Strövtåg på norra Cypern (Kıbrıs)
Favoritresor 11/11 – 18/11 2015
Vi lämnade Arlanda en gråmulen dag vid 12-tiden, en väldigt behaglig avgångstid. Ännu bättre blev det under resan med Turkish Airlines och deras otroliga service. Tryckta menyer är väl lite överkurs, men maten var väldigt bra och alla drycker var gratis. Så synd att det var för tidigt på dagen... Vi mellanlandade i Istanbul och väntade någon timme på en gigantisk terminal, hur kan någon hitta där?!
Blev delaktig i lite dramatik där då jag började prata med en ung syrisk mamma med en söt tvååring. Mamman kunde både turkiska och lite engelska. Turkarna var inte snälla mot henne och båda grät. Jag lånade det lilla barnet som underligt nog inte protesterade.
Ännu värre blev det på Ercan, den gamla och väldigt illegala militärflygplatsen på Norra Cypern, där de turkiska poliserna var mkt hårdföra. Syriska mamman föstes in i ett rum för flyktingar trots att hon är bosatt och har familj på N Cypern. Jag bar omkring på barnet i taxfree, hon var så chockad att hon tystnade direkt. Gav henne sen ekologiska äpplen jag hade i ryggsäcken. Mamman storgrät fortfarande och jag använde de 3 turkiska orden jag kunde och skällde ut poliserna, sa att kvinnan tillhörde vår grupp, ja, vad gör man inte...
Fortsatte sedan till Ercan, den gamla och väldigt illegala militärflygplatsen på Norra Cypern. Där håvades vi in av vännen Erkan Kilim från hotellet. For med buss till Hotell Sempati 1,5 mil väster om Girne. För mig är detta nästan ett lyxhotell, fräscht, snyggt och fina rum. Havet alldeles nära.
För denna kille är ingenting omöjligt! Hans valspråk är - "OK! No problem ..."
DAG 2
Mjukstart första dagen med sen frukost och en vidunderlig buffé. Som vanligt var kaffet odrickbart, men efter ett städat utbrott fick jag fri tillgång till neskaffe för hur ska man annars vakna? Vi for med buss till naturreservatet Kalkanli där de berömda olivträden sägs vara över 1000 år gamla. I november skördas oliverna och vi gick förbi ett par familjer som höll på att skaka ned sina oliver på stora nät på marken. Ett kraftigt fruntimmer var mer radikal – hon hade brutit av stora grenar och rev av oliverna sittande på marken... Jag försökte bräcka Erkan genom att berätta att det på Kreta finns ett olivträd, daterat till 800 f Kr.
Korucam - Kormakiti
Vi fortsatte därefter till Kormakiti, maroniternas hembygd på öns yttersta nordvästkust. Maroniterna är ett minoritetsfolk av arabiskt ursprung, men deras religion är romersk-katolsk. Efter Turkiets invasion 1974 tvingades de flesta att lämna sina hem i norr och många lever idag i städer på södra Cypern där maroniternas traditioner och språk successivt försvinner. Endast Kormakiti lever ännu, men befolkas mest av äldre. Invånarna i denna by kom för hundra år sedan från en by i Syrien utanför Damaskus redan på 900-talet, säger de själva idag.
Maroniterna i Kormakiti använder ännu ungefär samma arameiska som talades i Palestina för omkring 2000 år sedan. Före 1974 bodde 1600 maroniter i byn och idag finns här endast 140. I centrum av byn finns den stora vita kyrkan med en annorlunda utsmyckning. I stället för krucifix vid altaret tronar en stor staty av S:t Göran, men utan drake. Utanför kyrkan står en stor marmorstaty av Josef som äras eftersom han var far till Jesus.
Ser väl from ut...
Efter vandringen väntade en sagolik lunch på hotellet och höjdpunkten var då Husfar Kilim bakade bröd som gräddades i en gammal kupolugn. I brödet stoppades oliver, sesam, olja mm och vi åt och åt...
