Den grekiska demokratin – ett brutalt klassamhälle

Dagens grekiska tragedi har en mycket lång historia i modern tid. Ekonomer, statsvetare, journalister m fl försöker analysera orsak och bakgrund till vad som händer. Siffror och statistik talar sitt tydliga språk.

Rasande demonstranter i Athen har anledning till sin frustration. Sedan decennier präglas det Grekiska samhället av fruktansvärda orättvisor. Osannolikt rika människor nolltaxerar; arbetare och illa betalda tjänstemän överlever knappt på sin lön. Sjuka och handikappade skulle nog ha det bättre i ett annat liv.

I världens äldsta ”demokrati” är det fullt möjligt att svälta ihjäl eller avlida i brist på läkarvård. Kan du inte betala är du värdelös.

Alla känner till att Grekland under en lång rad av år ljugit om sitt enorma budgetunderskott för att skaffa sig fördelar inom EU. Om detta har vi kunnat läsa i föregående artiklar på denna sida. Däremot är det osäkert om man kan ställa övriga Europa till svars inför Greklands situation idag. I ett land där korruption, lögner och mutor alltid varit en del av vardagen blir landets ekonomiska problem en naturlig konsekvens. Ligger felet hos grekerna själva, de har ju ändå röstat fram sina regeringar? Ja, i ett land med hög arbetslöshet är det kanske bekvämt att rösta på en korrupt politiker om du utlovas ett arbete eller andra förmåner. Om du röstar på fel parti är det ännu mer osannolikt att du får ett arbete. I decennier har människor varit utleda på odugliga politiker men inte vågat ta steget till ett alternativt parti. Att rösta på fel kandidat kan vara avgörande för individen och hans framtid.

Verkligheten är påtaglig för den som lever och arbetar i Grekland. I den heta sommaren på Kreta för ett par år sedan klagar min väninna; traktens goda apelsiner exporteras till Tyskland där de är billigare än på Kreta. Varje dag läser jag den pigga och arga lokaltidningen och den rasar. Vad ska pensionärer, handikappade och arbetslösa leva av? Priserna är högre än svenska, men här ska en pensionär leva på mindre än 5000:-/månad. Politikerna i EU skyller på de stigande oljepriserna, vilket tacksamt upprepas av grekiska högerpolitiker. Oppositionspartiet PASOK i sin tur skyller på högern. Men bensin använder ju även svenskar, och ännu betalar ingen 17 kr för en liter mjölk i Sverige.

Demonstrationer arrangeras men inget händer. Och varför skulle det göra det? Politiker har alltid varit ett högavlönat släkte och de åtnjuter mutor och andra ”gåvor”, precis som alla andra viktiga personer i samhället. Annars får den enskilde inget gjort.

Det finns ett vämjeligt system i Grekland som alla greker känner till och nästan alla avskyr. Det kallas fakellaki och betyder ”litet kuvert”. Detta innebär att sjuka människor måste betala redan välavlönade läkare för att överhuvudtaget bli undersökta. Människor berättar för mig om vilka förfärliga konsekvenser detta får. Många har avlidit, barn har fått skador för livet då deras anhöriga inte kunnat ”betala för sig”. Alla vet att läkare i Grekland har höga löner och deras bitterhet är därför ännu större.

Väninnan med apelsinerna berättar om sin svårt sjuka mor som ligger på sjukhus i Athen. Modern blev liggande i en korridor på det stora sjukhuset i en hel vecka utan mat och vård. Först då förstod min väninna att hon måste ge den ansvarige läkaren en liten gåva. Då hon lämnat ett litet kuvert, ett fakellaki med 3000 euro till honom, blev han plötsligt mer aktiv. Deras mamma fick bättre behandling och gjordes i ordning för operation. Alla som vill uppnå resultat och få en anständig behandling på ett offentligt sjukhus i Grekland måste lämna svarta pengar till sin läkare. Trots att dessa är anslutna till det grekiska socialförsäkringssystemet IKA och alltså redan har en bra lön. Enligt en viss ritual måste man lämna pengarna diskret till läkaren som först låtsas att han inget vill ha. Därefter stoppar läkaren undan fakellaki lite diskret och låtsas som inget hänt. Samma väninna hade själv legat på sjukhus föregående höst i Chania och betalat 1000 euro för att alls bli behandlad. De flesta patienter som inga pengar har får heller ingen vård.

