Egentligen är det väldigt slött att starta en blogg och sedan inte orka med att fylla på.
Men om nu ingen läser, är det viktigt?! Ja, det vore roligare men ändå ett trevligt sätt att ha en monolog när det finns så få att prata med - i dessa tider. Inte heller bör man på något sätt glädja sig åt corona när så många har det svårt. Men för mig har det plötsligt uppstått en massa tid som det ju gäller att använda. Hela sommaren förvandlades min balkong till ateljé där målningarna staplades. Har aldrig målat så mycket och det var fantastiskt. Det blev en massa hästar som i september ställdes ut och jag mötte en mängd trevliga hästmänniskor jag inte visste fanns.
En underbar känsla att folk gillar det man gör! Jag målade oxå landskap från Kreta och Cypern och kunde förmedla min längtan till dessa öar då man inte längre kan åka dit. Inte många som var intresserade av dem men det gjorde mindre.
På kvällarna möblerades balkongen om till skrivarstudio och jag kunde färdigställa ett par manus som legat ofärdiga i många år. Jag skrev om mitt långa liv på Medelhavsmuseet vilket ju fick ett dramatiskt och abrupt slut 2007. Jag kunde arbetat många år till men den nya diktaturen och dess hantlangare hade bestämt att kunskap och kompetens var helt onödiga. I synnerhet som jag kände det vara nödvändigt att kritisera detta vidunder som heter SMVK.
Denna bok - The Origins of The Cypriots. With Scientific Data of Archaeology and Genetics skrev jag egentligen förra sommaren och den kom ut på turkiska redan i november och på engelska i maj i år. Men jag skrev oxå några artiklar i kölvattnet av boken.
Vad man bör veta, om kärlek på Kreta. Om hedersmord, kärlek och vendettor skrev jag för längesen men har inte tidigare hunnit redigera och infoga mina egna teckningar. 100 stycken! Första gången jag skriver om något riktigt personligt med roande och förskräckande inslag om livet på Kreta. En bok jag själv hade behövt innan jag inledde en passion med en fascinerande man från Kreta. Det hela fick en förfärligt slut och jag lärde mig något.