn, Berlin, Aten, Paris, München, London, Amsterdam och som kronan på verket nio dagar i Peru.
2011 var hon på resa utomlands i 53 dagar. Hon tog med ledningsgruppen till Kairo i tio dagar, var i Peru i åtta dagar och dessutom i Paris, New York, Minneapolis, Washington, Österrike, London, Belgien och Köpenhamn.
2012 reste hon utanför Sveriges gränser i 61 arbetsdagar, alltså en och en halv månads arbetstid, till Istanbul, London (tre gånger), Holland, Grekland, Kairo, USA, Cambridge, Peking, Kina igen, Sydkorea, Paris och Turkiet.
2013 gick 54 arbetsdagar åt till resor i Oslo, Istanbul, Helsingfors, Sydafrika. London, Köpenhamn, Italien, Aten, Nicosia, Ljubljana, Kina och Köpenhamn.
I år hade hon till mitten av december 47 resdagar, alltså två och en halv gång mer tid än hon var på sin arbetsplats i Göteborg, till Wien, Marseille, London, Aarhus, Amsterdam, Kanada, Helsingfors, Kina och Wien. Och som kronan på verket en sjudagars chefskurs på Gran Canaria.
Jag hade velat ställa frågan till ansvarig person om det är rimligt att överintendenten tillbringar sex dagar i Aten för danska institutets årsmöte (2012).
Om det är okej att bara skriva odefinierat "möten" som ändamål för resan på sina reseräkningar. Eller som vid några tillfällen, bara skriva "London".
Men beskedet från departementet är alltså "Inga kommentarer".
Mitt under GT-kulturens granskning kom beskedet att Sanne Houby-Nielsen fått ett nytt jobb som chef för Nordiska museet i Stockholm. Hur kan en så kritiserad chef få ett nytt toppjobb? Vilka referenser tas? Jag pratar med Lars O Grönstedt, sedan fem år ordförande i Nordiskas museistyrelse och ansvarig för rekryteringen.
Hur många referenser har ni tagit?
- Ett tiotal.
Hur många av dem är namn som Houby-Nielsen själv lämnat?
- Det tänker jag inte svara på.
På vilken nivå jobbar de personer ni pratat med?
- Vi har lovat personerna full anonymitet. Det kan jag inte svara på.
Har ni pratat med någon som inte längre jobbar på myndigheten?
- Det har vi.
Har ni pratat med någon personal?
- Det svarar jag inte på.
Hur länge har ni jobbat med rekryteringen?
- Aktivt sedan slutet av augusti.
Hur många sökande hade ni?
- Vi hade nog 30-40 namn.
Hade ni annons ute?
- Ja.
Hur många sökande fick ni från annonsen?
- Ungefär hälften enligt vad jag minns.
Sökte Houby-Nielsen jobbet via annonsen?
- Det svarar jag inte på.
Houby-Nielsen börjar sitt nya jobb på Nordiska museet i februari.
Hon har åkt taxi för minst 69 000 kronor | Kultur GT 17 dec 2014
http://www.expressen.se/gt/kultur/hon-har-akt-taxi-for-minst-69-000-kronor/
Dyr vana. Överintendent Sanne Houby-Nielsen på Statens museer för världskultur har åkt taxi för skattebetalarnas pengar 216 gånger sedan 2013..
I går utsågs chefen för statens museer för världskultur, Sanne Houby-Nielsen, till ny chef för Nordiska museet i Stockholm. Då ska de kanske hålla koll på hennes taxiräkningar. På sitt nuvarande jobb åker Houby-Nielsen taxi för tusentals kronor i månaden. Hennes företrädare gjorde av med mindre än 2 000 kronor på ett år.
För fyra år sedan uppmärksammade GT Sanne Houby-Nielsens flitiga taxiåkande. Hon har inte gjort sig av med den dyra vanan. Sedan 2013 har den kostat skattebetalarna minst 69 000 kronor.
Det var när GT bad de sex största museerna i Göteborg redovisa sina chefers kostnader för resor och representation som Sanne Houby-Nielsens höga taxikostnader upptäcktes. Under sina tre första månader som chef för Statens museer för världskultur 2010 gjorde hon 89 taxiresor för totalt 16 791 kronor i tjänsten - en nivå som ganska exakt tangerade miljöpartisten och riksdagsledamoten Yvonne Ruwaidas uppmärksammade taxiresor som kostade skattebetalarna 70 000 kronor 1999.
