Min mailadress -  mwinbladh@hotmail.com

 

Saknaden efter ett museum...

Nu har det hänt, det som vi varit oroliga för de senaste 15 åren efter bildandet av SMVK, den förra socialdemokratiska regeringens egen Titanic. Ledningens måttlösa slöseri med skattemedel har givit resultat. Nu föreligger ett hot om nedläggning av bl a Medelhavsmuseet. 

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/tva-statliga-museer-kan-tvingas-stanga/

Detta framkallar en stor sorg hos oss som under decennier bidrog till att göra museet till en oas i stadsöknen, en källa till kunskap, inspiration och idéer. Vi producerade utställningar, böcker, föredrag. Museet blev en mötesplats för alla. Fram till år 2000 e Kr då Lojalitet, Politisk Målstyrning och Marknadsföring ersatte kunskap.

Den Svenska Cypernexpediotionen gråter i sin himmel. 

 

Nu har det gått nästan 10 år sedan jag måste lämna museet och man kan tycka att det är dax att lägga detta bakom sig. Men det handlar inte bara om min situation utan om utvecklingen av arbetslivet i ett större sammanhang. Ofta talar jag med unga människor med 30 år kvar till pension. De uttrycker frustration och oro över en situation där ambitioner och kunskap bemöts av misstänksamhet och aggressivitet. En ung psykiater planerar att lämna Sverige för Norge, där situationen är bättre och där man tar mobbning på stort allvar. I Sverige styr marknaden och ekonomismen.

Min och museets f.d. chef Sanne Houby-Nielsen har återigen utmärkt sig. Hon har beslutat att en professur knuten till Nordiska museet inte ska återbesättas.

Har inte längre råd med en professor

Museets nya chef (styresman), Sanne Houby-Nielsen, anser att man inte längre har råd med någon professor, hon har uppenbarligen övertygat också de nämndledamöter som förra året såg det som självklart att Hallwylska professuren skulle återbesättas, men som nu inte vill ha den kvar.
En av förklaringarna till att professuren avskaffas med hänvisning till ekonomi kan vara att nya styresmannen är lite extra ängslig när det gäller just pengar."

Läs mer här - 

http://universitetslararen.se/2015/11/11/tack-for-visat-intresse/

 

Gammal vän från Cypern. Hänvisad till ett ovisst öde i hybriden Statens museer för världskultur, även kallad Världs-kulturmuseerna ...

Under drygt tre decennier arbetade jag som intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm och såsom ansvarig för de berömda Cypernsamlingarna där. Under en avlägsen guldålder producerade jag utställningar, skrev böcker, assisterade utländska forskare och ansvarade för museets väldiga magasin. Föreläste och lanserade böcker utomlands. 

 

Jag föreläser ännu gärna om de ämnen jag behärskar (se lista), kombinerat med spännande diskussioner. Jag är också verksam som författare och forskar inom de områden där jag tidigare arbetat, nu närmast det minoiska Kretas sena bronsålder.

 

Har deltagit i utgrävningar i staden Chaniá på västra Kreta. Har skrivit om dem här - Minoer och mykenare på Västkreta. De Svensk- Grekiska utgrävningarna i Chaniá, Stockholm 2000.

Alla arkeologer, verksamma i de Svensk-Grekiska utgrävningarna i Chaniá, är ständigt upptagna med publiceringen av de utgrävda fynden. Volym 5 är under tryckning och därefter återstår endast 2 band...

 

Ladyn från Kydonia, ett av de fynd jag publicerat

Att lämna en arbetsplats där man levt större delen av sitt liv är ingen lätt sak, i synnerhet då detta inte sker frivilligt och då man ännu har oerhört mycket att göra. Dagligen brottas jag med ett uppdämt behov av att få använda mina kunskaper om Cypern, så nära knutna till de enorma Cypern-samlingarna på museet. I Sverige finns inget akut intresse för Cypern och det har visat sig omöjligt att få avsättning för böcker och artiklar om Cyperns arkeologi och historia.

Det känns dystert att många viktiga arbets-uppgifter ännu återstår att göra, men de kommer inte att bli åtgärdade. Museet har idag ingen personal, kunnig inom ämnet Cypern. Ej heller finns någon med kunskap om Cypernsamlingna och deras historia.

De ansvariga försäkrar att samlingarna förvaras väl, men då museet saknar personal med kännedom om monter-klimat, konservering, arkivmaterial och andra viktiga frågor, inger dessa uppgifter inget förtroende.

 

Statens museer för världskultur (SMVK) tillkom år 2000 e Kr då även ett paradigmskifte ägde rum. Ingen plats finns längre för kunskaper och respekt för oskattbara föremål. Vi var många som befanns "övertaliga". Numer saknas viktig kompetens inom flera områden. Marknadsföring och IT har tagit vår plats.

Först nu - nästan 15 år efter det att Världs-kulturmuseerna (SMVK) bildades - har de anställda samlat mod för att ge uttryck åt sin frustration över Ledningens vanstyre, slöseri med statliga medel samt trakasserier av de anställda. Men ingen vågar naturligtvis framträda.

Läs mer i artikel från GT 29 dec 2014

Vem har ansvar? Svar: Ingen kommentar!

http://www.expressen.se/gt/kultur/vem-har-ansvar-svar-ingen-kommentar/

GT 15/12 2014

"Här försvinner de kritiska rösterna" | Kultur GT

http://www.expressen.se/gt/kultur/har-forsvinner-de-kritiska-rosterna/

samt

"Museichef anklagas för toppstyrning"

http://www.metro.se/nyheter/museichef-anklagas-for-toppstyrning/Hdznlo!rgSr9MYnz7JNStiP6QCX6A/

eller

Museichefs ledarskap beskrivs som ”terrorvälde

http://omni.se/start/546b2690-eb70-48c8-93ee-e8565b5f8f7c

Mest intressant av alla artiklar är ändå denna -

Chef efter chef har flyttats till Stockholm | Kultur GT

http://www.expressen.se/gt/kultur/chef-efter-chef-har-flyttats-till-stockholm/

Man kan bara hoppas på Högre Makters omsorger. Men då en sådan stavas kultur-minister så kommer okunniga människor att fortsätta demontera både verksamhet och samlingar. Det finns många duktiga människor som ser och förfäras, men vågar inget säga. En kritisk röst innebär alltid att man förlorar sitt arbete.

