Nedanstående brev skickade jag till kulturministern hösten 2017. Självfallet kommer ingen att läsa detta men ärendet är diariefört och är därmed offentlig handling. (Kulturdepartementet har tagit emot ditt brev.  Diarienumret är Ku2017/02033/BREV.)

Om någon skulle vara intresserad i en fjärran framtid då ingen av oss finns kvar men då kanske samhället är mindre kulturfientligt.

"Kulturminister

Alice Bah Kuhnke

Drottninggatan 16

103 33 Stockholm

Ang. Medelhavsmuseet (Statens museer för världskultur (SMVK)

Stäng museerna om nödvändigt men bevara föremålen!

Hej!

Mitt namn är Marie-Louise Winbladh och jag är arkeolog, forskare och författare. Under drygt 35 år var jag intendent på Medelhavsmuseet (Statens museer för världskultur, SMVK), där jag under ca 25 år var ansvarig för alla samlingarna från Cypern, Grekland, Italien och Orienten.

Mitt brev syftar till en positiv åtgärd, dvs. ett försök att skydda en del av vårt kulturarv - Medelhavsmuseets unika samlingar och i första hand dess Cypernsamlingar.

Du kommer inte att ha tid att läsa mitt brev och jag beklagar att behöva belasta Dig med en detta, men det gör jag endast för att jag vill att min skrivelse ska förvandlas till offentlig handling och därmed tillgänglig för kommande generationer. De skrivelser jag tidigare riktat till chefer inom SMVK har aldrig beaktats. Dessutom - den situation jag beskriver angår alla eftersom verksamheten bekostas av statliga medel.

Medelhavsmuseet hyser världens största samlingar (ca 12 000 föremål) av cypriotisk skulptur och keramik, näst efter Cypernmuseet i Nikosia. De unika Cypernsamlingarna utgör ett kulturarv som tillhör oss alla. Ingen individ eller organisation kan göra anspråk på att få hantera dem efter egen bedömning. Föremålen måste bevaras för framtiden och utgöra ett arkiv för framtida forskare, studerande och allmänhet.

Under mina år på museet har jag producerat utställningar, organiserat arbetet i förmålsmagasinen, ansvarat för klimat och konservering, skrivit böcker, hållit föredrag och visningar och mycket annat. Såsom ansvarig för Cypernsamlingarna och de forskare som studerade dem, upprättade jag ett globalt nätverk för kollegor, forskare, arkeologer samt museer och andra institutioner. Ofta inviterades jag till andra länder för att föreläsa och presentera mina böcker.

Mitt arbete fokuserades i huvudsak på att värna om samlingarnas fysiska bevarande, ett tungt och svårt arbete under rådande omständigheter. Det var dock lika viktigt att göra bra utställningar för att delge skattebetalarna de rika samlingar som tillhör dem. Jag ansåg det vara av yttersta vikt att undervisa, informera och intressera vilket också lyckades. Det kallas folkbildning och har alltid varit mitt främsta syfte.

De överordnade tjänstemännen inom Statens museer för världskultur har inget intresse av värdefulla museisamlingar. De är byråkrater och administratörer. De vill ha lydiga underordnade, lojalitet och ”effektivitet”. Myndigheten SMVK vill inte inse behovet av specialkunskaper, fördelade på de olika museerna. Guider måste ha visningar inom områden där de saknar kompetens. Därmed hade de ingen möjlighet att förmedla relevanta kunskaper till betalande besökare. De flesta konservatorer har sparkats, dvs. de personer som är nödvändiga för att tillgodose vården av samlingarna.

Dessa åtgärder drabbar dock inte förvaltningen som under de 15 år SMVK existerat expanderat som om det gällt ett multinationellt företag.

En total nedmontering av kompetens och sakkunskap pågår oavbrutet inom SMVK. Professionalitet är liktydigt med likriktning och anpassning. Allt detta har ventilerats i media under de senaste 10 åren. Åtskilliga miljoner har spenderast på konsulter, utvärderinga, möten mm i stället för att fokusera på verksamheten.