Eftermiddagen var ledig och många promenerade längs stranden och rapporterade sedan förtjust att det sett ett helt stim med delfiner!!
DAG 3
Skattesmitarnas helgon
Nu skulle vi besöka helgonet Agios Mamas i hans kyrka iGüzelyürt – Morfou samt även besöka det egendomliga museet, inrymt i det gamla biskopspalatset och mindre märkvärdigt än sitt rykte. I bottenvåningen finns ett sorts naturaliekabinett med mineraler, uppstoppade däggdjur, fåglar och fiskar. På övervåningen ser vi keramik från utgrävningar i Toumba Tou Skourou i närheten av Morfou, där arkeologerna i början av 1970-talet grävde ut delar av en stad från sen bronsålder. Föremålen är av betydande kvalité, men är dåligt utställda och utan information. Ett uppseeväckande föremål är en liten marmorstaty av en kvinna med ett märkligt utseende från 100-talet e Kr. Hennes ansikte är skulpterat i svart marmor och hennes överkropp av vit marmor är täckt av 36 skulpterade ägg – eller bröst?
Mötet med helgonet Ajios Mamas i kyrkan intill blir däremot en upplevelse. Under 1100-talet levde här den fattige eremiten Ajios Mamas. Han vägrade betala skatt och myndigheterna sände ut trupper för att hämta honom till staden. På vägen dit mötte sällskapet ett lejon som höll på att döda ett lamm. Eremiten räddade lammet, satte sig på lejonet och red till staden. De bysantinska skatteindrivarna blev så imponerade av detta att de lät Mamas slippa betala skatt. Sedan dess har han varit alla skattesmitares eget helgon. Det omtyckta helgonet Mamas har 14 kyrkor på Cypern, fördelade över hela ön trots att skatterna inte är särskilt höga. Helgonets marmorgrav har klarat sig och består av en sarkofag med två hål som utsöndrar väldoftande balsam, ett välrenommerat botemedel mot ögon- och öronsjukdomar.
Soli
På väg upp mot den romerska teatern på sluttningen i Soli, passerar man en väldig kristen basilika från 300-talet. Den äldsta basilikan i Soli var 200 meter lång och är en av de äldsta och största på Cypern. Nu återstår endast delar av väggarna och liggande kolonner som vräkts omkull av en jordbävning.
Svanmosaik, Basilikan i Soli. 400-tal e Kr
Golvet var täckt av mosaiker med fåglar, fiskar blommor och geometriska mönster. Den stora basilikan förstördes under 600-talet och en mindre kyrka byggdes upp under 1100-talet som idag ligger på en högre golvnivå än den äldre basilikan.
Teatern i Soli började grävas ut redan 1927 av den Svenska Cypernexpeditionen. Den romerska teatern är i gott skick och helt restaurerad. Dess åskådarrum är inbyggt i norra delen av en kulle med storslagen utsikt mot havet. Den teater vi ser idag uppfördes omkring 200 e Kr och hade plats för 4000 åskådare. Scenbyggnaden var i två våningar, men idag återstår bara de stora kalkstensblock som utgjorde fundamentet. Kvar finns även det halvrunda åskådarrummet, uthugget i klippan. Idag finns inga ursprungliga sittplatser kvar – varenda sten, som fordom utgjort sittplatser, hämtades av britterna till bygget av Suezkanalen under 1800-talet.
Soli som var en av de mäktigaste stadsstaterna på Cypern f o m sent 500-tal f Kr. Arıf visade oss även den nedre delen av staden som legat på terrasser närmare havet.
Lunch avåts i byn Karavostassi på en fantastisk fiskrestaurang. I hamnen ligger ännu ett s k paternoster-verk som lastat väntande fartyg fulla med kopparmalm från Skouriotissa och Mavrovouni. Det hade tillhört ett amerikanskt gruvbolag, Cyprus Mine Corporation, som upphörde med sin verksamhet 1974.