När GT fyra år senare åter talar taxiresor med Sanne Houby-Nielsen hävdar hon att artikeln från 2010 var "helt missvisande".
- Du gjorde inte skillnad på om det faktiskt bara var mina taxiresor eller inte. Alla andras taxiräkningar var också inräknade.
Hon har fel. Världskulturmuseernas administrative chef Per Karlsson säger att siffrorna som myndigheten lämnade ut 2010 stämmer. Det finns dock exempel på resor där flera personer åkt med Sanne Houby-Nielsen under en period som han beskriver som "några hektiska månader" i samband med invigningen av terrakotta-arméutställningen i Bergrummet på Skeppsholmen.
Sanne Houby-Nielsen har fortsatt att åka taxi i tjänsten. Sedan 2013 har hon gjort det för minst 69 000 kronor - myndigheten redovisar totalt 130 000 kronor i taxikostnader, men resenärerna är inte specificerade på alla resor. Det går dock att säkerställa att Sanne Houby-Nielsens åkt taxi 216 gånger.
- Jag åker taxi för att jag inte vill ta ut någon tjänstebil. Det är långt mer effektivt. Jag är resultatinriktad och ser ingen prestige att åka runt i en dyr tjänstebil.
Hon hävdar att de flesta av hennes taxiresor rör hennes resor till Göteborg, alltså till och från flygplatserna i Göteborg och Stockholm.
Åker hon taxi från hemmet i Stockholm till kontoret på Medelhavsmuseet?
- Det sker bara undantagsvis. Och då finns alltid någon särskild anledning.
Den förre överintendenten på Statens museer för världskultur, Göran Blomberg, bodde liksom Sanne Houby-Nielsen i Stockholm. Under hela 2009 uppgick hans taxiresor till 1 988 kronor och under de fyra första månaderna 2010 till 2 630 kronor.
.............
Houby-Nielsen tar över Nordiska museet - Kultur & Nöje - Norrköpings Tidningar 14-12-16
http://www.nt.se/kultur-noje/houby-nielsen-tar-over-nordiska-museet-10512231.aspx
Nordiska museet hämtar sin nya chef från Statens museer för världskultur. I februari nästa år tar Sanne Houby-Nielsen över chefskapet efter Christina Mattsson, som varit så kallad styresman för Stiftelsen Nordiska museet i 14 år.
Senast på måndagen möttes Sanne Houby-Nielsen av kritik i tidningen GT, där anställda på Statens museer för världskultur vittnade om ett problematiskt arbetsklimat på de tre museerna som ingår i myndigheten. Houby-Nielsen tillbakavisade då uppgifterna om en toppstyrd myndighet.
Hon har tidigare varit chef för Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet.
.............
Hård kritik mot chefen för Världskulturmuseerna - Kultur | SVT.se 16/12 -14
http://www.svt.se/kultur/hard-kritik-mot-chefen-for-varldskulturmuseerna
Sanne Houby-Nielsen, överintendent för Statens museer för världskultur, anklagas för toppstyrning av en organisation där kritiska röster tystas.
Sedan Sanne Houby-Nielsen tillträde som chef 2010 har tio höga chefer sagt upp sig och medarbetare vittnar – både i intervjuer och enkäter – om ett lågt förtroende för ledningen. Det skriver tidningen GT.
”Maktkoncentration till ÖI”
Tidningen har genomfört ett 20-tal intervjuer, med skyddsombud, anställda och tidigare anställda, samt tagit del av två stycken medarbetarenkäter från 2012 och 2013.
De intervjuade berättar om en toppstyrd organisation och en rädsla för att kritisera. I enkäterna beskrivs organisationen med ord som: ”terrorvälde”, ”bristande transparens” och ”maktkoncentration till ÖI”.
48 procent i enkäten från 2013 uppger att det förekommer mobbning eller diskriminering på arbetsplatsen.
Ryktesspridning
Överintendent Houby-Nielsen säger till GT att enkätsvaren är motsägelsefulla, och att det snarare rör sig om ryktesspridning.
– Det finns en känsla hos våra medarbetare av att det förekommer mobbning, men det finns inga ärenden. Vi har inte haft en endaste anmälan om mobbning, säger hon till tidningen.