 

Britter visiterar cyprioter på 1950-talet

Redan 1974, då Turkiet invaderade Cypern, inleddes mitt intresse för öns samtida historia. Under åren har jag läst böcker i detta ämne och även skrivit en del i media, framför allt om kulturarvsfrågor.

Under senare år har jag rest runt på Cypern och intervjuat grekcyprioter vilka berörts av kriget, både gamla EOKA-kämpar och folk i byarna. Därvid har jag fått en helt annan uppfattning om Cypernproblemet än den officiella grekcypriotiska.

Kärleken till Cypern består dock, även om det inte är möjligt att avsätta den i publikationer eller utställningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strövtåg på norra Cypern (Kıbrıs) 6/4 – 13/4 2016

 

 

Ännu en underbar resa till Cypern med Favoritresors resenärer. Denna resa har jag nu gjort många gånger, men tröttnar aldrig.

Vi lämnade Arlanda vid 12-tiden, en väldigt behaglig avgångstid. Ännu bättre blev det under resan med Turkish Airlines och deras otroliga service. Tryckta menyer är väl lite överkurs, men maten var väldigt bra och alla drycker var gratis. Så synd att det var för tidigt på dagen... Vi mellanlandade i Istanbul och väntade någon timme på en gigantisk terminal, hur kan någon hitta där?! Fortsatte sedan till Ercan, den gamla och väldigt illegala militärflygplatsen på Norra Cypern. Där håvades vi in av en ung man och och vår förträfflige chaufför Mehmet Ali och for med buss till Hotell Sempati 1,5 mil väster om Girne. För mig är detta nästan ett lyxhotell, fräscht, snyggt och fina rum. Havet alldeles nära. Vi bodde i små annex till hotellet; hela anläggningen verkade nybyggd.

Dag 2

 

Mjukstart första dagen med sen frukost och en vidunderlig buffé. Som vanligt fick vi fri tillgång till neskaffe för hur ska man annars vakna? Vi fick träffa våra guider; Erkan Kilim, son till hotellägaren, och den lokale guiden, holländske Marte, som följde med oss överallt.

Vi for med buss till naturreservatet Kalkanlı där de berömda olivträden sägs vara över 1000 år gamla. Jag försökte bräcka Erkan genom att berätta att det på Kreta finns ett olivträd, daterat till 800 f Kr. Jag misslyckades...

Korucam - Kormakiti

Vi fortsatte därefter till Kormakiti, maroniternas hembygd på öns yttersta nordvästkust. Maroniterna är ett minoritetsfolk av arabiskt ursprung, men deras religion är romersk-katolsk. Efter Turkiets invasion 1974 tvingades de flesta att lämna sina hem i norr och många lever idag i städer på södra Cypern där maroniternas traditioner och språk successivt försvinner. Endast Kormakiti lever ännu, men befolkas mest av äldre. Invånarna i denna by kom för hundra år sedan från en by i Syrien utanför Damaskus, men de första maroniterna kom redan på 900-talet, säger de själva idag.

 

Liturgiska texter på maronitisk arabiska och syrianska

Maroniterna i Kormakiti använder i liturgin ungefär samma arameiska som talades i Palestina för omkring 2000 år sedan. Före 1974 bodde 1600 maroniter i byn och idag finns här endast 140. I centrum av byn finns den stora vita kyrkan med en annorlunda utsmyckning. I stället för krucifix vid altaret tronar en stor staty av S:t Göran, men utan drake. Utanför kyrkan står en stor marmorstaty av Josef som äras eftersom han var far till Jesus. Marte ordnade så att vi fick besöka kyrkan som nu restaureras.

 

Josef, en ikon inne i kyrkan

Vi besökte även en vacker maronitisk kyrka, tillägnad S:t Göran och som ingick i ett kloster med franciskaner-nunnor I kyrkan finns spår av fresker och inskrifter på maronitiska och syrianska. Kyrkan har vackra portaler och anses vara uppförd under 1500-talet. Den stora trädörren infogades 1934 och själva klostret uppfördes 1936.Kyrkan är helt nyrestaurerad med EU-pengar och vi gladdes åt att detta når även avlägsna byar på Cypern. Vi promenerade genom den vackra byn där många gamla stenhus rasat samman, vilket de gjorde redan på 1950-talet, inte 1974 som jag trodde.

 

Efter vandringen väntade en sagolik lunch på hotellet och höjdpunkten var då Erkan bakade bröd som gräddades i en gammal kupolugn. I brödet stoppades oliver, sesam, olja mm och vi åt och åt...

Eftermiddagen var ledig och många promenerade längs stranden och någon badade i ett iskallt Medelhav...

 

DAG 3

Skattesmitarnas helgon

 

Nu skulle vi besöka helgonet Ajios Mamas i hans kyrka i Güzelyürt – Morfou samt även besöka det egendomliga museet, inrymt i det gamla biskopspalatset och mindre märkvärdigt än sitt rykte. I bottenvåningen finns ett sorts naturaliekabinett med mineraler, uppstoppade däggdjur, fåglar och fiskar. På övervåningen ser vi keramik från utgrävningar i Toumba Tou Skourou i närheten av Morfou, där arkeologerna i början av 1970-talet grävde ut delar av en stad från sen bronsålder. Föremålen är av betydande kvalité, men många är dåligt utställda och utan information.

 

Ett uppseeväckande föremål är en liten marmorstaty av en kvinna med ett märkligt utseende från 100-talet e Kr. Hennes ansikte är skulpterat i svart marmor och hennes överkropp av vit marmor är täckt av 36 skulpterade ägg – eller bröst?

