Den Svenska Cypernexpeditionen 1927-1931

 

 

Läs om de svenska arkeologerna i en ny bok!

An Archeological Adventure in Cyprus

The Swedish Cyprus Expedition 1927 - 1931. A story told with contemporary photographs and comments

Published in three languages: Turkish, English and Greek. Publisher: Galeri Kültür Kitabevi galerikultur@yahoo.com

 

 


 

Hur det började ...
I september 1927 avreste fyra unga män från Stockholm till Cypern, dit de for för att utforska öns arkeologi. De var inbjudna dit av Sveriges konsul på Cypern som ville att just svenska arkeologer skulle bedriva utgrävningar där. ”De fyras gäng” kom att kalla sig den Svenska Cypernexpeditionen och deras insatser är legendariska. Expeditionen bestod av fyra unga entusiaster; tre arkeologer och en arkitekt. Ingen av dem var över 30 år. Ledare för gruppen var Einar Gjerstad, som senare blev professor i Lund. Dess övriga medlemmar var arkeologerna Alfred Westholm och Erik Sjöqvist samt arkitekten John Lindros.

Det cypriotiska äventyret varade i fyra år och i mars 1931 återvände arkeologerna till Sverige. Med sig hade de 10.000-tals föremål från Cyperns femtusenåriga historia, vilka skulle kunna fylla ett helt museum. De flesta fynden göms ännu i Medelhavsmuseets magasin. Genom svenskarnas insatser blev ett stort fyndmaterial vetenskapligt framgrävt och noga dokumenterat, samt tillgängligt för samtida och senare forskare.

Redan år 1923 for den unge studenten Einar Gjerstad till Cypern. Genom långa vandringar gjorde han sig bekant med ön och dess befolkning. Cyprioterna tyckte om honom och kom länge ihåg Gjerstad som "den unge svenske arkeologen som undersökte hela ön på sin cykel". (Då jag sommaren 1994 övernattade i ett litet hotell i de cypriotiska bergen blev jag synnerligen väl mottagen eftersom jag är svensk och alltså ”släkt” med Gjerstad. Här mindes man honom ännu!) Gjerstad studerade i museerna och gjorde en del utgrävningar. I Frenaros upptäckte han en stenålderskultur som tidigare var helt okänd på ön. På andra orter grävde han fram hus och en borg från bronsåldern. Då Gjerstad kom hem sammanställde han resultatet av sina forskningar i avhandlingen Studies in prehistoric Cyprus som kom ut 1926.

Många förberedelser krävdes innan expeditionen kunde fara till Cypern på hösten 1927. Utgifterna täcktes till stor del av medel från privata donatorer. Gjerstad lyckades även få bidrag från finansmannen Ivar Kreuger, som övertalades att ge ekonomiskt bistånd trots att han var helt ointresserad av arkeologi! Gjerstad fick även låna en av de första Volvo-bilarna i produktion. Bilen var sannolikt nummer tre i den serie som kallades Jacob, och levererades år 1927. Volvon skötte sig överväldigande bra och kunde föras på Cyperns knaggliga åsnestigar i en för tiden hisnande hastighet av 60 km/timmen. Automobilen Jacob betydde förmodligen mycket för effektiviteten i expeditonens arbete. På gamla journalfilmer ser man hur stora statyer i terrakotta skakar och trängs i Volvons baksäte under olika transporter. Inför större expeditioner till olika delar av ön packades bilen så full med förnödenheter att den knappt syntes under tält, kamerautrustning, kartonger mm. Där inte Volvon räckte, hänvisades man till kameler och åsnor.

Arkeologerna ville genom sina grävningar få ökade kunskaper om boplatser, tempel och gravar från stenålder fram till och med romersk tid - en tidsperiod på drygt 7000 år. Under mindre än fyra år undersökte svenskarna 30 platser och de var tvungna att gräva på flera ställen samtidigt. För att kunna upprätta en kronologi och  avläsa olika  kulturlager i det utgrävda materialet, grävde man ut nära 375 gravar från olika perioder. Gravarna innehöll bl a 10 000 vaser i keramik. Vidare frilades ett tjugotal kultplatser och tempelområden, där man fann tusentals skulpturer i sten och terrakotta. Arkeologerna undersökte också boplatser, ett par befästa borgar, ett kungapalats och en romersk teater.