Houby-Nielsen tillbakavisar också kritiken om att myndigheten skulle vara toppstyrd.
– Det är en myt. Den har aldrig varit så lite toppstyrd som nu. Jag har arbetat i flera år för att det ska vara transparens i våra beslutsstrukturer och våra delegeringar. Och så är det.
På tisdag eftermiddag meddelade Nordiska museet i Stockholm att Sanne Houby-Nielsen blir ny chef för museet. Hon tillträder i februari.
Jon Lindhe jon.lindhe@svt.se
............
Här försvinner de kritiska rösterna | Kultur GT 15 dec 2014
http://www.expressen.se/gt/kultur/har-forsvinner-de-kritiska-rosterna/
Externt magasin. Statens myndigheter för världskultur ger ut ett årsmagasin som görs av en extern byrå med externa fotografer, trots att myndigheter har egna anställda med samma kompetens. Här en bild på överintendenten vid sitt skrivbord i årsmagasinet 2013.
Hon är chef för fyra museer varav ett i Göteborg och styr verksamheten med järnhand.
Medarbetarenkäterna vittnar om mobbning och tio höga chefer har sagt upp sig sedan Sanne Houby-Nielsen blev chef för Statens museer för världskultur.
Statens museer för världskultur är en enrådsmyndighet. Det betyder att chefen, Sanne Houby-Nielsen inför regeringen ensam bär ansvaret för verksamheten. Hon har tagit det på allvar. Medarbetarenkäter och personal vittnar om en organisation som präglas av toppstyrning in i minsta detalj och där kritiska röster tystas eller slutar.
Det börjar inte bra. Vi hinner knappt slå på inspelningsfunktionen på våra smarta telefoner (jo, den som ska intervjuas spelar också in) och lägga dem på bordet innan Sanne Houby-Nielsen kallar mig för terroristaktig. Jag har bett myndigheten redovisa kostnaderna för de utlandsresor hon gjort som överintendent. Hon säger att 1 100 poster i så fall måste gås igenom och det finns det inte resurser till. Det är därför jag inte fått ut något material och det är också därför jag för stunden inte har några frågor om hennes utlandsresor.
I stället utgår jag i huvudsak från ett par medarbetarundersökningar och närmare 20 intervjuer med skyddsombud, medarbetare och före detta medarbetare när jag ställer mina frågor till Sanne Houby-Nielsen. Sammantaget har jag fått en bild av att Statens museer för världskultur, med tre museer i Stockholm och ett i Göteborg, ner i minsta detalj är en toppstyrd organisation där kritiska röster tystas och där medarbetarnas förtroende för myndighetens ledning är lågt. Ingen av de personer som intervjuats har gett någon annan bild.
Av rädsla för repressalier vill de flesta vara anonyma. Men några vågar träda fram. Klas Grinell, intendent och skyddsombud på Världskulturmuseet, säger till exempel så här om toppstyrningen på myndigheten.
- Det är en utbredd känsla, visst är det så.
Egentligen räcker det med att läsa de två medarbetarenkäter som GT tagit del av - en som gjordes av Saco 2012 och en som gjordes av myndigheten hösten 2013. Förtroendet för ledningen är lågt i båda enkäterna och de fria svaren vittnar om "maktkoncentration till ÖI", "terrorvälde", "bristande transparens" och "ÖI bör väl inte ha så stor delaktighet i allt".
I en kommentar till den senaste enkäten skriver också myndighetens HR-chef Ingemar Herdenberg ( 2013-11-14) att det finns "flera förbättringsområden, framförallt kring chefernas roll i ledningsgruppen". Uppföljningsarbetet verkar dock inte ha riktats uppåt i organisationen.
- Det är en korrekt analys. Det kvarstår en del problem absolut, säger Klas Grinell.
Men det har blivit bättre. Under förra året etablerades ett systematiskt arbetsmiljöarbete på myndigheten. En arbetsmiljökommitté bildades, riktlinjer och rutiner upprättades och en medarbetarenkät genomfördes.
- Det är den första myndigheten någonsin gjort och den har jag tagit initiativ till, säger Sanne Houby-Nielsen.
Men det tog tid. Sanningen är att facket, som länge tryckt på tröttnade på att vänta och gjorde en egen medarbetarenkät bland sina medlemmar redan 2012.
