Cypern och Kreta. Arkeologi & konst  

Vulkanutbrottet på Thera (Santorini) –  näst störst i mänsklighetens historia

Forskning & Framsteg 2010

 

 

Vid ett besök på den lilla vulkanön i den grekiska ögruppen Kykladerna bör man anlända med båt. Synen är mäktig då man närmar sig hamnen och de 50-60 meter höga bergväggar av vulkaniskt material som reser sig över havet.

Theras vulkanutbrott för 3600 år sedan anses vara ett av de mest kraftfulla utbrotten under de senaste 10 000 åren. Större delen av vulkanön exploderade och ersattes av en 400 meter djup jättekrater, en s.k. kaldera, som fylldes av havsvatten. Himlen förmörkades vida omkring av aska, eld och lava som sprutade ur berget. Tsunamis rörde upp havet och temperaturen sjönk. Effekterna var förödande och påverkade hela regionen. Aska och pimsten föll ned över flera av de angränsande öarna. Fortfarande tror sig forskarna finna spår efter vulkanutbrottet på olika platser över hela världen.

Kalderan

 

Alla spår av mänsklig bebyggelse utplånades och begravdes under aska och pimsten. Endast den södra änden av Thera har grävts ut och arkeologerna har frilagt en liten del av den forntida staden Akrotiri med stadsplan, gator och torg. Flera av husen var tre våningar höga och några var prydda med utsökta väggmålningar.

 

Lämningarna utgör endast omkring 5 % av stadsområdet från minoisk tid, men är tillräckligt för att visa oss delar av en enastående kultur av minoiskt snitt från 1600-talet f Kr, av samma typ som på Kreta drygt fjorton mil söderut. Staden Akrotiri kan ha haft en befolkning på upp till 20 000 invånare före utbrottet, men arkeologerna har inte funnit några spår av människor. Det sannolika är att folk visste att utbrottet skulle komma och hann fly i tid.

 

 

Thera var nog ingen minoisk koloni men människornas liv var genomsyrade av minoiskt tankegods från det närbelägna Kreta. Mängder av arkeologiska föremål tyder på att deras religion till sitt innehåll var minoisk. Thera var ett viktigt handelscentrum och kanske bodde där minoiska köpmän. Kreta använde de olika hamnstäderna som marknad i ett kommersiellt nätverk av handelsplatser.

 

Explosion och kollaps

Geologerna menar att Thera har haft flera vulkanutbrott under de senaste 400 000 åren då vulkanen kollapsat och en kaldera eller jättekrater bildats i dess ställe. Kalderan har successivt fyllts med ny magma och en ny vulkankägla har bildats, vilken i sin tur kollapsat i en evig kretsgång.

De flesta vulkanologer menar att utbrottet hade tre faser, vilka motsvaras av de tre synliga lager man kan urskilja i den väldiga bergväggen av tefra, dvs. pimsten och aska. 90% av det synliga tefralagret utgörs av pimsten och mindre än 10% består av aska.

I det första skedet slungades en 36 km hög plym av ungefär 30-40 km3 magma högt upp i stratosfären. Geologerna anser att vulkanöppningen befann sig ungefär där Kameni-öarna ligger idag. Under den andra fasen uppstod en s.k. freatomagmatisk reaktion då magman kom i kontakt med havsvatten som strömmade ned i den underliggande magmakammaren. Detta var vad som hände på Island i april i år, då snö från glaciären Eyjafjallajökull rasade ned i kammaren, vilket åstakom en explosion. Magman omvandlades till pyroklaster, som består av heta, snabbflytande blandningar av gas, pimsten, aska och smälta klippblock. Våldsamma explosioner slungade ut gigantiska lavablock, upp till 10 meter eller mer i diameter, s.k. vulkaniska bomber, från kraterkanten. Enorma mängder av pyroklastiskt material kastades ut i havet, rann längs bergssluttningarna och stelnade på marken. Allra överst på kraterkanten syns några decimeter tjockt lager av fin, vit aska från den sista fasen av utbrottet.

Katastrofen fullbordades då magmakammaren under ön tömdes och vulkanen kollapsade. Den existerande kalderan utvidgades och fylldes med vatten.  Det vi ser av Thera dag är kalderans kant.

