Fullkomligt otroligt att jag inte orkat skriva här på så länge!

Min nya bok - Archaeology as a Weapon: Long-lasting legacies of colonialism and nationalism in Israel, Palestine, Cyprus and Greece - tog 3 år att fullborda, kanske inte så konstigt med tanke på ämnets komplexitet. Det var oxå ett stort arbete att försöka hitta nästan 100 bilder av hög kvalitet som dessutom måste vara gratis att ladda ned. Bilden på det vackra omslaget hittade jag på någons Twitter! Jag hade många egna bilder från Cypern men ändå.

Sedan är det ju viktigt med pingis och min nya hobby Taekwondo som tagit upp mycket tid. Detta är något som rekommenderas alla som sitter hemma och skriver. Fysisk aktivitet är ett måste om man sitter limmad vid datorn så lång tid. 

Det sista halvåret var intensivt och väldigt jobbigt. Det tar enorm tid att göra index, korrekturläsa, redigera mm. Det var underbart att ha ett helt förlag med 6 personer som arbetat med min bok, en lyx! Men den brittiska damen som korr.läste var slarvig så jag fick rätta hennes rättelser, skumt. Nu drabbades vi även av en mycket ilsken cypriotisk professor som skrivit ett förord i boken. Förlaget hade gjort ett misstag och hon var som en arg terrier. Jag hade påpekat detta misstag innan boken trycktes vilket damen inte noterat och inte uppmanat mig att ändra. 

Jag har oxå haft funderingar kring att detta överhuvudtaget har lyckats, jag har ju inte ens disputerat! Mitt manus granskades noggrant av 6 (!!) peer reviewers eftersom ämnet är så svårt. De 2 sista var översvallande och menade att boken är 'banbrytande', jag kunde inte tro att det var sant. Inte kan väl jag...

Tänker ofta på Medelhavsmuseets dåvarande danska chef som under 7 års tid var noga med att påpeka hur inkompetent och värdelös jag var. Mina böcker var urusla och skulle inte få säljas i butiken. Överhuvudtaget kunde jag ingenting. 

Ännu får jag förfrågningar från forskare utomlands då komptetens om Cypern saknas på museet.

Vår danska chef är nu styresman på Nordiska Museet där man nog inte kan bete sig hursomhelst.

Men mina fasansfulla sista 7 år på museet sätter ännu spår. Skrev om detta i Mobbning i statens tjänst. Om maktmissbruk i museivärlden som kom ut för nästan 10 år sedan.