Mötet med helgonet Ajios Mamas i kyrkan intill blir däremot en upplevelse. Under 1100-talet levde här den fattige eremiten Ajios Mamas. Han vägrade betala skatt och myndigheterna sände ut trupper för att hämta honom till staden. På vägen dit mötte sällskapet ett lejon som höll på att döda ett lamm. Eremiten räddade lammet, satte sig på lejonet och red till staden. De bysantinska skatteindrivarna blev så imponerade av detta att de lät Mamas slippa betala skatt. Sedan dess har han varit alla skattesmitares eget helgon. Det omtyckta helgonet Mamas har 14 kyrkor på Cypern, fördelade över hela ön trots att skatterna inte är särskilt höga. Helgonets marmorgrav har klarat sig och består av en sarkofag med två hål som utsöndrar väldoftande balsam, ett välrenommerat botemedel mot ögon- och öronsjukdomar. Ingen vågade sticka in fingrarna i hålen ….

Soli

På väg upp mot den romerska teatern på sluttningen i Soli, passerar man en väldig kristen basilika från 300-talet. Den äldsta basilikan i Soli var 200 meter lång och är en av de äldsta och största på Cypern. Vi hade en diskussion ang. längden som några ansåg var kortare, men det är denna uppgift man finner i böcker och på nätet. Kanske är inte allt utgrävt? Nu återstår endast delar av väggarna och enorma liggande kolonner som vräkts omkull av en jordbävning. De ser ut som gigantiska skivade falukorvar...

 

Svanmosaik, Basilikan i Soli. 400-tal e Kr

Golvet var täckt av mosaiker med fåglar, fiskar blommor och geometriska mönster. Den stora basilikan förstördes under 600-talet och en mindre kyrka byggdes upp under 1100-talet som idag ligger på en högre golvnivå än den äldre basilikan.

 

Teatern i Soli

Soli som var en av de mäktigaste stadsstaterna på Cypern f o m sent 500-tal f Kr. Teatern i Soli började grävas ut redan 1927 av den Svenska Cypernexpeditionen. Den romerska teatern är i gott skick och helt restaurerad. Dess åskådarrum är inbyggt i norra delen av en kulle med storslagen utsikt mot havet.

Den teater vi ser idag uppfördes omkring 200 e Kr och hade plats för 4000 åskådare. Scenbyggnaden var i två våningar, men idag återstår bara de stora kalkstensblock som utgjorde fundamentet. Kvar finns även det halvrunda åskådarrummet, uthugget i klippan. Idag finns inga ursprungliga sittplatser kvar – varenda sten, som fordom utgjort sittplatser, hämtades av britterna till bygget av Suezkanalen under 1800-talet.

Lunch avåts i byn Gemikonağı - Karavostassi på en fantastisk fiskrestaurang. I hamnen ligger ännu ett s k paternoster-verk som lastat väntande fartyg fulla med kopparmalm från Skouriotissa och Mavrovouni. Det hade tillhört ett amerikanskt gruvbolag, Cyprus Mine Corporation, som upphörde med sin verksamhet 1974.

 

Då vi ännu befanns på sluttningen i Soli, blev Majvor intresserad av några stora högar nere vid havet. Kunde det vara slagg? Vi övertalade chauffören att köra förbi området som var avspärrat. Det visade sig vara Cyprus Mining Corporation’s gamla gruvområde med en förfallen pir och vid stranden en rostig bogserbåt “London”.

 

 

Trots vår usla turkiska lyckades vi övertyga vakten om vårt geologiska intresse och han släppte in oss 2. Slagghögarna hade konsistensen av grov sand och var gulaktig. Kunde det verkligen vara efter pyritmalm? Senare läste jag att området spärrats av först 2011 trots allt giftig avfall som ligger här.

Hamnen i Gemikonağı användes för export av koppar från 1930-talet fram till kriget och Cyperns delning 1974. Cyprus Mine Corporation var ett amerikanskt gruvbolag som gjorde stora vinster åt sina aktieägare. Inte mycket kom cyprioterna till godo. Däremot lämnade bolaget efter sig enorma skador på miljön genom giftigt kemiskt avfall, som förstörde framför allt odlingsbar mark, grundvatten och hav. Ansamling av tungmetaller åstadkom förgiftad mark och luftföroreningar, kännbara än idag. Brytning av Cu-malm inleddes redan 1916 och nu 100 år efteråt kvarstår problemen. Gruvbolaget tog inget ansvar utan skyllde på kriget.

Före 1974 dumpades tonvis av giftig avfall direkt i havet som ännu är missfärgat på en sträcka av 2 km längs stranden.

Järn- och kopparsulfater förs med luften till dammar med dricksvatten samt vatten för konstbevattning. Enorma slagghögar med avfall från pyritmalm innehåller höga halter av svavel. I sommarhettan självantänder de och bildar svavelhaltiga gaser.

Troodosbergen på Cypern är berömt för de magmatiska bergarterna, rik på järn, pyrit och kalkopyrit och all världens geologer har alltid vallfärdat hit.

Citat från nätet - ”Gruvavfall har olika karaktär beroende på vilken typ av malm som bryts. Våra svenska malmer kan grovt delas in i oxidiska och sulfidiska malmer. Sulfidmalmerna är viktiga för vår metallförsörjning eftersom det ofta är i dem man exempelvis hittar brytvärda mängder av så viktiga metaller som zink, bly, koppar, guld och silver. Men det är främst från gruvavfall som uppstår vid brytningen av dessa malmer som allvarliga miljöproblem kan uppstå. Om gruvavfall med innehåll av sulfider får ligga oskyddat och påverkas av väder och vind så vittrar det genom en oxidationsprocess. Vittringen leder till att ett surt och ofta metallrikt lakvatten, så kallat Acid Mine Drainage (AMD), frigörs till den omgivande miljön.”

Sekundärprodukter såsom silver och guld framställdes oxå av Cyprus Mine Corporation genom den s.k. cyanide leaching method, ung. urlakning med cyanid då man på kemisk väg frigör guld från annat material. Det giftiga avfallet lämnades i stora öppna dammar.