 

Vid ett vulkanutbrott återfinns de tyngsta partiklarna närmast utbrottet. Lättare material kan transporteras upp till tusentals mil och kan stanna i atmosfären i flera veckor. Vindarna vid tiden för Thera-utbrottet drev askan mot Asien och Svarta Havsområdet. Borrkärnor ifrån sediment på havsbotten och sjöar i Turkiet visar att mest aska föll ned öster och nordost om Thera.

 

  Fynd av aska från minoisk tid

Under senare år har amerikanska och grekiska forskare kommit fram till märkliga resultat i sina försök att kartlägga havsbotten i närheten av Thera. Tidigare har man haft svårt att kunna bedöma storleken av utbrottet och förlitat sig på asklager i Turkiet, Egypten, på Kreta och vid Svarta Havet. De nya fynden på havsbotten gör att man bättre kan uppskatta storleken av sjunket pyroklastiskt material. Forskarteamet påträffade en ring av vulkaniskt stoff runt Thera och 10-80 meter tjocka lager av tefra beräknas ha fraktats 20 till 30 kilometer i alla riktningar.

 

Tsunami

En annan effekt av utbrottet var den väldiga tsunami som bildades då vulkanen kollapsade. En artikel i tidskriften Geology från oktober 2009 lägger fram nya bevis och hävdar att enorma tsunamis drabbade kuststräckorna vid östra Medelhavet. Man kan uppskatta att den sannolika storleken av tsunamin utanför Thera var 63 meter. Jättevågen behövde bara 25 minuter för att nå Heraklion på Kreta eftersom avståndet bara är 14, 2 mil. Professor Synolakis från Kreta har använt ny teknologi för att bedöma storleken på en forntida tsunami och har fastslagit att vågorna bör ha varit omkring 12 meter höga då de nådde norra delen av ön.

 Thera-katastrofen brukar jämföras med vulkanutbrott i Sydostasien med liknande följder. 1960 inträffade ett vulkanutbrott i Chile med fruktansvärda konsekvenser. Den tsunami som följde, drabbade även Japan, Hawaii och Filippinerna med jättevågor och hundratals döda.

Detta bör man ha i tankarna då man hör arkeologerna resonera om dateringen av Thera-utbrottet. Konsekvensen av deras teorier blir att katastrofen var försumbar och inte nämnvärt påverkade den minoiska kulturen under den sena bronsåldern.

 

Nukleär vinter?

Enorma mängder svaveldioxid slungas ut i de högre luftlagren under ett vulkanutbrott. Svavelpartiklarna reflekterar solljus och minskar den inkommande strålningen. Aska når stratosfären och bildar ett stoftmoln som avskärmar jorden från solen. Resultatet blir en avkylning av jordytan när solvärmen inte når jordytan utan reflekteras utåt.

Många forskare menar att utbrottet på ön Thera orsakade ett kraftigt globalt temperaturfall under hela fyra år, vilket bör ha påverkat även Sverige under den äldsta bronsåldern. De menar att utbrottet kan ha sänkt medeltemperaturen med 1-2 grader i Europa, Asien och Nordamerika. Sommartemperaturen kan ha sjunkit än mer och orsakat kalla, våta somrar och förstörda skördar.

Flera gånger har mänskligheten drabbats av korta perioder av global nedkylning, orsakade av bl a vulkanutbrott., vilka anses ha påverkat sommarklimatet under flera år. År 536 e Kr inträffade något som man idag skulle kunna likna vid en nukleär vinter. Senantika författare berättar om en sol som inte värmer och om tre vintrar i följd utan någon sommar. Den bysantinske historieskrivaren Prokopios skriver att en katastrof inträffade år 536 e Kr som påverkade klimatet under flera år. Han berättar om en förmörkad sol med matt sken, nätter utan månljus, en himmel skymd av dis, kalla somrar och stränga vintrar.

 

Svavelhaltigt material i isborrkärnor från Grönland och Antarktis indikerar att stora mängder svaveldioxid cirkulerade i stratosfären över hela jordklotet åren närmast efter 536 e Kr. Årsringar på fossila trädstubbar tyder på att skogens träd på hela norra halvklotet samt i Nordamerika, nästan helt slutade att växa till under hela tio år efter år 536 e Kr, ett säkert tecken på mycket kalla somrar.

 

Ursinnig debatt

I generationer har det pågått en ursinnig debatt mellan arkeologer och naturvetenskapliga forskare om dateringen av utbrottet. Dateringen är så viktig eftersom den utgör en referens för omgivande kulturer i östra Medelhavsområdet under andra årtusendet f Kr. De flesta forskare har under förra seklet daterat katastrofen till omkring 1500 f Kr. De har bl a jämfört olika fynd med liknande material från Egypten och Främre Orienten där dateringarna är mer exakta.