Vouní
Monumental trappa vid centralgården
Till berget Vouní styrde vi efter lunch. Vägen dit är ännu ganska svindlande och jag tänkte på Volvon Jacob som stånkat sig uppför berget för nästan 100 år sedan. Och hur svenskarna släpat dit skottkärror, spadar, tält, proviant …
Det monumentala kungapalatset i Vouní på nordvästra Cypern är den mest imponerande arkitektoniska anläggningen som utgrävdes av Den Svenska Expeditionen. Palatset var stadens centrum och hade ett magnifikt läge på en borgklippa 270 meter över havet, vars sidor stupar brant ned i havet. Palatset bestod av flera rum grupperade kring en öppen centralgård. Man kan ännu se håligheterna i marken efter vinamforor som förvarats i västra magasinen. Vatten- och avloppsledningarna var fullt synliga och de 2 stora cisternerna finns ännu kvar.
Palatskapellet i norr låg på en oväntat mkt lägre nivå än palatset och Athenatemplet ligger som väntat på klippans högsta punkt.
Bastun är flera hundra år äldre än liknande anläggningar i Grekland och Rom. Bastun eller "svettkammaren” bestod av en värmekammare (sudatorium) med ihåliga väggar vilka hettades upp av små underliggande eldrum.
Det finns inga källor eller färskvatten på Vouní, men på den stora palatsgårdens mitt fanns det en stor cistern där regnvatten från taken kunde samlas upp. Palatset byggdes så småningom ut och fick fler toaletter, ett varmbad med bastu samt förrådsrum grupperade kring ännu en gård.
Utsikten från palatset är hänförande och en bit ute i havet ligger Petra tou Limniti, en liten klippö där de svenska arkeologerna sina äldsta fynd. Under två veckor sommaren 1929 undersöktes hyddor från fyra olika perioder under äldre neolitisk tid.
DAG 4
Nu var det dags för Den Stora Utflykten till Karpaşa – Karpassos, öns yttersta spets i öster. Längs vägen ser man gräsliga monument av sten som markerar platsen där turkiska soldater landsteg 20 juli 1974. Längre fram såg vi ett sorts friluftsmuseum med uttjänta turkiska stridsvagnar och det är mkt obehagligt. Arma turkcyprioter som måste leva med detta dagligen.
Vi rastade i byn Dipkarpaz - Rizokarpassos, en ovanlig by där ännu grek- och turkcyprioter lever samman och där man kan välja mellan ett grekcypriotiskt och ett turkcypriotiskt kafé. Jag brukar välja det grekcyp kaféet eftersom jag vill prata med folk. De berättar att alla unga har flyttat eftersom arbetslösheten är så stor. Här finns inga jobb åt någon, inte heller för de många bosättare som finns här. Den stora vita kyrkan i byn flankeras av en moské och båda används flitigt.
Bussen tog oss vidare till ett avlägset ställe där vår vandring började. Här hade den antika staden Urania legat och sedan den bysantinska Aphendrika. Vi gick runt de tre vackra kyrkoruinerna tillägnade Agios Georgios, Panagia Chrysiotissa (500-tal) och Panagia Asomatos. Därefter vidtog en vandring på mjuka stigar samt en vidunderligt vacker vandring längs havet, med egendomliga skulpturer i sandsten, formade av havet.
Nu var vi alla vansinnigt hungriga och gnällde på Arif som lovade att bakom nästa kurva skulle det bli mat... Efter väldigt många kurvor så såg vi dem; Erkan, hans pappa och en släkting som grillade vår lunch. Grillad kyckling och biff, sallad, grillad halloumi mm. Nu kunde vi inte förflytta oss men det behövde vi inte heller. Serhan väntade med bussen och vi for till Golden Sand Beach med dess oändliga vita sandstrand.
