Xania juni 2013
Åter dax att besöka Kreta, denna gång som arkeolog i Greek-Swedish Excavation (GSE) team. 2005 hade de gjort nya fynd som jag ännu inte sett och som skulle beskrivas och dateras. Var lite orolig, hade inte studerat dem på minst 10 år, hur skulle detta gå? Redan i vintras hade jag kontaktat min väninna från Athen, Artemis Georgiadis, vars man har sitt föräldrahem i Xania och nu bestämdes det att vi skulle bo tillsammans en vecka i deras hus på Vernardaki 23 i Xania.
Kom fram en lördag kväll och tog vanlig KTEL-buss till stan, gick jättebra. Taxi kostar ca 300:- och bussen 23:-. Inte påfallande hett, ganska skönt väder. Min förkylning från Sverige hängde kvar och jag var ganska dyster. Egendomligt nog självdog den efter ett par dar med havsbad, arbete i heta och dammiga magasin, fiskmiddagar med vin och allmänt pladder.
Samma kväll radade jag upp alla presenter till Artemis jag köpt, en omfattande investering. Hon i sin tur hade hyrt bil vilket var fantastiskt. Vi badade mest på Akrotiri på stränder jag aldrig besökt – Marathi, Loutraki och Tersanas = bäst. Rent vatten och inga turister. Ryktet säger att havet där är radioaktivt pga alla sopor från flygbasen intill, men jag är så åldrad att det kvittar.
Infann mig första morgonen i magasinet på museet på Xalidon, nära vårt gamla grävningshus. Kändes underligt, som om tiden stannat. Kravlade uppför den branta trappan till magasinet och mötte Birgitta, min gamla arkeologväninna från 70-talet.
Jag studerade mina stenbitar för att försöka minnas de olika bergarterna. De nya fynden kommer inte att analyseras och det blir bara okulärbesiktning. I rummet intill satt en massa fruntimmer och pladdrade. Avlönade grekiska vakter, ritare och konservatorer. Men skvaller ska avhandlas, tidningar läsas och då hinner man väl inte arbeta.
Dagen därpå gick vi till de enorma magasinen i hamnen, inrymda i de sk Neoria eller Arsenalerna där venetianarna byggde sina handelsfartyg på 1500-talet. De är magnifika med sina höga välvda tak och enorma utrymmen.
I taket finns ett stort hål efter tyska bombningar 1941, nu övertäckt med plast.
Hål efter onda nassar
Under detta tak satt vi och jobbade och jag kände mig ångkokt efter en stund.
Blev lycklig över en dekorerad terrakottafigurin, minoisk men i mykensk stil, trol. ca 1400 f Kr. En annan figurin såg ut som en mkt ful sjöelefant, men kanske är ett får?
Det var rörigt, hett och smutsigt, men roligt. Träffade en mkt trevlig arkeobotanist, Anaya Sarpaki, som är född i Egypten och talar arabiska. Hon är gift med en kretensare och antydde att hon haft 30 mkt svåra år. Arma människa. Hade gärna pratat mer med henne men vågade inte, måste arbeta. In seglade oxå en stilig ung kvinna, arkeolog från Australien som grävt i Mellanöstern och Grekland.
I Arsenalen träffade jag Manolis, son till gamle museivakten Petros Polychronakis och nu i himlen. Manolis var mkt liten pilt 1974, nu är han 46 år, ja jösses. Manolis Tsitsiridis, gammal grävningsarbetare, fanns oxå där. Mörkögd och vild från Sfakia, men mkt snäll. Han hade sålt sin taverna och arbetar nu bara på utgrävningar. Museum och magasin stängde kl. 14.30 så då måste vi gå. Fortsatte en eftermiddag till Eforian eller Länsmuseetmyndigheten, men fick leta länge eftersom de flyttat till större lokaler nära Agora. Stannade där en annan dag och satt i biblioteket, men det var ynkligt litet. Inga pengar till böcker. Men flickorna vara rara och jag fick t.o.m ett eget rum med internet. Värmen var hemsk på dagarna och jag orkade ingenting. Hade tänkt hälsa på hos kommunisterna, KKE, mina kompisar från förr, men orkade inte. Hade velat fråga hur det går med Χρυση Αυγη som bara växer på Kreta oxå.
Gick oxå förbi grävningarna flera ggr och blev glatt överraskad över ett enormt stiligt tak som nu monterats upp på platsen, högt ovanför ruinerna. Plötsligt såg grävningarna ännu mer imponerande ut, och större. Tror kalaset betalats med EU-pengar.
Uppiffade GSE-grävningar
Invånare i forna Xania
Varje dag efter “jobbet” blev jag hämtad i bil av den snälla Artemis. Hem och fixa matsäck och sen iväg och bada. Jag förstod oxå att det var viktigt för henne att visa upp sin väninna inför släkt och bekanta på Kreta. Är väl praktiskt med nån som kan språket och är arkeolog. Så vi for runt och konverserade folk, ibland intressant men oftast tråkigt.
Nästan varje kväll åt vi underbar fiskmiddag på nån strand eller i hamnen och jag fick se många nya ställen, men man måste ha bil. Småfirrar, maridakia, och småbläckfisk var fortfarande billiga.
Artemis åkte till Athen på morgonen vår sista dag och körde mig till grävningshuset där jag fått tillstånd att förvara mina svällande väskor. Sista dagen ville jag oxå fota hamnen för att kunna måla den hemma. Klättrade ut på den branta piren med mina högsulade badskor i gummi och ramlade med kamera och allt när jag spanade efter motiv. Foten svällde genast upp och jag var livrädd att den skulle vara bruten. Släpade mig till museet där jag stoppade foten i plastpåse med vatten + min isflaska. Genialt, tyckte jag. Satt länge och pratade med Giorgos, en av vakterna från förr. Tyckte han var oerhört lik ett fynd från 1971, men det sa jag inte.
En annan vakt, Kimon, släppte min mig i Bananträdgården som annars är stängd för besökare. Han skulle hämta böcker i ett smutsigt, förfallet förråd i en venetiansk ruin där lådor med fynd trängdes med boklådor. Alltihop under ett lager av nedfallen murbruk. I den lilla trädgården utanför växer enorma bananträd och överallt ligger lämningar från den osmanska tiden. Jag trodde de kastat allt turkiskt, men här fanns de stackars föremålen slängda överallt.
Gravstenar med osmansk text och turbaner, inskrifter mm. Och så säger grekerna att turkarna skändar deras monument ...
Kravlade mig hem till huset där Erik gått med på att åka och bada. Vi for till Kalatha där det blåste och vågorna var ganska höga, men bada måste man ju. Ett oerhört sug när vågorna drog sig tillbax, hann bli rädd en gång. På kvällen körde de mig till flygplatsen, de skulle ändå hämta danska Helle som kom för att arbeta med pithosar.
När jag besökte doktor för min blåa, svullna fot visade det sig vara avslitet ledband.