 

  Fresk från Thera

Konst, kultur och religion på Thera vid tiden för utbrottet är nästan identisk med den minoiska kultursfären på Kreta under den period man kallar för Senminoisk IA. Därför har arkeologerna använt just den perioden för att upprätta en kronologi även inom andra kulturområden.

Vinkrus från Thera

Den delvis utgrävda staden Akrotiri på Thera har haft kontakter med samtida kulturer på Kreta och Cypern, i Grekland, Anatolien, Egypten och Främre Orienten. Om utbrottet på Thera kunde dateras, skulle det utgöra en hållpunkt för studiet av kulturerna i regionen omkring 16/1500 f Kr, vilka hade sin höjdpunkt under den sena bronsåldern.

Sedan 1980-talet har man använt sig av moderna naturvetenskapliga metoder och tekniker och därmed har debatten blivit om möjligt än mer infekterad mellan dem som accepterat nya data och de som håller fast vid traditionella arkeologiska metoder.

Tre dateringsmetoder har använts av naturvetenskapen för att bestämma en ungefärlig tidpunkt för Thera-katastrofen – kol-14, trädens årsringar samt sura och svavelhaltiga lager i borrkärnor av is från Grönland. Samtliga metoder talar för en datering av katastrofen till andra hälften av 1600-talet f Kr, vilket även markerar inledningen till den sena bronsåldern i det Egeiska området. Resultaten har skilt sig något från varandra, men ändå varit samstämmiga – katastrofen på Thera måste ha inträffat långt tidigare än vad man tidigare trott.

Dateringen av vulkanutbrottet har påverkat kronologin inte minst inom minoisk arkeologi på Kreta och man har tidigare trott att det var den direkta orsaken till att de stora palatsen på Kreta förstördes ca 1450 f Kr.

Men enligt de analyser forskarna gjort, framför allt geologer och vulkanologer, ägde utbrottet rum omkring 150 år tidigare. Därför är det osannolikt att de båda katastroferna hade något samband, även om tsunamin kan ha gjort mindre åverkan på städerna och villorna längs Kretas nordkust.

 

Dendrokronologin

Länge föreföll det som om problemet funnit sin lösning genom dendrokronologin, dvs. då man avläser förändringar i trädens årsringar.

Trä är ett organiskt material och kan dateras med kol-14 metoden. Atmosfären innehåller den radioaktiva isotopen kol-14 som tas upp i allt levande material. Processen upphör då organismen dör. Kol-14 har en känd halveringstid och den exakta mängden i en cell visar då den upphörde att existera. Man kan avgöra hur mycket som har sönderfallit i ett organiskt material och räkna ut hur gammalt det är. Forskarna jämför mätningarna med en internationell kol 14-kalibreringskurva, som visar hur mängden kol-14 varierat under årtusenden.

Dateringar från år 2002 med kol 14-metoden tydde på att Thera-katastrofen inträffade omkring 1650 f Kr. Forskare kunde även konstatera avvikelser i tillväxten bland skogarna i det förhistoriska Anatolien vid ungefär samma tid, vilket då ansågs ha ett samband.

 

Svensk torvmosse

Även svenska dendrokronologer bidrog till debatten i en artikel i Geophysical Research Letters Vol. 27, september 2000. Där publicerades analyser av årsringar i barrträd, funna i en torvmosse vid Hanvedsmossen på Södertörn, ungefär fem mil söder om Stockholm. Analyserna omfattar en tidsperiod på 200 år, ett s.k. tidsfönster, från andra årtusendet f Kr. Forskarna noterade frostringar och en mycket begränsad tillväxt i träden under fyra år omkring 1628 f Kr. Resultaten indikerar ett kyligare klimat på norra halvklotet. De svenska dendrologerna skrev att denna förändring i klimatet är samtida med frostskadade trädringar från västra Europa, det Egeiska området samt Nordamerika. Forskarna hävdade att detta var det enda tillfälle under den angivna 200-årsperioden då man hittade frostringar i träden och hänvisade därför till utbrottet på Thera. Organiskt material från den delvis utgrävda staden Akrotiri hade då daterats med kol-14 metoden till 1600-talet f Kr.