Vi hann precis besöka apostolos Andreas i hans kloster nästan ända ute på udden. Det nuvarande klostret är uppfört på 1800-talet och är varken särskilt vackert eller gammalt. Alldeles under klostret ligger ett litet kapell från 1400-talet i en grotta, som uppfördes över den källa som Aposteln Andreas slog fram ur klippan för 2000 år sedan.
Omgivningen kring den helige Andreas är ganska stökig, men utsikten från klostrets högsta punkt gör besökaren andlös.
Denna gång var utbudet av åsnor väldigt magert; de brukar annars komma galopperande när de hör en buss. Vi fick i stället söka upp dem och blockerade vägen när alla åsnorna kom och ville ha godis. Några hade köpt morötter och jag hade stulit bröd från lunchen. Som vanligt började de bråka om maten och jag fick jaga dem som inte vågade sig fram.
Sydväst om klostret finner man den berömda Turtle Beach (Sköldpaddornas Strand), en helt orörd sandstrand där stora havssköldpaddor häckar och lägger sina ägg under ett par sommarmånader. Ända fram till 1985 var halvön avspärrat militärt område och är därför helt orörd av turismen.
Karpaz Arch Houses hette vårt hotell utanför byn Dipkarpaz (Rizokarpasso) och består av äldre, restaurerade stenhus med vackra valv och stora träbjälkar i de stora rummen. Inredningen var väldigt enkel, men rent och snyggt och nya badrum. Uråldriga stora järnsängar med traditionella lakan och filtar. Jag tog en promenad i en väldigt dyster omgivning. Här bor mest fattiga bosättare i en eländig miljö; skräpigt och vanskött.
Middagen på kvällen var fantastisk och avåts i restaurangen Manolyam som oxå verkade uråldrig.
DAG 5
Den helige Barnabas - Salamis - Famagusta (Gazimağusa
Frukosten var som vanligt härlig i denna by; vacker miljö, jasmindoft och ljummen vind. På avstånd hörde vi ett gäng kalkoner som grälade.
Nu lämnade vi det vackra Karpaz och styrde söderut mot Salamis.
Någon kilometer nordväst om Salamis finns ett litet kloster tillägnat Cyperns egen apostel S:t Barnabas. Det grundades i slutet av 400-talet. I de forna klostercellerna finns nu ett arkeologiskt museum, föredömligt pedagogiskt och med vackra och intressanta fynd. Den kyrka vi ser idag uppfördes under 1700-talet och förefaller välskött. Klostergården är fridfull och vacker, med stora hibiskusträd fulla av röda blommor.
Utanför klostret ligger den helige Barnabas själv och låter sig nådigt besökas i sin mörka och fuktiga krypta där han är begravd. Även i detta kloster finns ett litet kafé där man kan vila sig. Inte minst viktigt var oxå rena och fina toiletter, bättre än dem i Salamis.
Den romerska staden Salamis är spektakulär genom sina stora anläggningar, romerska statyer och smäckra marmorkolonner mot en fond av det blå havet. Utgrävningsområdet är gigantiskt och endast en bråkdel är synligt ovan jord för besökaren. Salamis’ centrum låg i dess norra del under romersk tid och det är där rundvandringen börjar. De offentliga baden ligger intill gymnasiet och var bokstavligen översållade av marmorskulpturer.
Den badlystne besökaren i romersk tid passerade först två exklusiva åttkantiga bassänger med kallt vatten, s.k. frigidarier. Oerhört intressant är en anläggning som transporterade mycket het luft från två ugnar på 2,5 meters djup under golvet i sudatorium, som bastun kallas på latin.
Vi hittade oxå fragment av 2 romerska fresker som bevarats eftersom de befinner sig i en liten alkov flera meter över marken. Och där har de suttit i 2000 år...
Mest intressant är de oerhört välbevarade hypokausterna invid de romerska baden. Den omfångsrika toiletten med 44 platser och ett sinnrikt spolsystem är också imponerande..