- Jag vet inte vad den dåvarande personalchefen hade för relation med facket, men jag har haft som önskemål att få göra en enkät.
Efter fackets alarmerande enkät tillsatte Sanne Houby-Nielsen en mindre utredning av arbetsmiljön på Världskulturmuseerna. Uppdraget gick till två konsulter varav en, projektledaren Lennart Cagnell, tidigare ansvarat för rekryteringsprocessen av Sanne Houby-Nielsen. Såg hon inga risker för trovärdighetsproblem?
- Nej.
Resultatet redovisades bara för myndighetens ledning. Facket ville också se resultatet, men fick inte. Varför?
- Det är så många år sedan. Jag kommer inte ihåg.
I myndighetens nästa enkät från 2013 anger 48 procent att det förekommer mobbning eller diskriminering. Varför är det så?
Sanne Houby-Nielsen säger att siffran är motsägelsefull.
- Nästan alla, 92 procent, trivs med sina arbetsuppgifter. Det är ett otroligt bra resultat.
Men när man sedan frågar dem om de blivit mobbade så säger de, "nej jag har inte blivit mobbad, men jag känner en på en annan enhet som blivit det".
Hon tror att mycket har med ryktesspridning att göra. En fördjupad enkätundersökning kring mobbning som gjordes i vår pekar också åt det hållet. I den säger var femte att de har bevittnat att en kollega blivit utsatt för mobbning av en medarbetare, medan var fjärde bevittnat att en kollega utsatts för mobbning av en chef. Var tionde har själv blivit utsatt. De öppna svaren innehåller dock få konkreta exempel.
- Det finns en känsla hos våra medarbetare av att det förekommer mobbning, men det finns inga ärenden. Vi har inte haft en endaste anmälan om mobbning, säger hon.
Men många av de anonyma källorna GT talat med lyfter fram flera exempel på trakasserier, bestraffningar och kränkande särbehandlingar inom myndigheten. Vissa har drabbats själva. Ljuger de?
- Nej, det gör de inte. Upplever de mobbning så är det mobbning. Det är därför vi lägger så stora resurser på det.
Flera skyddsombud vittnar också om att problem finns.
- Ja, jag har pågående ärenden, men jag kan bara prata för mig själv som skyddsombud. Det handlar om psykosociala frågor, säger Anna Fahlén, föremålsantikvarie och skyddsombud.
Som hon ser det hänger mycket av problematiken ihop med överintendentens och ledningens arbete.
- Det finns en otydlighet i organisationen och en överbelastning. Många tjänster är vakanta och kolleger är stressade.
I enkäten från 2013 uppger 42 procent att deras arbete ger upphov till stress som påverkar deras liv i övrigt negativt samtidigt som 55 procent inte anser att information sprids jämbördigt på arbetsplatsen.
- Man upplever det på det sättet. Kommentarer är överflödiga, säger Anna Fahlén.
Men Sanne Houby-Nielsen tycker inte enkäten talar klarspråk här. Återigen säger hon att siffror är motsägelsefulla - de allra flesta tycker att deras arbetsuppgifter är tillfredställande och då kan inte transparensen vara dålig.
Hon tycker inte heller att myndigheten är toppstyrd.
- Det är en myt. Den har aldrig varit så lite toppstyrd som nu. Jag har arbetat i flera år för att det ska vara transparens i våra beslutsstrukturer och våra delegeringar. Och så är det.
Resultaten som visar på ett lågt förtroende för ledningsgruppen då? Nej, inte heller det stämmer.
- Det är faktiskt inte så man ska tolka det, säger hon.
Förklaringen är enkel. I ledningsgruppen sitter chefer vars ansvarsområden sträcker sig mellan två städer och flera museer. Sådana tenderar att få låga betyg.
Men Sanne Houby-Nielsen erkänner att hon har ett kontrollbehov. Alla chefer har det, menar hon.
- När man sitter med det yttersta ansvaret vill man vara säker på att saker går rätt till.
Och rätt ska vara rätt. När myndigheten för några år sedan bytte nummerserie för sina telefoner fick någon annan först nummer ett. Det sägs att Sanne Houby-Nielsen krävde ett byte. Stämmer det?
- Är du seriös?
- Ja visst. Stämmer det?
- Ja, det stämmer fullt ut. Det är fullkomligt normalt.