 

Isborrkärnorna

En liknande datering har man fått genom att studera borrkärnor från Grönlands inlandsis. Isborrkärnor utgör ett helt arkiv av information om temperatur och atmosfäriska förhållanden och hjälper forskarna att förstå klimatvariationer under årtusenden. Efter ett vulkanutbrott kommer stora mängder svaveldioxid i omlopp högt upp i atmosfären, för att senare bäddas in i isen. Man kan urskilja årslager i isborrkärnorna och därmed räkna ut när förändringar har skett. Uppgifter om nederbördens surhet bearbetas i en dator och ett vulkanutbrott kan avläsas som en tydlig ”syratopp” på ett linjediagram.

Lager av svavelhaltigt och surt nedfall i borrkärnor kan tolkas som rester från ett vulkanutbrott. Enligt forskarna var utbrottet på Thera det enda större i sitt slag under den sena bronsåldern. De har gjort flera iskärneborrningar i den grönländska inlandsisen.

Under 1990-talet utfördes borrningar på centrala Grönland och borrkärnorna fick namn efter projektet – GISP2  (Greenland Ice Sheet Project 2). En av borrkärnorna hämtades på ett djup av drygt 3000 meter. Forskarna har bl a analyserat gasinnehåll i luftbubblor, isotoper och dammpartiklar. Resultaten publicerades 1999 och 2000 med avseende på vulkaniska glaspartiklar i det lager som motsvarar 1623 f Kr. Vulkaniskt glas kallas också obsidian och är ett hårt, svart material som liknar glas. Analyserna visade att obsidianet i borrkärnan från  GISP2 var av samma typ som glaset från Thera.

Många arkeologer har inte funnit dessa resultat tillräckligt övertygande för att ändra hela den vedertagna kronologin. Man förstår dem. Om den befintliga kronologin för det Egeiska området är felaktig, så innebär det ett oöverstigligt arbete för arkeologer, forskare och museimän.

Arkeologerna har i sina försök att etablera en kronologi för det Egeiska området till stor del förlitat sig på fynd som vittnar om handelsutbyte, diplomatiska kontakter och kulturell påverkan mellan t ex Grekland och Egypten under den sena bronsåldern, vilket är en omöjlighet om den nya kronologin visar sig vara riktig.

 

Olivträdet

År 2006 åstadkom arkeologen och geologen Walter Friedrich 

ett genombrott i spetsen för ett team av  geologer, fysiker och vulkanologer. En hålighet i Theras mäktiga tefralager gömde en förkolnad gren  från ett olivträd, som begravts levande under ett 40 meter tjockt pimstenslager. Strax intill fanns både löv och rötter från samma träd. Grenens 72 årsringar analyserades och kombinerades med en kol-14 datering, som visade att olivträdet måste ha dött mellan 1627 och 1600 f Kr ± 13 år. Det unika med detta projekt är att forskarna kunde påvisa att trädet verkligen levde tills det förkolnades i utbrottet.

De flesta är nu eniga om att det stora vulkanutbrottet på Thera bör ha inträffat omkring 1627-1600 f Kr.

 

Tre utbrott i stället för ett?

En intressant och länge förbisedd teori hävdar att Thera-vulkanen kollapsade minst en gång till, 400 år senare än utbrottet på 1600-talet f Kr. Den främste förespråkaren för denna idé heter Leon Pomerance, som lanserade sin idé redan för 30 år sedan. Hans resonemang förefaller logiskt och väl underbyggt, men har inte fått något gensvar. Pomerance hävdar att det berömda utbrottet omkring 1600 f Kr var det första i en serie på tre. Den första katastrofen begravde Thera, men drabbade inte omgivande länder i någon större omfattning. Det andra utbrottet kan ha inträffat omkring 1450 f Kr, då nästan alla de större palatsen på Kreta raserades, sannolikt av en jordbävning. Det är denna katastrof som arkeologerna i decennier förknippat med utbrottet på Thera, som alltså enligt den nya kronologin ägde rum omkring 1627-1600 f Kr.

 

Revolution eller invasion?

Omkring 1450 f Kr ödelades alla de stora, praktfulla palatsen på Kreta i en brandkatastrof. Alla, utom Knossos. Kanske övriga palats, trötta på byråkratin och ständiga skattekrav från Knossos, försökte göra revolt och straffades med förödelse. Katastrofen kan också ha orsakats av en stor jordbävning på hela Kreta. Perioden som följde på brandkatastrofen fylldes av nyskapande verksamhet inom alla områden samt utökade kontakter med det mykenska Grekland. Detta hade varit fullkomligt omöjligt om Kreta hade drabbats av en väldig tsunami som bör ha drabbat kusttrakterna och raserat byar, hamnar och båtar. Sannolikt drabbades människorna även av förstörda skördar under flera år eftersom marken var saltmättad.