Teatern strax intill är gigantisk och används ännu till föreställningar.
Nu var det äntligen lunchdax på en taverna alldeles vid havet. Vi fick gudomlig och färsk fisk, fräscht, gott, överdådigt.
Dagens sista upplevelse var Medelhavets pärla – Famagusta (Gazimağusa). I Famagustas gamla stadsdel, ofta kallad Old City, finns byggnader från medeltid, venetiansk och osmansk tid. Runt staden löper en kraftig stadsmur, ursprungligen uppförd av frankerna under 1300-talet.
Stadsmuren påminner om en jättelik rektangel med fjorton mäktiga bastioner vilka ännu har kvar sina italienska namn. Denna gång hamnade vi rätt vid Land Gate, som turkcyp kallar för Akkule. Där klättrade vi upp längs en kanonramp och kunde beundra de fantastiska bastionerna från 1500-talet och den vackra Old City innanför murarna.
Härifrån ser man ut över den stora moskén Lala Mustafa Pasha, ruiner av grekisk-ortodoxa kyrkor, det stora hamnområdet och det vidsträckta Medelhavet. Söderut och utanför stadsmuren skymtar rader av tomma hotell vid den långa sandstranden. De ligger i det stängda området Varosha, Famagustas f d moderna stadsdel där en majoritet av grekcyprioter bodde före 1974.
Vi klättrade ned igen och fortsatte i Old City med byggnader från medeltid och venetiansk tid. Stadsmuren från 1500-talet med bastioner och tjocka murar, delar av ätten Lusignans vackra palats i gotisk stil samt mängder av kyrkoruiner från korsriddarnas tid, mestadels i gotisk stil.
S:t George of the Greeks
Ungefär nordost om Lala Mustafa pasha-moskén ligger de s.k. Twin Churches eller Tvillingkyrkorna, uppförda under 1300-talet för Tempelriddarna och Johanniterna som också kallades Hospitaliterna. Kyrkorna är relativt nyrestaurerade. På ruiner och murar kan vi ännu studera uthuggna vapensköldar från olika perioder och adliga ätter. Markuslejonet i helfigur vaktar här och var längs murarna, venetianarnas mest kända varumärke. Kanonkulor av järn och kastkulor av sten ligger kvar i Famagustas äldre stadsdelar.
Vi stannade vid den stora katedralen – sedan 1571 Lala Mustafa Pasha-moskén (Saint Nicholas's Cathedral). En av de vackraste gotiska byggnaderna i hela Medelhavsområdet som anses likna den stora katedralen i franska Reims. Byggnaden invigdes i början av 1300-talet men stod nog inte helt klar förrän på 1400-talet.
Nu hade vi ett par timmars frigång innan bussen skulle avgå mot hotellet. Vi gick runt bland alla vackra byggnader, handlade och smälte intryck. Jag hade beställning på sesamgodis, men handlade I stället svartpeppar och saffran. Jag hade redan köpt flera kilo hemlagad loukoum och nötgodis, pastelli, utanför Barnabas-klostret, kändes tryggare då det ju automatiskt blev välsignat. Dessutom var det hemlagat och såldes I lös vikt = billigare. Handlade av några unga turkcyp som kunde bra grekiska, men med stark cypriotisk dialekt så det var svårt att förstå. Mötte oxå en hel busslast med tanter från Pafos som var ganska oförskämda. De åt en massa utan att betala, grälade om priset och skrek som grekiska tanter ofta gör.
Vår mötesplats var ett kak-palats nära stadsmuren och de flesta satte sig där. Catharina ville se mer och vi gick tillbaka till Lala Mustafa Pasha-moskén och besökte fler kyrkor och ett litet hamam. När vi alla samlades vid bussen insåg vi att en av damerna saknades. Arif och jag sprang runt I en halvtimme och skrek. Till slut hittade jag henne och vi kunde åka hem, puh!