Expeditionen utforskade även Cyperns yngre stenålder och fann flera platser med spår av bebyggelse från neolithisk tid eller yngre stenåldern (4000-tal f Kr), som tidigare varit okänd. Av en slump upptäcktes en av de viktigaste platserna från denna tid. Sommaren 1929 grävde man ut ett palats från 400-talet f Kr på Cyperns nordvästra kust. I värmen tog svenskarna en simtur under lunchpausen till den lilla klippön Petra (namnet betyder "sten") nära kusten. Där gjorde man en del fynd och bestämde sig för att senare starta utgrävningar på den lilla ön. Det lär också vara första gången som arkeologer har simmat till en utgrävningsplats! Senare grävde man här ut en boplats med hyddor, där människor ätit får, svin och fisk och malt mjöl för ca 6000 år sedan.

På norra Cypern finns en mycket vackert belägen by som heter Lapithos. Nära denna plats finns en enorm gravplats från bronsåldern (ca 2000-1800 f Kr) med hundratals gravar, där svenskarna grävde ut mängder av keramik och vapen i koppar och brons.
Den stora staden Enkomi på östra Cypern var en viktig metropol under den sena bronsåldern med kopparverkstäder, hantverkarkvarter och helgedomar. Där fann de svenska arkeologerna rika gravar från den sena bronsåldern (1200-tal f Kr) med föremål av guld, silver och elfenben samt hundratals vaser. Gravarna låg under bostadshusen, som grävdes ut långt senare av cypriotiska och franska arkeologer.

Mot slutet av bronsåldern invandrade mykenska kolonister i flera omgångar till Cypern, vilket för all framtid kom att prägla Cyperns konst och kultur. Under den s k järnåldern med början ca 1050 f Kr var det grekiska kulturinflytandet starkast på norra och västra Cypern i t ex Lapithos och Marion. Cyperns östra delar påverkades starkt av Främre Orientens konst och kultur. Till detta bidrog den fenikiska staden Kition som uppfördes på 800-talet f Kr av kolonister från Tyrus. Fenikien motsvarar ungefär dagens Libanon och var då som nu en smältdegel för kulturella impulser från andra länder. Även i Stylli på östra Cypern, där dåvarande kronprins Gustaf Adolf deltog i utgrävningarna, bevisade fynden förbindelser med den fenikiska kulturen.

Ajia Irini - helig plats under bar himmel
Många viktiga fynd gjordes med hjälp av s k tjuvgrävare som utvecklat stor känslighet för var fina fynd låg begravda. Tjuvgrävarna var i regel fattiga bönder som fick lite extrainkomster genom att sälja antikviteter de funnit på åkrarna. Men de stora pengarna hamnade alltid hos mellanhänderna eller utomlands. Precis som idag.
De svenska arkeologerna gjorde ibland en viktig moralisk insats genom att omvända dessa "utgrävare". De lockades att arbeta hederligt i svensk regi i utbyte mot god lön och ansvarsfulla arbetsuppgifter. En sommardag 1929 fick expeditionen besök av en upprörd präst, Papa Prokopius. Han hade ertappat en tjuvgrävare på sina ägor vid byn Ajia Irini på nordöstra kusten. Prästen bestämde sig för att överlåta grävningsrätten till de svenska arkeologerna. Tjuvgrävarna rasade. Gjerstad berättar:
"En dag i november månad 1929 kom en präst från en av byarna vid Cyperns västra nordkust in till Nicosia. Det var Papa Prokopios från Ajia Irini. Han överlämnade en present åt Cypernmuseet, och presenten var ingenting mindre än huvudet och den övre delen av en terrakottastaty ...”