Idag råder uppror bland turkiska miljövänner då ett brittiskt bolag - Sardes Nickel Company – tänker utvinna nickel på samma sätt i Turkiet.

 Jätte-fänkål!

 

Det befästa palatset i Vouní

 

Monumental trappa vid centralgården

Till berget Vouní styrde vi efter lunch. Vägen dit är ännu ganska svindlande och jag tänkte på Volvon Jacob som stånkat sig uppför berget för nästan 100 år sedan. Och hur svenskarna släpat dit skottkärror, spadar, tält, proviant …

Det monumentala kungapalatset i Vouní på nordvästra Cypern är den mest imponerande arkitektoniska anläggningen som utgrävdes av Den Svenska Expeditionen. Palatset var stadens centrum och hade ett magnifikt läge på en borgklippa 270 meter över havet, vars sidor stupar brant ned i havet. Palatset bestod av flera rum grupperade kring en öppen centralgård. Vatten- och avloppsledningarna var fullt synliga och de 2 stora cisternerna finns ännu kvar.

Palatskapellet i norr låg på en oväntat mkt lägre nivå än palatset och Athenatemplet ligger som väntat på klippans högsta punkt.

Man kan ännu se håligheterna i marken efter vinamforor som förvarats i västra magasinen.

Det finns inga källor eller färskvatten på Vouní, men på den stora palatsgårdens mitt fanns det en stor cistern där regnvatten från taken kunde samlas upp. Palatset byggdes så småningom ut och fick fler toaletter, ett varmbad med bastu samt förrådsrum grupperade kring ännu en gård.

 

Bastun 

Bastun är flera hundra år äldre än liknande anläggningar i Grekland och Rom. Bastun eller "svettkammaren” bestod av en värmekammare (sudatorium) med ihåliga väggar vilka hettades upp av små underliggande eldrum.

 

Cisternen

Utsikten från palatset är hänförande och en bit ute i havet ligger Petra tou Limniti, en liten klippö där de svenska arkeologerna sina äldsta fynd. Under två veckor sommaren 1929 undersöktes hyddor från fyra olika perioder under äldre neolitisk tid, ca 5000 f Kr.

 

DAG 4

Nu var det dags för Den Stora Utflykten till Karpaşa – Karpassos, öns yttersta spets i öster. Längs vägen ser man gräsliga monument av sten som markerar platsen där turkiska soldater landsteg 20 juli 1974. Längre fram såg vi ett sorts friluftsmuseum med uttjänta turkiska stridsvagnar och det är mkt obehagligt. Arma turkcyprioter som måste leva med detta dagligen.

Vi rastade i byn Dipkarpaz - Rizokarpassos, en ovanlig by där ännu grek- och turkcyprioter lever samman och där man kan välja mellan ett grekcypriotiskt och ett turkcypriotiskt kafé. Jag brukar välja det grekcyp kaféet eftersom jag vill prata med folk. De berättar att alla unga har flyttat eftersom arbetslösheten är så stor. Här finns inga jobb åt någon, inte heller för de många bosättare som finns här. Den stora vita kyrkan i byn flankeras av en moské och båda används flitigt.

 

 

Bussen tog oss vidare till ett avlägset ställe där vår vandring började. Här hade den antika staden Urania legat och sedan den bysantinska Aphendrika. Vi gick runt de tre vackra kyrkoruinerna tillägnade Ajios Georgios, Panajia Chrysiotissa (500-tal) och Panajia Asomatos.

Därefter vidtog en vandring på mjuka stigar samt en vidunderligt vacker vandring längs havet, med egendomliga skulpturer i sandsten, formade av havet.

 

Foto från 2015

Nu var vi alla vansinnigt hungriga och gnällde på guiden som lovade att bakom nästa kurva skulle det bli mat... Efter väldigt många kurvor så såg vi dem; Erkan och en släkting som grillade vår lunch. Grillad kyckling och biff, sallad, grillad halloumi mm.

Nu kunde vi inte förflytta oss men det behövde vi inte heller. Mehmet Ali väntade med bussen och vi for till GoldenSand Beach med dess oändliga vita sandstrand. Havet var iskallt, +17-18 C, men några tappra kastade sig i med fullkomligt dödsförakt. Jag ville inte vara sämre utan hasade långsamt i, livligt påhejad av De Tappra. Efter en stund var det nästan skönt...

Vi hann oxå besöka Apostolos Andreas i hans kloster nästan ända ute på udden.

 

Det nuvarande klostret är uppfört på 1800-talet och är varken särskilt vackert eller gammalt. Alldeles under klostret ligger ett litet kapell från 1400-talet i en grotta, som uppfördes över den källa som Aposteln Andreas slog fram ur klippan för 2000 år sedan. Renoveringen av klostret och kyrkan är snart klar och bekostas av båda sidornas religiösa institutioner. Vi hittade en provisorisk kyrka inredd i ett rum. Där fanns en ensam präst som stod och mässade för sig själv. Undrar hur han mådde i denna omgivning belamrad av turkiska bosättare som belägrat omgivningen med sina salustånd. Omgivningen kring den helige Andreas är ganska stökig, men utsikten från klostrets högsta punkt gör besökaren andlös.

De ”vilda” åsnorna kom galopperande när de hörde att vi kommit. Denna gång fanns det väldiga många sto med föl som var väldigt söta och sugna oxå de. Några hade köpt morötter och jag hade stulit bröd från lunchen. Som vanligt började de bråka om maten och vi fick jaga dem som inte vågade sig fram.

Sydväst om klostret finner man den berömda Turtle Beach (Sköldpaddornas Strand), en helt orörd sandstrand där stora havssköldpaddor häckar och lägger sina ägg under ett par sommarmånader. Ända fram till 1985 var halvön avspärrat militärt område och är därför helt orörd av turismen.