Till sist fick vi en extra rundtur längs den sorgliga gränsen mot buffertzonen, otillgänglig för för alla utom turkisk militär. Arif berättade om den döda stadsdelen Marash-Varosha övergiven av grekcyp i augusti 1974.
Ockuperad kyrka
Granathål, kulhål, trasiga fönster, spår av eld. Hotellen är utbrända, bombade kolosser.
DAG 6
Lapta Belediyesi
Morgonen inleddes med en rundvandring i byn Lapta med vackra hus, frodiga trädgårdar och med Kyreniabergen i fonden. På våren forsar vattnet fram men nu var det torrt i kanalerna. Vandringen gick uppför branta vägar och trappor, man undrar hur pensionärerna klarar detta? Efter ett par timmar hämtade bussen oss och vi for in till
Lefkoşa. På vägen dit stannade vi för lunch hos Erkans morbror som kom med det mesta. När vi äntligen trodde det var slut så kom de med huvvudrätten. Nu var jag rejält trött på kyckling så jag satsade på fylld aubergine. Efter nån timme var vi så dästa att vi knappt kunde baxa oss upp i bussen.
Nu skulle vi äntligen få se huvudstaden med sina underbara kyrkor, moskéer, museer, basarer mm.
Vi började med Büyük Han som nu är vackert restaurerat med pengar från FN, i likhet med många andra projekt i Lefkosias gamla stadsdelar på bägge sidor om gränsen. Ett Han kallades också karavanserai och fungerade som ”karavanhotell” för de köpmän som samlades i Lefkosia. Innanför hotellets murar kunde de lagra och sälja sina varor i säkerhet.
Alla ville ha kaffe efter lunchen och vi parkerade oss under en arkad. Vi hade nån timme på oss att handla och det gjorde vi. Jag hade lyckats få flera damer intresserade av armband med glaspärlor som skyddar mot det onda ögat och vi sprang runt för att hitta det snyggaste. Birgitta lärde mig att man kan ha massor av armband på samma gång och till slut rasslade det rejält om oss; vi hade roligt.
I närheten ligger den vackra Selimyie- eller Selim-moskén som under medeltiden var den romersk-katolska katedralen S:a Sofia. Den katolska katedralen byggdes under 1200- och 1300-talen av franska arkitekter och hantverkare. Moskén eller katedralen är den största kyrkobyggnaden på hela Cypern och stilen är fransk höggotik. En monumental entré kröns av ett fönster som inramas av ett magnifikt spröjsverk. Ingången flankeras av två minareter, tidigare två stora klocktorn vilka inte hunnit bli färdiga innan osmanerna kom dit. Selim- eller Selimyie-moskén fick sitt namn efter Selim II som var sultan i det Osmanska riket då Cypern erövrades 1571. Den är idag norra Cyperns viktigaste moské där alla stora högtider firas.
Vi vandrade oxå runt i den gamla stadsdelen Arabahmet Mahallesi där armenierna bodde fram till 1964 då de jagades bort av turkarna. Marte visade den vackra moskén, en av de få som inte är en ombyggd katolsk kyrka.
Därefter fick alla frigång och besökte basarer och saluhall. Det var slutet av säsongen och alla affärer hade rea; många fyndade.
Sista anhalten var i Lefkoşa var Rocca Bastionen, den elfte och den enda som befinner sig i buffertzonen. Den venetianska muren kring den medeltida stadskärnan är cirkelrund och fem bastioner ligger på vardera sidan. Den skabbiga parken ovanpå bastionen är ganska dyster och bevakas förstås av militär. Men det är märkligt att befinna sig på turkisk mark och kunna blicka ned på den europeiska, grek-cypriotiska. Härifrån kunde vi oxå se Ledra Palace med spår av krigen; hål och kratrar efter granater och skjutvapen. Alla var intresserade av den politiska situationen och vi hade långa diskussioner där jag berättade det jag visste.