Så började det största äventyret för expeditionen, när man började gräva ut kultplatsen vid Ajia Irini som ligger på ett öppet fält ett par km från havet. Platsen visade sig vara en orörd helgedom som använts mer eller mindre oavbrutet ända sedan ca 1200 f Kr. Men den viktigaste perioden och de flesta fynden dateras till ca 650-500 f Kr.
En armé av terrakotta-figurer gömde sig en halvmeter under den sandiga jorden. Det ofattbara var att ingen ännu upptäckt och plundrat den heliga platsen. De 2000 figurerna låg och stod, grupperade i form av en halvcirkel, ungefär som på en teater. Där fanns präster, krigare och vanliga cyprioter. De flesta statyetterna är ett par decimeter höga eller mindre. Många bär fram offergåvor, dansar eller spelar på musikinstrument till gudens ära. Men flera statyer är i naturlig storlek. Imponerande är den s k offerprästen, iförd lång klädnad och turban. Enligt utgrävarna bör han ha hållit en offerkniv i sin höjda (vänstra!) hand. Modeller av stridsvagnar med hästar, tjurar m fl figurer symboliserar gudens (manliga!) kraft och fruktbarhet.

Vouní - palatset på berget
Den mest imponerande arkitektoniska anläggningen, som utgrävdes av expeditionen, var ett monumentalt kungapalats i Vouni (Vounó betyder berg på grekiska). Palatset låg på en borgklippa 270 meter över havet på Cyperns nordvästra kust med utsikt mot Petra, där svenskarna funnit hyddorna från den yngre stenåldern. Palatset användes under mer än hundra år och byggdes om flera gånger under 500/400-talen f Kr. Arkitekterna var påverkade av både orientalisk och grekisk arkitektur. Det finns inga källor eller färskvatten på Vouní, men på den stora palatsgårdens mitt fanns det en stor cistern där regnvatten från taken kunde samlas upp.

Från plundrare till pionjärer
Cyperns fyndrika jord har alltid attraherat lycksökare och under förra seklet företogs en mängd ”utgrävningar” av högst diskutabel art, eller rättare sagt plundringar, på ön. Utländska diplomater, sändebud eller bara äventyrare försåg sig med cypriotiska antikviteter och utsökta konstföremål, vilka senare såldes på konstmarknaden i Europa och USA. Man tog tillvara det som ansågs säljbart och av högt konstnärligt värde. Resten lämnades kvar. Dessa ”grävningar” är  i stort sett utan vetenskapligt värde. Fyndens härkomst och fyndsammanhang nedtecknades inte och endast de finaste konstföremålen togs tillvara. Naturligtvis dokumenterades inte fyndomständigheterna, vilka är viktiga för att placera föremålen i ett historiskt sammanhang. Därför finns idag mängder av föremål från Cypern i flera utländska museer och man vet inte varifrån de kommer. Mest känt är Metropolitan Museum i New York för sina rika samlingar av okänt ursprung.
Den mest berömde av dessa skattgrävare var Luigi Palma di Cesnola som fram till 1876 var amerikansk konsul på Cypern. Enligt egna uppgifter plockade han fram 35 000 föremål ur den cypriotiska myllan. Av detta är endast en bråkdel idag utställd på museer i USA.  Större delen av dessa antikviteter sålde Cesnola till det nygrundade Metropolitan Museum i New York, men innan dess hade han hunnit ge bort och sälja hundratals föremål i Europa. En skeppslast med fynd försvann i havet under transporten.
Situationen på Cypern förbättrades 1878 då ön kom under brittiskt styre. Myndigheterna började då kräva grävningstillstånd för att hindra vidare plundring. Runt sekelskiftet administrerades grävningar t ex av British Museum i London. Majoriteten av fynden fördes till London, medan en tredjedel stannade i Cyprus Museum.