 

Vårt hotell fanns utanför byn Dipkarpaz (Rizokarpasso) och består av äldre, restaurerade stenhus med vackra valv och stora träbjälkar i de enorma rummen. Inredningen var väldigt enkel, men rent och snyggt och nya badrum. Uråldriga stora järnsängar med traditionella lakan och filtar. Jag tog en promenad i en väldigt dyster omgivning. Här bor mest fattiga bosättare i en eländig miljö; skräpigt och vanskött.

Middagen på kvällen var fantastisk och avåts i restaurangen Manolyam som oxå verkade uråldrig. Erkan fanns med oss på kvällen och berättade att byns grekisk-ortodoxa kyrka var öppen och hade gudstjänst på söndagarna. Nästa morgon gick jag dit och började prata med en familj som rest långt från södra delen av ön för att hinna hit. De bar stora fat med mat och bröd som skulle välsignas och berättade att de kommit för att be för sin avlidne farfar som var från Dipkarpaz. Vi gick in i kyrkan där en präst mässade för några magra svartklädda gummor.

 

DAG 5

Den helige Barnabas - Salamis - Famagusta

Frukosten var som vanligt härlig i denna by; vacker miljö, jasmindoft och ljummen vind. På avstånd hörde vi ett gäng kalkoner som grälade.

Nu lämnade vi det vackra Karpaz och styrde söderut mot Salamis.

Någon kilometer nordväst om Salamis finns ett litet kloster tillägnat Cyperns egen apostel S:t Barnabas. Det grundades i slutet av 400-talet. I de forna klostercellerna finns nu ett arkeologiskt museum, föredömligt pedagogiskt och med vackra och intressanta fynd. Den kyrka vi ser idag uppfördes under 1700-talet och förefaller välskött. Klostergården är fridfull och vacker, med stora hibiskusträd fulla av röda blommor.

Utanför klostret ligger den helige Barnabas själv och låter sig nådigt besökas i sin mörka och fuktiga krypta där han är begravd. Även i detta kloster finns ett litet kafé där man kan vila sig. Inte minst viktigt var oxå rena och fina toiletter, bättre än dem i Salamis.

 

Den romerska staden Salamis är spektakulär genom sina stora anläggningar, romerska statyer och smäckra marmorkolonner mot en fond av det blå havet. Utgrävningsområdet är gigantiskt och endast en bråkdel är synligt ovan jord för besökaren.

Salamis’ centrum låg i dess norra del under romersk tid och det är där rundvandringen börjar. De offentliga baden ligger intill gymnasiet och var bokstavligen översållade av marmorskulpturer. Den badlystne besökaren i romersk tid passerade först två exklusiva åttkantiga bassänger med kallt vatten, s.k. frigidarier. Oerhört intressant är en anläggning som transporterade mycket het luft från två ugnar på 2,5 meters djup under golvet i sudatorium, som bastun kallas på latin.

Vi hittade oxå fragment av 2 romerska fresker som bevarats eftersom de befinner sig i en liten alkov flera meter över marken. Och där har de suttit i 2000 år... Mest intressant är de oerhört välbevarade hypokausterna invid de romerska baden. Den omfångsrika toiletten med 44 platser och ett sinnrikt spolsystem är också imponerande..

Teatern strax intill är gigantisk och används ännu till föreställningar.

Toiletten...

Nu var det äntligen lunchdax på en taverna alldeles vid havet. Vi fick gudomlig och färsk fisk, fräscht, gott, överdådigt.

 

Dagens sista upplevelse var Medelhavets pärla – Famagusta (Gazimağusa). I Famagustas gamla stadsdel, ofta kallad Old City, finns byggnader från medeltid, venetiansk och osmansk tid. Runt staden löper en kraftig stadsmur, ursprungligen uppförd av frankerna under 1300-talet. Stadsmuren påminner om en jättelik rektangel med fjorton mäktiga bastioner vilka ännu har kvar sina italienska namn. Denna gång hamnade vi rätt vid Land Gate, som turkcyp kallar för Akkule. Där klättrade vi upp längs en kanonramp och kunde beundra de fantastiska bastionerna från 1500-talet och den vackra Old City innanför murarna.

 

Härifrån ser man ut över den stora moskén Lala Mustafa Pasha, ruiner av grekisk-ortodoxa kyrkor, det stora hamnområdet och det vidsträckta Medelhavet. Söderut och utanför stadsmuren skymtar rader av tomma hotell vid den långa sandstranden. De ligger i det stängda området Varosha, Famagustas f d moderna stadsdel där en majoritet av grekcyprioter bodde före 1974.

Vi klättrade ned igen och fortsatte i Old City med byggnader från medeltid och venetiansk tid. Stadsmuren från 1500-talet med bastioner och tjocka murar, delar av ätten Lusignans vackra palats i gotisk stil samt mängder av kyrkoruiner från korsriddarnas tid, mestadels i gotisk stil.

 

Vi stannade först vid den stora katedralen – sedan 1571 Lala Mustafa Pasha-moskén (Saint Nicholas's Cathedral). En av de vackraste gotiska byggnaderna i hela Medelhavsområdet som anses likna den stora katedralen i franska Reims. Byggnaden invigdes i början av 1300-talet men stod nog inte helt klar förrän på 1400-talet.

Ungefär nordost om Lala Mustafa pasha-moskén ligger de s.k. Twin Churches eller Tvillingkyrkorna, uppförda under 1300-talet för Tempelriddarna och Johanniterna som också kallades Hospitaliterna. Kyrkorna är relativt nyrestaurerade.

 

Saint George of the Greeks i Famagusta, 1300-tal

Vi hann även med ett besök i kyrkan S:t George of the Greeks som har ett märkligt arkitektoniskt inslag. I absidens valvbågar har byggmästaren infogat sönderslagna krukor för att bättra på akustiken i kyrkan. I en av absiderna syns ännu resterna av en fresk i bysantinsk stil från 1500-talet

På ruiner och murar kan vi ännu studera uthuggna vapensköldar från olika perioder och adliga ätter. Markuslejonet i helfigur vaktar här och var längs murarna, venetianarnas mest kända varumärke. Kanonkulor av järn och kastkulor av sten ligger kvar i Famagustas äldre stadsdelar.