Däremot måste minoerna ha känt till vulkanutbrottet på Thera, vilket kan ha haft en psykologisk effekt. Ryktet spreds snabbt. Thera hade varit navet i minoernas handelsimperium och var nu förstört. Minoernas frustration kanske resulterade i en revolt mot makteliten i Knossos eftersom de upplevde den som maktlös. Därmed splittrades centralmakten som inte längre kunde mobilisera något motstånd mot inkräktarna från det grekiska fastlandet. Utbrottet på Thera kan ha fungerat som en katalysator som utlöste en serie av förändringar, vilket resulterade i att den minoiska kulturen på Kreta successivt gick upp i den mykenska världen.

Medan minoerna var upptagna av sina interna problem, så hade de mykenska borgarna på fastlandet vuxit sig rika och mäktiga. Grekerna i metropolen Mykene på fastlandet hade länge haft ögonen på det fabulöst rika och välnärda Kreta, men nöjt sig med handelskontakter. Kanske kände de sig osäkra på att kunna erövra hela ön med dess många palats och städer. Men efter 1450 f Kr behövde mykenarna bara samla sig till ett enda anfall - mot hjärtpunkten i Knossos.

I början av 1300-talet f Kr brändes palatset ned, men ingen annan plats. Troligen ansåg mykenarna att det nu var dags att ta Kreta i besittning. Kanske styrdes Kreta nu av mykenska härskare i Knossos vilket kom att prägla skrift och delvis arkitektur, kultur och religion under de närmaste seklerna. Knossos fortsatte att existera såsom ett administrativt centrum, men den minoiska konsten förändrades nu gradvis. Hela Kreta präglades av nyskapande insatser med impulser från fastlandet, men alltid på en minoisk bas. Minoisk naturalism och konstnärlig frihet ersattes av en stelare mykensk formalism.

Palatset i Knossos brändes ned ännu en gång ca 1250 f Kr. Efter katastrofen återuppbyggdes palatset delvis, men det var slut med Knossos som minoiskt centrum och konstnärlig inspirationskälla i det Egeiska området.

I debatten kring utbrottet på Thera har de flesta inläggen kommit från vulkanologer, geologer, oceanografer och andra. Men även där har skribenterna varit oeniga. Artiklar och böcker har presenterat resultat som spretat åt alla håll. En intresserad gör därför bäst i att själv ta del av orginalkällorna.

 

Källor

Antonopoulos, J. (1992). "The great Minoan eruption of Thera volcano and the ensuing tsunami in the Greek Archipelago". 

Baillie, M.G.L.,  "Irish Tree Rings and an Event in 1628 BC". The Thera Foundation, 1989

Balter, Michael,  “New Carbon Dates Support Revised History of Ancient Mediterranean” by  Science 312, 28 April 2006.

Beverly N. Goodman-Tchernov et al., ’Tsunami waves generated by the Santorini eruption reached Eastern Mediterranean shores’, Geology October 2009.

Lennart Björklund, Inst. för Geovetenskaper, Göteborgs Universitet, Jordens temperamentsfulla skönheter, 2009

Davidson, D.A.  "Aegean Soils During the Second Millennium B.C. with Reference to Thera". Thera and the Aegean World I. Papers presented at the Second International Scientific Congress, Santorini, Greece, August 1978, 1979

DRIESSEN, Jan  and  MACDONALD, Colin F., THE TROUBLED ISLAND. Minoan Crete before and after the Santorini Eruption, Aegaeum 17, 1997.

Druitt, T.H. et al, Santorini Volcano (Geological Society Special Memoir)  1999.

Friedrich, Walter L., Fire in the Sea: The Santorini Volcano: Natural History and the Legend of Atlantis, Cambridge University Press 2000

Friedrich, Walter L., et al., ’Santorini Eruption Radiocarbon Dated to 1627-1600 B.C.’ Science 312, 28 April 2006.

Friedrich, Walter L., et al., "Santorini Eruption Radiocarbon Dated to 1627-1600 B.C.". Science (American Association for the Advancement of Science) 312, 2006

Geology; January 2000, Geological Society of America, ’Discovery of Minoan tsunami deposits’.