I detta perspektiv framstår de svenska grävningarna som ett verkligt pionjärarbete. Det stora fyndmaterialet blev vetenskapligt framgrävt och noga dokumenterat i text och foto i flera stora volymer - The Swedish Cyprus Expedition. Finds and Results of the Excavations in Cyprus 1927-31. Bd I-IV:3. Stockholm och Lund 1934-72 (Gjerstad,E. et al.). Grunden var lagd till utforskandet av öns tidiga historia.

Det förefaller idag otroligt att de kunde hinna med så mycket. Förhållanden var primitiva, utrustningen enkel och de ekonomiska medlen begränsade. Hårt arbete och ständiga resor. Men man hade också roligt. I sin bok Sekler och Dagar. Med svenskarna på Cypern 1927-31 (Stockholm 1933), har Gjerstad skrivit en populärvetenskaplig berättelse om utgrävningarna. Boken är även en mycket humoristisk beskrivning av svenskarnas underbara äventyr på Cypern, deras dagliga liv och de cypriotiska vännerna.

"Expeditionen består alltså ej blott av utgrävningar. Den består också av samtal med skojare och hederligt folk. Och ingalunda blott av samtal om antikviteter. När den arkeologiska undersökningen slutförts och man kommer tillbaka till kafenion (grek. för kafé), då börjas det verkliga samtalet. Det talas om pengar och tomter, om fattigdom och oxar, om kommunalskatt och helgon, om kärleken och lögnen, om döden och det eviga livet. Och detta samtal är icke det minst viktiga resultatet av den arkeologiska inventeringsresan. Det är nämligen genom oupphörligt och långvarigt umgänge med byarnas folk, som man får det psykologiska greppet på utgrävningarnas resultat.”

”Genom att leva sig in i böndernas liv blir det alltså möjligt att psykologiskt tränga in i förhistoriska företeelser och att förstå tankar, som saknar skriften som uttrycksmedel."

70 år efter den Svenska Cypernexpeditionens grävningar framstår de svenska insatserna med en väldig lyskraft. Expeditionens arbetsmetoder väcker ännu beundran, även betraktade i ljuset av dagens moderna tekniska hjälpmedel. De fyra medlemmarna och deras insatser har blivit legendariska och lyfts fram som förebilder för generationer av unga arkeologer.

Vårvintern 1931 var grävningarna över och pengarna slut. I enlighet med då gällande lagstiftning, delades fynden mellan Cypern och Sverige och mer än hälften av fynden tillföll Sverige. Den totala mängden av fynd från grävningarna uppgår till ca 18 000 föremål. Av dessa erhöll Sverige ca 12 000. Förutom detta finns ett enormt skärvmaterial som förvaras i 5000 skokartonger i museets magasin.

Därför är Medelhavsmuseets magasin idag fyllda med keramik, skulptur, föremål av metall (koppar, brons, bly, silver och guld) och stora mängder romerskt glas.
Materialet packades i 771 trälådor och fördes till Sverige i mars 1931. (20 av dessa stora trälårar ligger ännu ouppackade i magasinen.) Transporten tog ett år på ett av Svenska Orientlinjens fartyg.
De fynd som fördes till Sverige 1931 kom att utgöra grunden i Medelhavsmuseet då detta bildades 1954.

Vad hände sedan?
Då arkeologerna kom hem från Cypern i mars 1931 fick de emellertid ett kyligt mottagande av myndigheterna, vilka mest var besvärade av att landet berikats med en unik och stor samling antikviteter från Cypern. I flera år förvarades Cypernsamlingarna i primitiva lagerlokaler. De var helt otempererade och klimatväxlingarna blev därmed mycket dramatiska. Många unika föremål förstördes. Stenskulptur och keramik sprack i den starka kylan. Mängder av olika pressklipp från 1930-talet beskriver den svåra situationen.