Under Sanne Houby-Nielsens fyra år som överintendent har många chefer både hunnit komma och gå. Totalt har tio höga chefer sagt upp sig. Ett ord som ständigt återkommer när GT:s källor talar om varför så många slutar är "lojal". Det gäller att vara det till varje pris - inte med arbetsgivaren eller uppdraget, utan med linjen överintendenten driver i olika frågor.
Något utrymme för ifrågasättande finns inte. Så vad väger Sanne Houby-Nielsen in begreppet lojalitet?
- Det som alla andra chefer lägger i begreppet. I alla ledningsgrupper är det viktigt att man är lojal mot de beslut som tas.
Betyder det att man ska vara lojal med dina beslut? Du leder en enrådighetsmyndighet, du har sista ordet.
- Jag hör att du inte har satt dig in i hur våra beslut tas fram.
Att chefer slutar ser hon inte som något problem. Tvärtom. Hon har själv mycket höga ambitioner och en myndighet, som enligt henne själv, har fördubblat besökssiffrorna på fyra år öppnar förstås dörrar för duktiga människor.
- Folk kan göra karriär hos mig. Folk kan utvecklas hos mig. Det är viktigt. Sen är det mitt privilegium och min rätt som överintendent att dra upp riktlinjer för verksamheten.
..............
http://www.metro.se/nyheter/museichef-anklagas-for-toppstyrning/Hdznlo!rgSr9MYnz7JNStiP6QCX6A/
GT 15/12 -14
Museichef anklagas för toppstyrning
Chefen för Statens museer för världskultur anklagas för att att toppstyra verksamheten och tysta kritiska röster, skriver GT. Sedan Sanne Houby-Nielsen tillträdde posten som överintendent för fyra år sedan har tio högt uppsatta chefer sagt upp sig.
Tidningen har gjort närmare 20 intervjuer med skyddsombud, medarbetare och före detta medarbetare - men få vågar tala öppet om klimatet på myndigheten Statens museer för världskultur, med tre museer i Stockholm och ett i Göteborg.
Två medarbetarenkäter, en från 2012 och en från 2013, visar dock på ett lågt förtroende för ledningen och de fria svaren vittnar om "maktkoncentration till ÖI", "terrorvälde" och "bristande transparens". 48 procent i enkäten från 2013 uppger att det förekommer mobbning eller diskriminering på arbetsplatsen.
Sanne Houby-Nielsen tillbakavisar uppgifterna om att myndigheten skulle vara toppstyrd.
– Det är en myt. Den har aldrig varit så lite toppstyrd som nu. Jag har arbetat i flera år för att det ska vara transparens i våra beslutsstrukturer och våra delegeringar, säger hon till GT.
.........
Chef efter chef har flyttats till Stockholm | Kultur GT 16 dec 2014
http://www.expressen.se/gt/kultur/chef-efter-chef-har-flyttats-till-stockholm/
Förordningen säger att Statens museer för världskultur har sitt säte i Göteborg. Men är det så i realiteten? Under de senaste två åren har överintendent Sanne Houby-Nielsen flyttat chefsfunktion efter chefsfunktion till Stockholm.
Numer sitter nästan hela myndighetens ledningsgrupp i huvudstaden.
Karl Magnusson är chef för Världskulturmuseet i Göteborg. Han är numer den enda av de åtta i ledningsgruppen som har sitt kontor på Södra vägen 54 där Världskulturmuseet liksom hela myndighetens kansli och säte ligger. De övriga sju cheferna sitter utspridda på de tre Stockholmsmuseerna Medelhavsmuseet, Etnografiska och Östasiatiska. Men att myndighetens ledning flyttats till Stockholm håller inte Sanne Houby-Nielsen med om.
- Det är en myt. Faktum är att lika många arbetar på kansliet i dag som under min företrädares tid.
Men faktum är också att för bara två år sedan var cheferna mer jämt fördelade mellan Stockholm och Göteborg. Sedan dess har bland annat funktioner med ekonomiansvar, personalansvar, kommunikationsansvar, planeringsansvar och fastighetsansvar flyttats till Stockholm. Det har skett successivt efter att chefer i Göteborg sagt upp sig på egen begäran. Varför har de gjort det?
- Det är svårt för mig att uttala mig tydligt, men det är klart att det tyder på problem. Vi rekryterar chefer som slutar, säger Klas Grinell, intendent och skyddsombud på Världskulturmuseet.