DAG 7
Hilarion
S:t Hilarion är en av de mytiska och svåråtkomliga ”riddarborgarna” i bergen och befinner sig ett par kilometer sydväst om Kyrenia. Borgen har fått sitt namn av en eremit som troligen flydde hit på 600-talet undan araberna i Jerusalem. Här bodde Hilarion i en grotta i berget, där långt senare ett kloster och en kyrka uppfördes av bysantinarna över eremitens grav.
Vi kan fortfarande se större delen av muren kring borgen, huvudentrén, porthuset i mittsektionen och det lilla kapellet. På 1200-talet byggdes klostret om till ett befäst sommarställe för den frankiska kungafamiljen.
Kapellet från 900-talet
Borgen är fördelad på tre separata etager och vi undrar hur de kunde bygga på dessa hissnande höjder och branta bergväggar. Varje avdelning hade förråd och vattencisterner, livsviktiga för de boende under de många och långa belägringarna under medeltiden.
Bellapais/Beylerbeyi
Ett par kilometer söder om Kyrenia ligger byn Bellapais (Bellabayis, Beylerbeyi ) och det gotiska klostret med samma namn. Hela anläggningen är vacker som en hägring. Arkader med kryssvalv och högresta blågröna cypresser, inramade av en trädgård med kaskader av blommor. I fonden de blåvioletta Kyreniabergen.
Klostret är anlagt på sluttningen av Kyreniabergen och byggnadens norra sida utgöres av en 30 meter hög klippa. En stor del av de byggnader besökaren ser idag uppfördes på 1200-talet. Äldst är klosterkyrkan belägen strax till höger om ingången. Pelargången och refektoriet (matsalen) i norr byggdes något senare, under 1300-talet.
Innan munkarna gick in till sin måltid tvättade de händerna i den stora romerska sarkofagen från 100-talet e Kr.
Det stora refektoriet eller matsalen fungerar nu som konferenslokal och är full av moderna möbler. Efter denna genomgång parkerade vi oss på ett stort kafé före avfärd.
Girne- Kyrenia
Staden Girne på Cyperns norra kust är känd för den vackra och skyddade hamnen, den enorma och välbevarade befästningen samt en stor befolkning av övervintrade brittiska pensionärer. Borgen byggdes redan under den bysantinska tiden men förstärktes senare under 1100-tal och 1500-tal
Venetianarna byggde en kraftig mur omkring den befintliga medeltida muren. Strax innanför entrén ligger ett bysantinskt kapell från 1100-talet, S:t Georgskapellet, som hamnade innanför den kraftiga venetianska muren från 1500-talet. Kapellet är fyrkantigt med en kupol och fyra marmorpelare. Kyrkorummet är väldigt litet men oerhört stämningsfullt med det sparsamma ljuset som silar in och belyser de gyllengula väggarna i kalksten.
I en del av de mörka valven under jord i själva borgen försmäktade olyckliga fångar, bl a Tempelriddare under venetiansk tid. Även britterna använde dessa fängelsehålor, där de låste in grekcypriotiska frihetskämpar och EOKA-terrorister under 1950-talet.
Det berömda Kyrenia-skeppet från ca 300 f Kr är monterat i ett klimatiserat rum och kan beskådas endast uppifrån. Det var litet men väldigt välbevarat. I ett par rum intill hade man gjort väldigt pedagogiska utställningar med fynden, en rekonstruktion av skeppets inre med vinamforor samt några väldigt fula målningar med miljöbilder. I en monter ligger några av de 9000 mandlar som fanns på skeppet. Analyser av dem gav oxå dateringen av skeppet. Kvarnstenar från Kos och en mängd hellenistisk keramik fanns oxå på skeppet
Hemresan via Istanbul förlöpte utan problem och vi landade i ett gråkallt Stockholm efter en underbar och minnesrik resa.
Jo, ett problem återstod … jag hade klämt i mig dubbla efterrätter varje kväll och effekten blev katastrofal, hur bli av med detta?!