”Världens ruskigaste museum. Dyrbarheter och dyrgripar i oeldade förfallna byggnader. Fukt och kyla, damm och mal härja ostört - brist på medel. (Rubrik) På gamla Oxenstiernska malmgården mitt inne i Östermalm ligga i skuggan av några vackra gamla lindar ett par mycket förfallna flygelbyggnader. De ha under 1800-talet tjänat först som manskapsmäss och hästskosmedja, slutligen som fattigbostad, utan att undergå någon reparation. Nu se de mest ut som en rövarkula, en lönnkrog eller ett tjuvgömmarnäste från August Blanches dagar. I dessa lokaler förvaras nu den betydelsefullaste och dyrbaraste samling, som någonsin hemförts av en svenska arkeologisk expedition.” Citat ur N.D.A. den 9/2 1939 (Nytt Dagligt Allehanda).

”Klassisk skulptur förgås i bofällig stallbyggnad (rubrik). Soc.D. har besett magasinslokalerna och kan på grund härav konstatera att en av dem fullt ut motsvarar Lubbe Nordströms drastiska skildringar av ”Lortsverige”.” Socialdemokraten 20/11 1938.

Ekonomiska anslag var i det närmaste obefintliga och efter några år skingrades Cypernexpeditionens medlemmar. Trots ofattbara svårigheter lyckades man fullfölja publiceringen av grävningarna och det enorma fyndmaterialet. Arkeologerna arbetade med publikationen i minusgrader och iförda dubbla ytterrockar, halmskor och handskar. Ryktet om den fabulöst rika Cypernsamlingen spred sig runt världen.

Redan då utspann sig en omfattande korrespondens mellan Cypernexpeditionen och utländska forskare. Dessa besökte även samlingarna och förvånades över att svenskarna ej bättre tog hand om sina skatter. Några forskare tvingades vända hem igen, då de inte kunde arbeta under så primitiva omständigheter.
Trots detta kärva bemötande, förbättrades situationen så småningom. Cypernsamlingarna hamnade i magasin och förevisades i utställningar.

De cypriotiska skatterna väcker ännu förundran världen över och lockar både svenska och utländska forskare att arbeta i Medelhavsmuseets mörka magasin.
Cypernsamlingarna är unika, enorma till omfånget och de största i världen näst efter samlingarna i Cyprus Museum i Nikosia på Cypern.

Den mångkulturella ön
Cyperns historia och kultur upphör aldrig att fascinera och förvåna. Rik på mineraler och bördig jord har ön sedan förhistorisk tid stått i centrum för omgivande länders intresse. Många folkslag kom som handelsmän, kolonisatörer och senare - ockupanter. Cypern blev en mångkulturell tummelplats. I modern tid blev ön viktig för stormakterna genom sitt strategiska läge och som en språngbräda mellan öst och väst.
Cypriotisk arkeologi har under de senaste decennierna hamnat i fokus för ett alltmer växande intresse hos forskare och allmänhet. Cyperns läge i korsningen mellan tre världsdelar har alltid präglat den politiska och kulturhistoriska utvecklingen på ön. Cypern är ett litet land - ungefär tre gånger så stort som Gotland - och såsom ö ett avgränsat kulturområde vilket medfört en viss kulturkonservatism.

Historiskt perspektiv
Människor fanns på Cypern redan ca 8000 f Kr och kanske ännu tidigare. Arkeologerna har hittat spår av jägare som slaktat och ätit upp hundratals miniflodhästar och kanske utrotat dem. 3000 år senare var folk bofasta runt hela ön. De bodde i bastanta runda hyddor, samlade i byar. Man levde av fiske, jordbruk och mjölk från tama dovhjortar. Omkring 2000 f Kr har människorna lärt sig att bearbeta koppar som nu blev ett viktigt komplement till det traditionella åkerbruket. Städer byggdes och hamnar anlades vid kusterna. Ca 1500 f Kr var utrikeshandeln i full gång med t ex Grekland och Syrien.

