Ett säkrare Cypern är också bra för Europa

Artikel 1997 för Globus


Utredningen ”Större EU - säkrare Europa” presenterades i veckan av f d kabinettssekreterare Sverker Åström, som bl a menar att inte bara Sverige utan hela Europas säkerhet ökar om Unionen utvidgas till att omfatta de aktuella kandidatländerna. Denna säkerhetspolitiska aspekt har sedan länge varit klar för Cypern som sedan 1990 ansöker om medlemsskap i EU.

Sedan Turkiet invaderade Cypern 1974 har ön varit ett av de mest militariserade områdena i världen. Nikosia är den enda delade huvudstaden i Europa. Fortfarande hävdar Turkiet att invasionen var nödvändig för att skydda turkcyprioterna, men dessa har nu emigrerat i så stort antal att detta "skydd" är en uppenbar förevändning.

Turkiets 30 000 soldater och 300 tanks på Cyperns ockuperade del utgör ett ständigt hot för den grekcypriotiska delen som endast kan prestera en bråkdel av denna styrka. Turkiskt flyg kan landa på Cypern inom tre minuter. Cypern aviserade nyligen inköp av ryska luftvärnsmissiler för att kunna försvara sig mot stormakten Turkiet, som nu hotar med militära åtgärder om den cypriotiska regeringen i Nikosia låter installera dessa på Cypern. Turkiet menar sig vara hotat trots att sydsidan endast förfogar över en armé med 10 000 man, saknar flygvapen och flotta.

Cyprioterna själva menar att deras enda räddning består i att de upptas som fullvärdiga medlemmar i EU. Ön skulle då kunna förvänta sig ett stöd från övriga medlemsländer om Turkiet gör allvar av sina  återkommande hotelser att lägga under sig hela ön.

I den svåra situation som rått på ön sedan 23 år har Cypern  byggt upp ekonomin på ett häpnadsväckande effektivt sätt och ön är ett av de få länder som uppfyller konvergensavtalet inför en anslutning till EMU. En bedrift, med tanke på att en alltför stor del av budgeten måste gå till försvaret. Cypern borde alltså vara den idealiska medlemmen med sitt relativa välstånd, sin blomstrande ekonomi och en arbetslöshet på endast 2,6%.

Man kan ha invändningar mot att Cypern är alltför beroende av turism -  hela 21% av BNP utgöres inkomster från turismen (år 1995 besöktes ön av 2 200 000 turister).  Endast 4,9%av BNP kommer från jordbruket, vilket kanske kan förklaras med att de bördigaste jordbruksområdena i norr ännu står under turkisk ockupation. Många ägnar sig även åt deltidsjordbruk. Cyprioterna slipper moms på mat, barnkläder, hälsovård mm och där momsen finns är den endast 8%. Förmögenhetsskatten är låg.  På den fria delen av ön lever 645 000 grekcyprioter, inklusive alla gästarbetare från bl a sydostasien och öststaterna vilka utgör 10% av befolkningen. Man har även med framgång arbetat för låg kriminalitet och hög personlig säkerhet. En ironisk detalj är att det grekcypriotiska Cypern försörjer hela den ockuperade zonen med elektricitet utan att denna betalar ett enda öre.
(Uppgifter från en intervju med ansvarig politiker på Cyperns Finansdepartement i december 1996.)
Ekonomin ser helt annorlunda ut på den norra ockuperade delen av Cypern. Där råder en annan atmosfär präglad av relativ fattigdom och isolering. Medelinkomsten per innevånare är mångdubbelt lägre än i söder. Andra länders blockad av norra Cypern har förstås betytt en del, men  kan inte ha varit avgörande för ekonomin. Turkiet övertog den bördigaste och mest blomstrande delen av ön med citrusodlingar, hamnar och befintliga turistorter. Tyvärr kunde de ej förvalta det rika arv de med våld lade under sig. Det senaste är att makthavarna i norr planerar att anlägga kasinon för att bättra på ekonomin.

Den betydligt sämre ekonomiska situationen kan vara en av anledningarna till att ca 40 000 turkcyprioter utvandrat till andra länder. Enligt turkcypriotiska källor bor 180 000 människor på norra delen av ön och av dem är endast 90 000 turkcyprioter. Resten är bosättare från Turkiet. Varför de utvandrat beror säkert på svårigheter att få vettiga inkomster, men även på det faktum att de enligt dem själva inte längre känner sig hemma på norra Cypern. Många invandrare från Turkiet med ett för turkcyprioterna annorlunda språk och livsstil och den fysiskt påtagliga närvaron av de 30 000 turkiska soldaterna betyder naturligtvis mycket.

Republiken Cypern önskar en federation med lika rättigheter för båda folken samt fler garantimakter än Grekland, Turkiet och Storbritannien. De båda senare är huvudaktörer i de problem som nu präglar området. Storbritannien har alltid varit en mästare i att utöva politik enligt regeln "Divide and Rule" (söndra och härska) och  besitter ännu stora landområden på södra delen av ön, där de har sina baser.
. Enligt grekcypriotiska bedömare fruktade västmakterna tidigare att Cypern skulle bli Medelhavets Kuba. Detta skulle vara en av orsakerna till att USA och Storbritannien uppmuntrade den turkiska invasionen av Cypern.
Alla politiska på Cypern partier vill ha självständighet och federation, utom ett litet parti på den extrema högerkanten som ännu vill enosis (förening) med Grekland.

Cypern har länge ansökt om inträde i Europeiska Unionen såsom en sista utväg att skapa säkerhet. De har hittills blivit nekade med motiveringen att konflikterna med Turkiet först måste upphöra. Ett nytt EU-land måste godkännas av övriga medlemsstater. Om Cypern stoppas kommer Grekland sannolikt att lägga in veto mot östutvidgningen. Om Cypern släpps in kommer Turkiet att protestera. Ett riktigt Moment 22..
Nikosia-regeringen har erbjudit turkcyprioterna plats i Cyperns delegation i EU-förhandlingarna, något som deras ledare Denktash avböjt. Detta kan ju bero på att det knappast är turkcyprioternas intressen han representerar.


Cypern är en liten ö med en numerärt fåtalig befolkning, men med ett strategiskt mycket viktigt läge i östra Medelhavet  mellan tre världsdelar. Det är oroväckande att  ekonomiska och militära hänsyn skall bestämma över Cyperns framtid.  Öns historia sträcker sig nästan 10 000 år tillbaka i tiden, men hotas nu av intressen vilka är betydligt mer kortsiktiga.


Marie-Louise Winbladh, intendent, Cypernsamlingarna i Stockholm

Green Line i Lefkosia