 

”Othellos Torn”

Denna gång fick vi komma in i Othellobastionen; restaureringen av tornet är nu äntligen avslutad och platsen går att besöka. Vi vandrade runt på borggården med dess kastkulor av sten från medeltiden och kanonkulorna av järn från 1500-talet. Vi klättrade upp för de branta trapporna och fick en överblick över hamnområdet, för några 100 år sedan en av östra Medelhavets viktigaste.

Nu hade vi ett par timmars frigång innan bussen skulle avgå mot hotellet. Vi gick runt bland alla vackra byggnader, handlade och smälte intryck. Jag hade beställning på sesamgodis, men handlade I stället svartpeppar och saffran. Jag hade redan köpt flera kilo hemlagad loukoum och nötgodis, pastelli, utanför Barnabas-klostret, kändes tryggare då det ju automatiskt blev välsignat. Dessutom var det hemlagat och såldes I lös vikt = billigare. Handlade av några unga turkcyp som kunde bra grekiska, men med stark cypriotisk dialekt så det var svårt att förstå. Mötte oxå en hel busslast med tanter från Pafos som var ganska oförskämda. De åt en massa utan att betala, grälade om priset och skrek som grekiska tanter ofta gör. Några kastade t.o.m. godiset på marken och fnös ilsket.

 

Till sist fick vi en extra rundtur längs den sorgliga gränsen mot buffertzonen, otillgänglig för alla utom turkisk militär. Jag berättade om den döda stadsdelen Marash-Varosha, övergiven av grekcyp i augusti 1974. Granathål, kulhål, trasiga fönster, spår av eld. Hotellen är utbrända, bombade kolosser.

 

DAG 6

Lapta

Morgonen inleddes med en rundvandring i byn Lapta med vackra hus, frodiga trädgårdar och med Kyreniabergen i fonden. På våren forsar vattnet fram men nu var det torrt i kanalerna. Vandringen gick uppför branta vägar och trappor, man undrar hur pensionärerna klarar detta?

 

Lapta är en mycket vacker by

Efter kaffe och vila så bestämde Marte att vi skulle besöka den antika romerska staden Lambousa, som ligger alldeles vid havet. Vi hade tidigare bett om att få se platsen, men vår turkcypriotiske guide sade att hela området är ockuperat av turkisk militär. Kanske var det lättare för Marte att våga eftersom en holländare inte behöver vara rädd för Erdogans soldater.

 

Ett ortodoxt kloster som nu bebos av turkisk militär

Lambousa betyder ”Den Lysande” och var en föregångare till dagens Lapta. Kungariket Lapithos var tättbefolkat under forntiden och folk har bott här sedan bronsåldern, men Lambousa hade sin storhetstid under romersk tid, för knappt 2000 år sedan. Centrum låg just här i Lambousa som då var Lapithos hamnstad. Området är enormt men av själva staden såg vi nästan ingenting.

  

Området med klippgravarna

Vid vattnet finns ännu de berömda s.k. fisk-tankarna kvar där romarna kan ha hållit fångsten färsk. Ett sinnrikt kanalsystem gjorde att vattnet höll sig färskt.

Vi vandrade i omgivningarna och såg några gravar uthuggna i klippan, enl. uppgift från 3/400-talen f Kr. I övrigt var allt igenvuxet. Men naturen i området var magnifik med en frodig flora, det blå havet och de violetta Kyreniabergen.

 

Efter ett par timmar hämtade bussen oss och vi for in till Lefkoşa. På vägen dit stannade vi för lunch hos Erkans morbror som kom med ett oändligt antal fat med smårätter. Nästan alla ville ha öl till maten och ett problem uppstod. Det visade sig att man gick ut och köpte öl eftersom alla turkcyp drack vatten eller läsk till maten. Men maten var god. Efter nån timme var vi så dästa att vi knappt kunde baxa oss upp i bussen.

Nu skulle vi äntligen få se huvudstaden med sina underbara kyrkor, moskéer, museer, basarer mm.

 

Vi började med Büyük Han som nu är vackert restaurerat med pengar från FN, i likhet med många andra projekt i Lefkosias gamla stadsdelar på bägge sidor om gränsen. Ett Han kallades också karavanserai och fungerade som ”karavanhotell” för de köpmän som samlades i Lefkosia. Innanför hotellets murar kunde de lagra och sälja sina varor i säkerhet.

  

Selim-moskén

I närheten ligger den vackraSelimyie- eller Selim-moskén som under medeltiden var den romersk-katolska katedralen S:a Sofia. Den katolska katedralen byggdes under 1200- och 1300-talen av franska arkitekter och hantverkare. Moskén eller katedralen är den största kyrkobyggnaden på hela Cypern och stilen är fransk höggotik.

En monumental entré kröns av ett fönster som inramas av ett magnifikt spröjsverk. Ingången flankeras av två minareter, tidigare två stora klocktorn vilka inte hunnit bli färdiga innan osmanerna kom dit. Selim- eller Selimyie-moskén fick sitt namn efter Selim II som var sultan i det Osmanska riket då Cypern erövrades 1571. Den är idag norra Cyperns viktigaste moské där alla stora högtider firas. Därefter fick alla frigång och besökte basarer och saluhall.

Vi vandrade oxå runt i den gamla stadsdelen Arabahmet Mahallesi där armenierna bodde fram till 1964 då de jagades bort av turkarna. Marte visade den vackra moskén, en av de få som inte är en ombyggd katolsk kyrka.

Sista anhalten var i Lefkoşa var Rocca Bastionen, den elfte och den enda som befinner sig i buffertzonen. Den venetianska muren kring den medeltida stadskärnan är cirkelrund och fem bastioner ligger på vardera sidan. Den skabbiga parken ovanpå bastionen är ganska dyster och bevakas förstås av militär. Men det är märkligt att befinna sig på turkisk mark och kunna blicka ned på den europeiska, grek-cypriotiska. Härifrån kunde vi oxå se Ledra Palace med spår av krigen; hål och kratrar efter granater och skjutvapen.

