Varje morgon satte jag mig vid havet och försökte desperat fånga solglitter, blågröna berg och vassa klippor.
Vi gjorde även ett par utflykter, bl a till Kastellorizo, den östligaste ön i Grekland. Bara 200 personer bor kvar på denna ö som plågats av århundraden av krig, svält och isolering. Där finns vackra äldre hus, många i förfall, 5 kyrkor (!), 2 moskéer och väldigt rent vatten och färsk fisk.
På berget ovanför hamninloppet spanar soldater ut över kusten med kikare.
Jag pratade med alla jag kunde för att höra hur det är att leva där, så nära Turkiet. Men alla älskar sin ö och menar att turkarna inte är något problem, tvärtom.
Alla på vårt hotell bad oss att vi skulle handla cigaretter och raki åt dem. HKHErdoğan har bestämt att det som är gott och syndigt ska beläggas med höga skatter och allt har blivit dyrt. PåKastellorizo har grekerna en egen liten taxfree där man handlar billigare än någonstans. Där träffade jag en ung kvinna som har svensk mamma som oxå bor på ön.
Vi åt lunch på en liten taverna nästan ovanpå havet och fick se när folk kastade i mat åt de enorma sköldpaddorna, en fantastisk syn!
Området kring Kaş ligger mitt i det forntida Lykien som kryllar av ruinstäder, gravstäder, gamla kyrkor mm. Sydvästra Turkiets kust är svidande vacker (nästan som Kreta...)
Där går den gamla vandringsleden ”Lykiska leden” alldeles vid stranden. Den löper den 500 km långa sträckan längs kusten från Fethiye till Kemer. Vi besökte det antika Myra med klippgravar inhuggna i bergssidorna och en magnifik romersk teater nedanför klipporna.
Romerska skulpturer på teatern
En till med modern hatt
Tomten?
Under 300-talet levde där Nikolaus av Myra och blev känd för sin enorma givmildhet. Han är inte bara barnens skyddshelgon, utan värnar oxå ombrandmän, fångar och pantlånare; för ett gott äktenskap, för trygga resor, mot faror på havet, stöld och rån, fängelse och falska anklagelser. Han är oxå pantlånarnas skyddshelgon, därför är tre guldkulor deras tecken.
Det ni!
Redan på 400-talet uppreste man en basilika över hans grav, men den rasade samman under jordbävningen år 529. Byggnaderna har därefter restaurerats i omgångar under flera sekler.
Kyrkan pryds av underbara fresker och golvmosaiker, men helgonet självt saknas eftersom han numer huserar i den italienska staden Bari.
Nikolaus är bl a Rysslandsskyddshelgon och de firar honom i Myra varje år med nådigt tillstånd av Erdoğan som väl insett platsens ekonomiska betydelse för hans kalifat. Kring kyrkan myllrade denna dag både ryssar och japaner.
Holländska protestanter tog legenderna om honom med sig till Amerika, och där blev hans holländska namn Sinte Klaas ändrat till Santa Claus.
Den romerska-bysantinska ruinstaden
Men höjdpunkten blev ändå besöket i/på den romerska-bysantinska ruinstaden på havsbotten utanför ön Kekova. Dit åkte vi båt från byn Kaleköy, dit man bara kommer med båt. Genom det klara vattnet syns gator, husgrunder och gamla kajer. På land såg vi murar, portaler, rester av en bysantinsk kyrka och trappor som leder rakt ned i vattnet.
Den antika staden heter Dolikisthe och förstördes i en jordbävning för nästan 2000 år sedan. Vi badade från båten i det renaste vatten, åt fantastisk lunch och jag övade min usla turkiska.
Blommande hibiskus i byn Kaleköy
Då kursen var slut ordnades vernissage och vin för oss och inbjudna. Hotellägaren Burak visade sig, en lång rätt snygg turk med intressant bysantinskt utseende. Måste bara teckna killen och blev förstås avslöjad och måste ge honom teckningen. Lite synd.
Vår underbare kock fick en akvarell av mig och blev glad. Ångrade mig nästan efteråt...
Drar ihop sig till storm...
Första veckan sov jag inte alls, förstår inte varför. Värmen var tryckande men jag tyckte jag skulle härda ut utan AC. Andra veckan började höststormarna; slagregn, storm och blixtar. Vackert, men jobbigt på nätterna. Kunde inte bada heller pga enorma vågor.
Tänkte på de arma flyktingarna som varje dag försökte ta sig över från Kas till Kastellorizo. Helikoptrar hovrade på nätterna utanför hotellet för att hitta de drunknade. Kontrasten till vårt lyxliv var brutal.
Jag var inte alls nöjd med mina akvareller men jag skyllde på sömnlösheten. Hade tänkt måla olja andra veckan och hade tagit med mig precis allt – såpa för penseltvätt, trasor, smörpapper till paletten, en miljon dukar... Allt, utom oljefärger. Grämde mig ohyggligt när jag ffg nånsin hade chansen att måla havet live.
Besökte oxå marknaden inne i Kas för att handla godis åt de behövande hemma, men hittade inget jag ville ha. Ett enormt område täcktes av marknadsstånd och folk myllrade; mest anatoliska tanter i sjalar och byxor. Dumma turister radade upp dem och fotade utan att köpa nåt. Att de inte skäms.
Passade i stället på att beundra den berömda ”Lejon- eller Kungagraven” i Kas, från 300-talet f Kr.
En kväll hade jag ovälkommet besök på rummet av en ENORM spindel, stor som en honungsmelon. Han smälte in i tapeten så först trodde jag att vi druckit för mkt vin.
Jag försökte jaga kräket med en solfjäder, men han var för snabb. Hoppades att han inte skulle vara alltför giftig...
Nu har jag äntligen vikt ut mig på nätet med gamla och nya målningar - akvarell och olja mm. De senaste gjordes i Halland i juli i år.
- http://www.konstkvarteret.se/user/pictures.php?uid=1512
Kanske blir man av med något - http://www.konstkvarteret.se/user/pictures.php?uid=1512