En grekisk arbetare faller 11 meter från en byggnadsställning och överlever mot alla principer. Han ligger för döden i flera veckor, men klarar sig. Han är numera svårt handikappad men fick utkämpa fruktansvärda strider med socialförsäkringssystemet IKA för sin rätt till pension. Medellivslängden för en byggnadsarbetare på Kreta är ungefär 58 år. Eftersom arbetskraften är billig så väljer arbetsgivaren oftast att inte ombesörja åtgärder för säkerhet. Det går bra att muta rättsvårdande myndigheter som fäller en dom till arbetsgivarens fördel. Arbetaren som avlidit var slarvig och får skylla sig själv. Familjen står utan ersättning. Vår arbetare som föll 11 meter fick besök av IKA på sjukhuset då han låg i koma. Tjänstemännen från IKA återvände upprepade gånger för att tvinga mannen att skriva under på att han försökt begå självmord. Pensionen som den skadade mannen hade rätt till, hade tjänstemännen tänkt berika sig själva med.

Någon berättar om en präst som vill ha dubbelt betalt för ett dop han utfört. Präster i Grekland är inte särskilt undernärda, men visar sällan något intresse för dem som behöver hjälp. Självklart tar de betalt för extrauppdrag såsom dop och bröllop, trots att de redan fått betalt genom sin ordinarie lön.

Då jag diskuterar detta med grekerna här menar de att detta system är unikt och inte finns i övriga Europa.

Detta kan man skriva länge om, men eftersom de flesta greker själva saknar möjlighet att påverka så är det ganska poänglöst.

Ibland frågar jag mina vänner varför de röstat fram denna högerregering som ingen vill ha och som alla klagar på. ”Det är samma sak med Ny Demokrati och PASOK”, säger de. ”Båda vill bara ha pengar och makt, men ingen bryr sig om hur det går för landet.”  

Att rösta fram ett renodlat vänsterparti vågar ingen. Och det mest sympatiska alternativet, det ”ekologiska” Gröna Partiet får bara ströröster. Jag tycker mig märka att bitterheten mot regeringen och politikerna, framför allt de kommunala, är större nu än tidigare. 

Varje dag klagar kretensarna över en krympande turism och tomma hotell. Den underbara natur som ännu åtminstone fläckvis finns kvar och som grekerna fått alldeles gratis, håller sakta på att förstöras genom miljöförstöring och nonchalans. Turisterna tycker inte det är kul att bada i ett smutsigt hav eller att kliva över sopberg i städerna. Det är inte turisterna som fyller stränderna med plastpåsar, plastflaskor, kaffemuggar, glasspapper. Vi har lärt oss annorlunda. Ibland har havet en egendomlig gul hinna och det uppstår skum när vi simmar. Någon menar att det återigen skett ett illegalt utsläpp från en fabrik eller kanske hotell i närheten. Andra menar att utsläppen kommer direkt från toaletterna. En god vän berättar att det är enkelt att slippa betala för utsläpp och föroreningar. Det är gratis om man känner en kommunalpolitiker eller ansvarig polis. Vänner hjälper varandra; tjänster och gentjänster. Och vi andra som inte har bil simmar i ett hav med en egendomlig beläggning som ser ut som ett tjockt täcke av frömjöl, men sannolikt inte är det. Tur att det finns dusch på stranden.