 

DAG 7

Hilarion

 

S:t Hilarion är en av de mytiska och svåråtkomliga ”riddarborgarna” i bergen och befinner sig ett par kilometer sydväst om Kyrenia. Borgen har fått sitt namn av en eremit som troligen flydde hit på 600-talet undan araberna i Jerusalem. Här bodde Hilarion i en grotta i berget, där långt senare ett kloster och en kyrka uppfördes av bysantinarna över eremitens grav.Vi kan fortfarande se större delen av muren kring borgen, huvudentrén, porthuset i mittsektionen och det lilla kapellet. På 1200-talet byggdes klostret om till ett befäst sommarställe för den frankiska kungafamiljen.

 

 

Kapellet

Borgen är fördelad på tre separata etager och vi undrar hur de kunde bygga på dessa hissnande höjder och branta bergväggar. Varje avdelning hade förråd och vattencisterner, livsviktiga för de boende under de många och långa belägringarna under medeltiden.

 

Bellapais

 

Ett par kilometer söder om Kyrenia ligger byn Bellapais och det gotiska klostret med samma namn. Hela anläggningen är vacker som en hägring. Arkader med kryssvalv och högresta blågröna cypresser, inramade av en trädgård med kaskader av blommor. I fonden de blåvioletta Kyreniabergen.

Klostret är anlagt på sluttningen av Kyreniabergen och byggnadens norra sida utgöres av en 30 meter hög klippa. En stor del av de byggnader besökaren ser idag uppfördes på 1200-talet. Äldst är klosterkyrkan belägen strax till höger om ingången. Pelargången och refektoriet (matsalen) i norr byggdes något senare, under 1300-talet.

 

I fonden munkarnas tvättfat

Innan munkarna gick in till sin måltid tvättade de händerna i den stora romerska sarkofagen från 100-talet e Kr.

Det stora refektoriet eller matsalen fungerar nu som konferenslokal och är full av moderna möbler. Efter denna genomgång spred vi ut oss på olika kaféer och drack kaffe. Jag tog ett glas granatäppeljuice, lite surt men stärkande. Här hittade vi även fantastiskt gott godis, mest loukoum, till ganska bra pris. Lite oväntat i ett turistgetto som detta.

Idag hade vi med oss lunchpaket och bussen förde oss till en vacker plats vid havet, alldeles intill en muslimsk helgedom, Hazreti Ömer Tekke.

Här ligger befälhavaren Hazreti Ömer begravd, tillsammans med sina 6 medkämpar. De föll i kampen mot araberna på 700-talet e Kr, och vördas sedan dess som helgon. Den nuvarande moskén byggdes under osmansk tid och restaurerades på 50-talet. Platsen vördas och besöktes tidigare även av grekcyprioter, ett vanligt fenomen på Cypern.

I våra paket låg 4 enorma piroger och en ”bulgurkorv”, bulgur köftesi, fullkomligt vansinnigt gott, men vi orkade bara hälften. Till efterrätt fick vi nyplockade mandariner, det fick vi f.ö. varje dag då Erkan öste in en säck i bussen varje morgon. Jag försökte undvika solen och satte mig under tak, utanför ingången till moskén. I närheten satt ett gäng glada turkcyp som genast bjöd mig på te. Två av dem kunde ännu grekiska och vi pratade länge och jag berättade vilka vi var. Svenska är alltid välkomna på Cypern och vi hade väldigt trevligt!

Girne- Kyrenia

 

Staden Girne- Kyrenia på Cyperns norra kust är känd för den vackra och skyddade hamnen, den enorma och välbevarade befästningen samt en stor befolkning av övervintrade brittiska pensionärer. Borgen byggdes redan under den bysantinska tiden men förstärktes senare under 1100-tal och 1500-tal

 

Venetianarna byggde en kraftig mur omkring den befintliga medeltida muren. Strax innanför entrén ligger ett bysantinskt kapell från 1100-talet, S:t Georgskapellet, som hamnade innanför den kraftiga venetianska muren från 1500-talet. Kapellet är fyrkantigt med en kupol och fyra marmorpelare. Kyrkorummet är väldigt litet men oerhört stämningsfullt med det sparsamma ljuset som silar in och belyser de gyllengula väggarna i kalksten.

I en del av de mörka valven under jord i själva borgen försmäktade olyckliga fångar, bl a Tempelriddare under venetiansk tid. Även britterna använde dessa fängelsehålor, där de låste in grekcypriotiska frihetskämpar och EOKA-terrorister under 1950-talet.

 

Det berömda Kyrenia-skeppet från ca 300 f Kr är monterat i ett klimatiserat rum och kan beskådas endast uppifrån. Det var litet men väldigt välbevarat. I ett par rum intill hade man gjort väldigt pedagogiska utställningar med fynden, en rekonstruktion av skeppets inre med vinamforor samt några väldigt fula målningar med miljöbilder. I en monter ligger några av de 9000 mandlar som fanns på skeppet. Analyser av dem gav oxå dateringen av skeppet. Kvarnstenar från Kos och en mängd hellenistisk keramik fanns oxå på skeppet. 

På hemväg till hotellet besökte vi de gamla svenska utgrävningarna alldeles nära vårt hotell. Området heter Vtysi tou Barba och är alldeles igenvuxet men Marte hade bett kommunen städa inför vårt besök.

Man kan se de djupa gravarna inhuggna i klippan där Svenska Cypernexpeditionen utforskat hundratals gravar 1927 på hösten, en oerhörd upplevelse!

 

De rika gravarna innehöll mängder av keramik och vapen i den cypriotiska röda kopparn som gjorde ön berömd i forntiden. Fynden dateras till ca 2000 – 1600 f Kr.

  

2014-10-03

En exempelnyhet. För att ändra till din egen text, klicka på knappen med en penna på sig.