Invandrare kom för att bo och arbeta i de stora städerna, där infödda cyprioter levde sida vid sida med t ex egypter, mykenska greker och syrier. Med sig hade de sin kultur och sin religion. Så småningom fick dessa kontakter en mer fientlig prägel och en lång rad främmande stormakter avlöste varandra på Cypern: det mykenska Grekland, Assyrien, Egypten, Persien, Grekland igen och slutligen Rom.

Cypriotisk keramik var starkt influerad av den grekiska alltsedan 1200-talet f Kr. Då fanns grekiska kolonister på ön, som slagit sig ned i olika städer där de ägnade sig åt handel och konsthantverk. Cypern var en fri nation under knappt ett sekel på 600-talet f Kr, då konst och kultur blomstrade. På 300-talet f Kr befriades ön från den persiska ockupationsmakten av Alexander den store och hans armé. Men Cypern blev nu istället en del av den s k hellenistiska kulturen. Den cypriotiska konsten hade sedan länge förlorat kontakten med sina rötter i sin iver att efterlikna den grekiska.

Cypern hade under forntiden - liksom i modern tid - en stor strategisk och politisk betydelse, men var även en handelsled mellan öst och väst. Ön kom därigenom att fungera som en kulturell förmedlare mellan olika länder. Kulturellt har Cypern ofta bestått av en västlig del öppen för inflytande från Grekland och sydvästra delen av Anatolien (där Turkiet ligger idag), samt en östlig del av mer orientalisk karaktär.

Den cypriotiska kulturen påverkades naturligtvis av alla dessa främmande folk och impulser. Trots detta bevarade de forntida cyprioterna på ett sällsamt sätt sin integritet och särart inom konst och konsthantverk.
Under tidig bysantinsk tid (400-600tal e Kr) upplevde Cypern en blomstringstid, som fick ett abrupt slut vid mitten av 600-talet då ön flera gånger invaderades av araberna.

Cypern blev en provins i det bysantinska riket under åren 965-1185 och gynnades av de konstnärliga impulserna därifrån. Kyrkor uppfördes med sällsamt vackra fresker och mosaiker. Från slutet av 1100-talet och fram till 1400-talets slutskede kom Cypern att styras av frankerna (dynastin Lusignan) under den mest intressanta perioden av medeltiden. Ön blev en mellanstation för franker och korsriddare på väg österut till Palestina och Jerusalem.

Från 1489 tog venetianarna över styret tills de själva besegrades av turkarna år 1571. I över 300 år förblev Cypern en del av det ottomanska riket. Turkarna lämnade formellt över styret till britterna år 1878. Britterna tillämpade därefter medvetet en politik som syftade till att splittra grek- och turkcyprioter. 1960 lämnade engelsmännen Cypern i utbyte mot att de fick behålla två baser med omgivande stora landområden. Sedan juli 1974 är öns norra del ännu ockuperad av Turkiet.

Lästips om Den Svenska Cypernexpeditionen

Gjerstad,E., Sekler och Dagar. Stockholm 1933. (eng. övers. Ages and Days. SIMA Pocket-book 12. Göteborg 1980.)

Winbladh,M-L., Möte mellan kulturer,  Medelhavsmuseets Skrifter 18. Stockholm 1992.

Winbladh, M-L., An Archaeological Adventure in Cyprus. The Swedish Cyprus Expedition 1927-1931. Stockholm 1997. (In English, Swedish and Greek)

Winbladh, M-L., The Swedish Cyprus Expedition. The Living Past. MedMusM 9. Stockholm 1994.

Åström, P.,(ed.) The Fantastic Years om Cyprus. The Swedish Cyprus Expedition and its Members.  SIMA Pocket-book 79. Jonsered 1994.








Den Svenska Cypernexpeditionen i Nikosia. Från vänster, arkitekten och fotografen John Lindros samt arkeologerna Alfred Westholm (Alfiros), Erik Sjöqvist och Einar Gjerstad (Expeditionens ledare).


Alfiros beskriver keramik på det Svenska Institutet (även kallat för Studion) i Nikosia. Lägg märke till blommorna i den antika krukan!