Folkmord under FN:s beskydd?
Willy Lindh, Edere Förlag 2014
Det är inte bara Andra världskrigets folkmord på Europas judar som vi minns i år…
Den 8 augusti 1964 – 2014
Varje år sedan 1974 samlas många tusen människor i den lilla byn Erenköy/Kokkina på den cypriotiska nordkusten. Byn är turkcypriotisk och hör till Norra Cypern (TRNC), men ligger i dag helt isolerad på grekcypriotiskt område - ca 10 km från den turkcypriotiska gränsen. För att komma dit måste man alltså passera genom grekcypriotiskt område och eskorteras av FN.
Vilka är de som samlas där varje år den 8 augusti?
Det är de överlevande turkcypriotiska byborna, som tidigare bott i området, deras släktingar och vänner. Det är åtskilliga av de studenter som kämpade i försvaret av byarna i området, samt sist men inte minst släkt och vänner till de som stupade under kampen för att förhindra den etniska rensning som turkcyprioterna var utsatta för. Representanter för Norra Cyperns regering och försvar deltar också i de ceremonier som genomförs.
Inom det lilla området, som bara är ett par kvadratkilometer stort, finns ett fåtal ruiner av hus kvar, en f.d. moské - återuppbyggd och ombyggd till muséum, samt den begravningsplats där de flesta som stupade under augustistriderna är begravda. Vid begravningsplatsen hålls sedan ett antal minnestal över de stupade, musikkåren spelar, salut skjuts och därefter läggs blommor på gravarna.
Efter de officiella ceremonierna finns möjlighet att ströva runt inom enklaven, studera rester av de gamla befästningarna och grottorna där de hundratals civila tog skydd under artilleribeskjutningen. Fältmässig utspisning avslutar en synnerligen intressant dag, innan det är dags att ansluta sig till den långa karavan av bussar som tar oss tillbaka till turkcypriotiskt territorium.
Vad var det som hände sommaren 1964?
Erenköy/Kokkina, jämte fyra små byar nära kusten, var den enda plats på hela Cypern som hade kontakt med havet och omvärlden, d v s Turkiet. Området, liksom alla städer och byar med turkcypriotisk befolkning, var helt isolerade och kunde bara nås med FN eskort. All handel, mattransporter, skörd av fält, sjuktransporter etc. var endast möjlig när FN förband fanns tillgängliga. Alla vägar, hamnar, flygfält el- och vattenförsörjning och liknande var helt i grekcyprioternas händer. Under försommaren hade turkiska fiskebåtar och andra farkoster transporterat in vapen till turkcyprioternas försvar och detta var naturligtvis en nagel i ögat på regeringen under ärkebiskopen Makarios, den regering som FN gett rätten att styra landet, utan att turkcyprioterna skulle kunna medverka eller göra sina röster hörda.
Nationalgardet (NG) under general Grivas hade en styrka på ca 25 000 man och den förstärktes under försommaren med reguljära trupper från ”moderlandet” Grekland. Under juli och i början av augusti drogs stora delar av dessa förband samman runt Erenköy/Kokkina med uppgift att utplåna detta enda andningshål som turkcyprioterna hade.
Styrkeförhållandena var minst sagt ojämna - på den grekisk/grekcypriotisk sidan fanns en styrka vars storlek uppskattas till allting från 7 000 till 14 000 man, utrustade med artilleri, tunga granatkastare, rekylfria kanoner, pansarbilar och dessutom ett antal kanonbåtar. Motståndaren förfogade över en frivilligstyrka bestående av drygt 500 studenter, de flesta med bara ett fåtal veckors militär utbildning. Till detta kom alla byinvånare i vapenför ålder (15-75). Uppskattningsvis högst 500-600 personer. Deras vapenutrustning var minst sagt brokig, allt från enkla gevär av Mauser typ, k-pistar, ett begränsat antal kulsprutegevär och kulsprutor. Ett antal rekylfria vapen, ”Bazookas”, samt en begränsad mängd 81 mm granatkastare. Eldledningsutrustning saknades så gott som helt.
Under första veckan i augusti 1964 skedde de första anfallen mot området och snabbt förlorade man fyra av de fem byarna. På morgonen den 8 augusti satte grek/grekcypriotiska sidan in sitt slutanfall för att ge Erenköy/Kokkina dödsstöten. Turkiet hade under de senaste dagarna upprepade gånger varnat greksidan för att fortsätta anfallet, men dessa varningar togs inte på allvar. I elfte timmen, sent på eftermiddagen, när alla förväntade sig att byn skulle falla, satte Turkiet slutligen in sitt flyg, bombade ut ett antal grekiska positioner, anföll truppsamlingar på uppmarschvägarna och fick slutligen den grek-/grekcypriotiska sidan att avbryta anfallet efter relativt stora personal- och materielförluster.
Efter detta gick luften ur Nationalgardet och dess grekiska allierade och inga fler anfall genomfördes under lång tid. Man nöjde sig med att fortsätta blockaden mot Erenköy/Kokkina, liksom mot alla andra turkcypriotiska områden. Det är dessa dramatiska händelser som utspelade sig den 8 augusti 1964 och som man nu samlas för att minnas och hedra de som gav sina liv eller fick livslånga skador.
Är ni intresserade av att delta i resan till Erenköy/Kokkina i år är ni välkomna att ta kontakt med Willy Lindh före den 15 juni 2014. Transport och utspisning är kostnadsfritt. Observera att denna minneshögtid och resa endast genomförs den 8 augusti - press och enskilda kan inte ta sig dit på egen hand utan speciellt tillstånd och eskort av FN.
Vill man besöka platsen under andra tidpunkter på året krävs som sagt speciellt tillstånd och eskort av FN. Om så skulle vara fallet kan Willy Lindh även hjälpa till med tillstånd och eskort.
Med anledning av att det i år är 50 år sedan…
… allt det här hände har Willy Lindh, som 1964 var FN officer på Cypern med förläggning i Erenköy/Kokkina området, utkommit med sin bok ”Folkmord under FN:s beskydd?”. Där berättar han om sin tid på Cypern och om varför han sedermera fick sitta i svenskt fängelse för vapensmuggling med stora rubriker i svensk press som följd. Boken ges ut av Edere Förlag AB. Mer information om hans bok finns på förlagets hemsida, www.edere.info/forfattare/ och www.edere.info/press/
För mer information eller recensionsexemplar av Willys bok hör av er till Pia E. Stengard, Edere Förlag. Tel: 0738-288 336 eller via mail till pia@edere.info
Kontaktuppgifter
Författare
Willy Lindh
Mobil: +90 (542) 859 29 54
e-post: wilencotour@hotmail.com
Edere Förlag AB
Tel: 0738-288 336
e-post: info@edere.info
Hemsida: www.edere.info