Flera av dem som hoppat under de senaste två åren var inte anställda särskilt länge. Den tidigare fastighetschefen klarade till exempel knappt tvåårsstrecket innan han sa upp sig. Samma sak gäller den tidigare ekonomichefen och den tidigare planeringschefen.
- Jag har lämnat det där bakom mig och vill inte uttala mig, säger den förre ekonomichefen Ann Linde Koolman.
Det är svårt att få någon att träda fram och uttala sig. Men efter att ha talat med närmare 20 personer knutna till myndigheten målas ändå en samstämmig bild upp. De som slutar har i de flesta fall på ett eller annat sätt inte kunnat förlika sig med överintendentens sätt att leda verksamheten.
Det finns också exempel på personer som blivit "omkörda", ibland efter att ha gått in i väggen. Att en HR-chef skulle anställas med liknande arbetsuppgifter som personalchefen i Göteborg var till exempel klart innan denne sa upp sig. Samma sak gäller fastighetschefen som slutade så sent som i september i år och som officiellt inte ersatts. Men redan i januari fanns en "utvecklingschef" på plats på Etnografiska i Stockholm.
Det var inte vem som helst - Ulf Tomner var tidigare fastighetschef på Statens fastighetsverk och den som Sanne Houby-Nielsen förhandlade och samarbetade med för att göra utställningslokal i det så kallade "Bergrummet" på Skeppsholmen. Hon förnekar inte att hon känner honom.
- Är det kriminellt?
Den första utställningen i Bergrummet med delar av Kinas jättelika terrakottaarmé blev en succé. Det två följande - en om afrikansk konst och en om Inkas guldskatter - blev publika och ekonomiska bakslag. Med en ansträngd ekonomi är frågan om Världskulturmuseerna har råd med ett "femte museum".
Enligt flera källor lever personalen under hotet att ett av myndighetens museer kanske måste stängas om inte utställningarna lockar mer publik. Detta ska ha uttalats av överintendenten strax före jul förra året. Vilket museum är det i så fall som ska läggas ner?
- Det är ett uppfunnet hot. Jag har aldrig arbetat efter strategin att ett museum ska läggas ner. Tvärtom.
Du har inte sagt det?
- Det är helt klart att du hört ett rykte och jag kan inte kommentera ryktesspridning.
Liksom den förre överintendenten Göran Blomberg bor Sanne Houby-Nielsen i Stockholm. Men medan Blomberg fanns i Göteborg fyra dagar i veckan arbetar Houby-Nielsen mest från kontoret på Medelhavsmuseet där hon också har sin sekreterare.
Om man ska tro den resestatistik myndighetens kansli lämnat ut till GT besöker hon Göteborg alltmer sällan. När hon började 2010 hyrde myndigheten under tio månader en övernattningslägenhet i andra hand åt henne, men sedan sommaren 2011 flyger hon i regel över dagen när hon besöker Göteborg. Det året gjorde hon det 38 gånger medan hon hittills i år bara gjort 19 tur och retur-resor mellan Bromma och Landvetter.
Sju av ledningsgruppens åtta chefer finns i Stockholm och själv besöker överintendenten på sin höjd Göteborg ett par gånger i månaden - kan man då säga att myndighetens säte ligger här
- Ja, naturligtvis finns sätet i Göteborg. Det har aldrig varit så tydligt som under min tid.
- Den linjeorganisation som jag har infört säkerställer att massa personer från Stockholm kommer hit ner och interagerar med Göteborg och de politiska nivåerna här.
Lars Nicklason
.............
Museichefs ledarskap beskrivs som ”terrorvälde”
http://omni.se/start/546b2690-eb70-48c8-93ee-e8565b5f8f7c
Sedan Sanne Houby-Nielsen tillträdde som chef för Statens museer för världskultur för fyra år sedan har tio högt uppsatta chefer sagt upp sig. GT har granskat medarbetarenkäter från förra året där 48 procent av personalen säger att det förekommer mobbning eller diskriminering på arbetsplatsen. I fritextsvaren förekommer beskrivningar som ”maktkoncentration till överintendenten” och ”terrorvälde”.
– Det är en myt. Den har aldrig varit så lite toppstyrd som nu. Jag har arbetat i flera år för att det ska vara transparens i våra beslutsstrukturer och våra delegeringar, säger Houby-Nielsen till GT