Under mina 37 år på museet upplevde jag en obeskrivlig okunnighet och ett obefintligt intresse för de världsberömda Cypernsamlingarna. De heter dock numera Världskulturmuseerna collections. Särskilt universitetet uppvisade en sådan avoghet att det närmast borde betraktas som tjänstefel. Jag hade 6 studenter som ville ha handledning men de fick inte fortsätta för universitetets professorer som ville de skulle skriva om Grekland och Rom; Cypern var för marginellt. 

Mina år på museet kunde blivit många fler men nya chefen som tillträdde år 2000 e.Kr. valde att lägga miljoner av skattepengar på att avskeda en intendent som blev obekväm. Eller för gammal. Personalen måste ju vara yngre eftersom museets målgrupp skulle vara 18-44 år.

Cyprioterna själva har i alla år använt arkeologi och Cypernsamlingarna i politiskt syfte men de var i alla fall intresserade av samlingarna. Inte hånfulla och okunniga som flera av de styrande. Det var alltid hjärtskärande att komma hem från mina resor till Cypern där jag föreläste och presenterade mina böcker. Jag möttes av en oerhörd värme och intresse till skillnad från bemötandet från svenska kollegor.