    

 

Girne -Kyrenia

Denna gång flyger vi direkt till Larnaka och blir hämtade av hotellets buss.

Strövtåg på det okända Cypern  2016-11-12

  • Avresedatum
    2016-11-012 
  • Reselängd

    8 dagar

  • http://www.favoritresor.se/favoritresor/Vandringsresor/Strovtag-pa-okanda-Cypern/

     

          

    Den romerska staden Lambousa

    Finns det kvar några orörda paradis?!

    Ja, ännu så länge men det kan vara bråttom... Ett av dem kan vara Sköldpaddsstranden (Turtle Beach) på norra Cypern med orörda vita sandstränder och oändliga vandringsleder längs havet. Dit kommer man efter ett besök hos den Helige Andreas i hans kloster, nästan längst ut på Cyperns nordöstra spets. Därifrån anar man konturerna av Främre Orienten i soldiset...

    De mytomspunna städerna Famagusta och Lefkosia (Nicosia) med sina katedraler, kyrkor och stadsmurar visar upp en del av den slösande prakten från medeltid och osmansk tid. Katedralen i Famagusta från 1300-talet är en av de vackraste gotiska byggnaderna i hela medelhavsområdet. De äldre stadsdelarna i Famagusta eller Lefkosia är enastående med sin vackra gotiska arkitektur och sina moskéer. Inget kan dock jämföras med stillheten och skönheten i de gamla medeltida borgarna högt uppe i bergen varifrån utsikten är hänförande. Här låg kungafamiljernas sommarbostad och härifrån höll man utkik efter anfallande fiender, inte minst pirater.

    Men det mest bestående intrycket från norra Cypern ger den oerhört vackra och orörda natur som överallt möter besökaren. Karpaz (grek. Karpassos) heter den långa udde som skjuter ut i nordost. Naturen är så vacker och stränderna så vita och orörda, beroende på att dessa platser ligger så avlägset. Ända fram till 1985 var halvön Karpaz (Karpassos) ett avspärrat militärt område och är därför helt orörd av turismen. Här finns även ett stort reservat för vildåsnor, ättlingar till de åsnor som under århundraden var berömda i hela Främre Orienten för sin styrka och seghet.

    Aposteln Andreas kloster bor i sitt kloster längst ut på Karpaz där utsikten från klostrets högsta punkt gör besökaren andlös. Sydväst om klostret finner man den berömda Turtle Beach (Sköldpaddornas Strand), en helt orörd sandstrand där stora havssköldpaddor häckar och lägger sina ägg under ett par sommarmånader.

    Ett besök i Nikosia ( Lefkosia) ger oss svaret på frågan – varför ska en resenär besöka Cyperns norra halva när han ändå varit på södra delen av ön?

    Ja, var annars i världen får man två världsdelar till priset av en... Norra Cypern tillhör formellt Turkiet, dvs. Asien, medan den södra delen ”tillhör” Europa och är medlem av EU sedan 2004. Skillnaden märks så fort man passerat gränsen i Lefkosia, som är omgiven av den magnifika venetianska muren kring den medeltida stadskärnan. Muren är cirkelrund och fem bastioner ligger på vardera sidan. Den elfte befinner sig i buffertzonen.

    Den mer västerländska och den ”orientaliska” sidan av Lefkosia kompletterar varandra. Två halvcirklar som måste förenas för att det ska bli en helhet. Men denna känsla har också djupare orsaker. Staden blir fullkomlig endast om de båda sidorna förenas, såsom grek- och turkcyprioter en gång levat i fred tillsammans fram till striderna i mitten av 1900-talet.

    ....................................................................................

    I oktober 2016 reser vi till Peloponnesos och gör -

Strövtåg i historiens Grekland  8 – 15/10

  Pylos

PRIS 14 290:-

  • Avresedatum
    2016-10-08
  • Reselängd

    8 dagar

  • Avreseorter

    Stockholm. Andra orter på förfrågan.

    http://www.favoritresor.se/favoritresor/Vandringsresor/Strovtag-i-antikens-Grekland5/

Peloponnesos betyder "Pelops ö", och var det forntida namnet på halvön. Under början av 1200-talet, fick halvön namnet Morea.

Messenien är det sydvästligaste landskapet på Peloponnesos och ett av Greklands vackraste och bördigaste landskap. Den västra kuststräckan består delvis av sandfält, och sannolikt är Pylos det av Homeros omtalade "sandiga Pylos", Nestors konungastad. Under sen bronsålder var landskapet tätbefolkat, och Pylos var dess viktigaste ort. 

Despotatet Morea var en provins inom det Bysantinska riket från mitten av 1300-talet till mitten av 1400-talet. Dess territorium varierade i storlek under dess hundraåriga existens men kom till slut att inkludera Peloponnesos , som vid den tidpunkten kallades Morea. Provinsen var oftast styrd av den bysantinska tronföljaren som fick titeln despot. Dess huvudstad var Mistra, i närheten av det antika staden Sparta, och blev ett viktigt centrum för bysantinsk kultur och makt.

Mistra

Landskapet har ett mycket behagligt klimat samt en kust med många vackra sandstränder. I kombination med de historiska lämningarna möjliggör detta ett brett utbud av upplevelser. Oliverna, olivoljan och vinet lockar under den milda vintern och våren.

 

  Monemvasia 

På södra delen av halvön odlas även landets främsta olivolja och sydvästkustens stränder är bland landets finaste. Om våren blommar det kalkrika landskapet i rött, gult och lila. Området är känt för sitt milda vinterklimat och sina heta somrar. 

Peloponnesos är kallat myternas land och det är inte utan orsak – här föddes och levde många av Olympens mytologiska figurer. Zeus sonson Pelops härskade enligt mytologin över halvön.

  Olympia

På Olympias mäktiga område stod Zeustemplet med sina orakel och det olympiskastadion. På Pelops ö svämmar landskapet över av antika tempel, hellenistiska minnen, mykenska palats, bysantinska städer, frankiska och venetianska borgar.