Många turister är också ledsna över ett otrevligt bemötande som blir alltmer påtagligt, år efter år. Greken vill ha betalt, mycket betalt, om han ska bemöda sig om att vara vänlig mot främlingarna. Greken avskyr albaner och andra lägre stående raser som bulgarer och rumäner. En grek upplyste mig att ”albanerna är Europas cancer”. Intressant, men utan denna ”cancer” hade Grekland aldrig blivit klar med uppförande av stadion och andra nödvändiga byggnader inför OS 2004. Detta skedde på bekostnad av många albaners liv, men det nämnde aldrig dåvarande borgmästaren Dora Bakojiannis i sitt tal inför den överdådiga invigningen av OS. Fru Bakojannis var utrikesminister fram till 2009 och dotter till högerpolitikern Mitsotakis, djupt avskydd av de flesta här på Kreta. Han var nazistkollaboratör och lät bl a mörda anhöriga till en av mina vänner i Chania.

Grekland har politiker med ärofullt förflutet och viktiga kontakter.

Problemet med narkotika i Grekland, eller åtminstone på Kreta, är också allvarligt. Olika typer av hasch odlas, inte bara i de famösa trakterna av Anoyia och Zoniana, utan även på andra håll. I förrgår läste jag att man funnit odlingar i Souda, strax utanför Chania. Kriminella kretensare gör sig oerhörda förmögenheter på knarkhandel och blir därför livsfarliga då polisen blandar sig i. Mina bekanta menar dock att de stora pengarna hamnar hos politiker. Knarkodling och handel med narkotika skulle inte ha kunnat pågå ostört i flera år om inte politiker stödde detta. Särskilt hatar man här en kommunalpolitiker på högerkanten som blivit oerhört rik på knarkhandel. Kanske är det samma politiker som utreder behovet av fler poliser eftersom fler och fler skjuts ihjäl av vildsinta haschodlare. Bara i år har flera poliser skjutits och ligger svårt skadade på sjukhus.

Omkring första juli i gryningen år 2008 kastar någon en bomb i SYRISA:s partilokaler i Chaniá, och det blir förstås uppståndelse och kommentarer. Att alla partier, inklusive högerkrafterna, uttrycker sin vrede betyder förstås inte att de är oskyldiga. ”Det måste vara Ny Demokrati”, säger folk här. Men skulle de verkligen utföra en så uppenbart kriminell handling? Knappast. SYRISA är en vänsterkoalition som bildades då kommunistpartiet KKE splittrades för några år sedan. Samma morgon bombattentatet inträffade inleddes besöket av Alavános, SYRISA:s partiledare.

Kretensarna är upprörda, hur kan detta i deras lugna, fina stad där friden härskar och ingen gör något ont? Tro det.

För ett par veckor sedan berättar en skräckslagen nordisk väninna om en incident utanför den lägenhet där hon bor med sin grekiske man. Huset intill deras fungerar som pensionat och i ett av rummen bodde en herde under några dagar. Han medförde en liten flock getter på 5-6 djur som fick stanna i ”trädgården” utanför. Av hygieniska skäl är det förbjudet att hysa getter eller får så nära andra hotell, men vad gör man inte för pengar? Kanske ägaren till ”hotellet” känner polisen som därmed inte tycker att de ska ingripa. Då herden vaknar på morgonen finner han att getterna är delvis uppätna. Vittnen har sett en flock väldiga hundar som kastat sig över och dödat de arma djuren. Till efterrätt har de ätit upp en mindre hund, som tillhörde en närbelägen restaurang. Jag har själv sett denna flock med jättehundar som drivit omkring på stranden och ibland sovit under samma träd som jag. Men de har sett ganska snälla ut och två av dem har haft halsband. De flesta har inte sett undernärda ut. Men nu är människor rädda, tänk om jyckarna ger sig på små barn? Ingen kommer ens på tanken att ringa polisen; det är ändå ingen idé.

Livet på Kreta bjuder på ständiga överraskningar.

 

 

 

 

Marie-Louise Winbladh

Kattgränd 10

S–11825 Stockholm

 

marie-louise.winbladh@comhem.se

http://cypernochkreta.dinstudio.se