Geology; October 2009, The Geological Society of America, ’Tsunami waves generated by the Santorini eruption reached Eastern Mediterranean shores’.

GEOPHYSICAL RESEARCH LETTERS, VOL. 27, NO. 18, SEPTEMBER 15, 2000, Swedish tree rings provide new evidence in support of a major, widespread environmental disruption in 1628 BC

Håkan Grudd et al.

Grudd, H., et al., . "Swedish tree rings provide new evidence in support of a major, widespread environmental disruption in 1628 BC". Geophysical Research Letters 27 (18), 2000

Gräslund, Bo, KUNSKAPENS KRONA, anförande 2008

Guichard, F. et al.  "Tephra from the Minoan eruption of Santorini in sediments of the Black Sea". Nature 363, 1993

Hardy D.A., "Thera and the Aegean World III", Volume III - Chronology (Proceedings of the Third International Congress, Hardy D.A., editor), 1989

Heiken, G.; McCoy, F."Precursory Activity to the Minoan Eruption, Thera, Greece". Thera and the Aegean World III, Vol 2. London: The Thera Foundation, 1990

Lovett, Richard A., National Geographic News, August 23, 2006

McCoy, F.W., & Dunn, S.E.,"Modelling the Climatic Effects of the LBA Eruption of Thera: New Calculations of Tephra Volumes May Suggest a Significantly Larger Eruption than Previously Reported",  2002.

McCoy, Floyd & Heiken, Grant, Volcanic Hazards and disasters in Human Antiquity (special paper for The Geological Society of America) 2000

McCoy, Floyd W.; Heiken, Grant, "Tsunami Generated by the Late Bronze Age Eruption of Thera (Santorini), Greece". Pure and Applied Geophysics 157, 2000

Manning, Sturt W., et al., ’Chronology for the Aegean Late Bronze Age 1700-1400 B.C.’ Science 312, 28 April 2006.

Manning, Sturt W et al.,  "Chronology for the Aegean Late Bronze Age 1700-1400 B.C.". Science (American Association for the Advancement of Science) 312, 2006

Manning SW (2003) (pdf). Clarifying the "high" v. "low" Aegean/Cypriot chronology for the mid second millennium BC.

National Geographic News, August 23, 2006, Atlantis" Eruption Twice as Big as Previously Believed,

"New research in Science: date of the largest volcanic eruption in the Bronze Age finally pinpointed". Aarhus University news release. 2006. http://www.nat.au.dk

Panagiotaki M., "The impact of the eruption of Thera in the Central Palace sanctuary at Knossos, Crete". Mediterranean Archaeology & Archaeometry 5 (2), 2007

Pareschi, M.T. et al.,  "Impact of the Minoan tsunami of Santorini: Simulated scenarios in the eastern Mediterranean". Geophysical Research Letters 33, 2006

Leon Pomerance, The Final Collapse of Santorini(Thera), Göteborg 1970

Pomerance, L. (Archaeological Institute of America), ”Improbability of a Theran Collapse During the New Kingdom, 1503-1447 B.C.”,  (i Thera and the Aegean World I, Papers presented at the Second International Scientific Congress, Santorini, Greece, August 1978 , C. Doumas (Editor)

Rehak,P. & Younger,J., Review of Aegean Prehistory VII: Neopalatial, Final Palatial, and Postpalatial Crete. AJA 102:1, 1998

"Santorini - Eruptive history". Global Volcanism Program, Smithsonian Institution. http://www.volcano.si.edu/world/volcano

"Thera and the Aegean World I". Papers presented at the Second International Scientific Congress, Santorini, Greece, August 1978

The Thera Foundation, D.A. Hardy et al., The Stronghyle Cladera: Geological, Palaeontological and Stable Isotope Evidence from Radiocarbon Dated Stromatolites from Santorini i "Thera and the Aegean World III", Volume Two: "Earth Sciences" . Proceedings of the Third International Congress, Santorini, Greece, 3-9 September 1989.

Warburton, David. A. (red.), Time's up! : dating the Minoan eruption of Santorini : acts of the Minoan Eruption Chronology Workshop, Sandbjerg November 2007, Aarhus, Aarhus University Press, 2009

 

 

 

 

Marie-Louise  Winbladh

Arkeolog, författare

1971-2001 intendent för Cypernsamlingarna i Stockholm

Delaktig i de svensk-grekiska utgrävningarna, Chaniá, Kreta

http://cypernochkreta.dinstudio.se