Kunskap och erfarenhet har blivit en negativ belastning. Detta gäller dock ej i vår omvärld. I övriga Europa och resten av världen värdesätter man historia, museer och kunskap.

Museibesökarna vill ha intressanta utställningar där de kan lära sig något. De vill också ha en dialog med museimännen, vars uppgift är just att dela med sig av sina kunskaper till skattebetalarna. I stället förknippas nu alla utställningar med väldiga kostnader eftersom bristen på innehåll måste ersättas av en effektfull inramning. Gärna i guld.

Besökare är inte längre besökare utan kallas numer för kunder. De behandlas som kunder på varuhus där de förväntas spendera pengar.

Jag har arbetat som intendent på Medelhavsmuseet sedan i maj 1971 och har vikarierat både som museichef och 1:e intendent. Sedan 1970-talet såg jag som en viktig uppgift att se till att föremålen inte fysiskt förintades pga. bristande tillsyn och frånvaro av det som idag kallas föremålsvård.

I mars kom beskedet att Statens museer för världskultur kan tvingas stänga ett eller två av sina museer i Stockholm. SMVK har dränerats på så mycket kunskap och kompetens att nästan ingenting återstår av det som fanns före år 2000. Därför är det inte så viktigt att museerna i Stockholm finns kvar. Men samlingarna, i sht de unika Cypernsamlingarna, måste förvaras under betryggande omständigheter. Vi som har kunskaper och erfarenheter har ingen möjlighet att påverka detta. Det är därför framtiden måste upplysas om att denna varning en gång utfärdades.

Stäng gärna museerna men bevara samlingarna i acceptabla lokaler. Om beslut fattas att sälja ut samlingarna så kan jag bara vädja till er att i förväg berätta detta. Jag har ännu kontakt med forskar- och museivärlden över hela världen eftersom Cypernsamlingarna är så berömda. Jag är även aktiv arkeolog och forskare i Grekland. Museer världen över måste få möjlighet att förvärva föremålen om nu risk föreligger att de ska säljas eller kastas.

Inför hotet om flytt till Göteborg 1999 uppmanades jag av min dåvarande chef att mobilisera museer och olika institutioner världen runt. Gensvaret blev massivt. UD fick mottaga stora mängder brev och skrivelser. Cypern förklarade sig beredd att ta emot samlingarna. Korrespondensen finns arkiverad.

Kulturministern har nu offentliggjort att museerna får ”gallra” i samlingarna. Konsekvensen av detta blir att föremålen kastas. Detta kan nog förefalla förnuftigt och logiskt om man aldrig har arbetat som arkeolog eller på museum. Men - det är bättre att sälja föremålen än att förstöra dem. Och hur återvinner man 10 000-tas krukor i keramik? Tusentals år gamla. Kanske måste man ha arbetat länge inom museisektorn för att klart se att detta är mot allt förnuft.

Om nu museernas policy är att föremål hellre bör kastas än säljas då måste ju denna lag ändras!

Jag brukar alltid framhålla de ekonomiska konsekvenserna av olika händelser. Även så i detta fall då okunskap kan omvandlas i ekonomiska termer. Kunniga intendenter och konservatorer avskedades och deras kunskap och erfarenhet användes inte vilket är kapitalförstöring.

Jag har givetvis en omfattande dokumentation om detta som stöder min uppfattning. För 20 år sedan fanns ca 10 sakkunniga intendenter på Medelhavsmuseet. Idag finns en. Ingen med kunskap om Cypernsamlingarna finns kvar. Den siste lämnade SMVK då arbetsmiljön blev ohållbar.

Jag yrkar på att mitt brev diarieförs i analogi med mina övriga skrivelser till berörda myndigheter. Även om ingen läser mina brev så ska de finnas registrerade inför framtida behov och ev. intresse.

Stockholm den 29 september 2017

Med vänlig hälsning

Marie-Louise  Winbladh

Arkeolog, författare, forskare och reseledare

Intendent för Cypernsamlingarna 1971-2001

http://cypernochkreta.dinstudio.se

mwinbladh@hotmail.com"